Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

25 juni 2007

Johannes Döparens födelsedag 5

Från denna stund lyste han upp det sädesmått som dolde honom, vilket han inte var okunnig om och att han inom kort skulle lysa upp hela världen.
Han var en lampa som brann och lyste (Joh 5:35), sade Jesus. Han sade inte ”som lyste och brann”, ty Johannes brann och det gjorde att han lyste och inte tvärtom, skenet kom från hans glöd. Men det finns människor som inte lyser som en följd av att de brinner, utan som brinner i avsikt att lysa. Elden i deras glöd kommer inte från kärlekens ande, utan från fåfäng vilja.
Vill ni veta hur Johannes brann och sedan lyste? Jag tror att jag i honom kan se en trefaldig glöd och ett trefaldigt sken. För egen del brinner han av en sträng livsföring, för Kristus av en djup och fullständig kärlek och för syndarna av outtröttliga förebråelser, som han i all frihet riktar till dem som kommer till honom. Kort sagt, han lyser genom sitt exempel, sitt pekfinger och sitt ord.
Han framstår som ett exempel att följa. Han visar med tanke på syndernas förlåtelse på ett ljus som är större än han själv, men som ännu är dolt, och till vår bättring lyser han upp vårt mörker, enligt Skriftens ord: Du låter min lampa lysa, Herren, min Gud, gör mitt mörker till ljus (Ps 18:29).