Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

19 juni 2007

Pingstpredikan III:8

Anden är mångfaldig, inspirerar människor på många sätt och ingen undkommer hans glöd (Ps 19:7). Han bli oss given för att vi behöver honom, så att vi kan göra under, ge frälsning, bistånd, tröst och brinnande iver.
Med tanke på vad som behövs för livet ger han frikostigt alla sina vanliga gåvor till goda och onda (Matt 5:45), värdiga och ovärdiga. Han gör ingen åtskillnad och sätter inga gränser mellan dem. Det är otacksamt att inte här se andens gåvor. Med tanke på underverk låter han den som han vill genom sina händer utföra tecken, under och kraftgärningar. Han förnyar gamla tiders underverk för att vi skall tro på förgångna tiders under genom att se dem som sker i dag. Många får dessa gåvor utan att de är dem till personlig nytta. Därför får vi för det tredje Anden med tanke på vår frälsning, när vi återvänder av hela vårt hjärta till Herren, vår Gud (Jer 24:7). Dessutom hjälper han oss, när han stöder oss i vår svaghet. Han inandas tröst i oss, när han betygar vår ande att vi är Guds barn (Rom 8:16). Han väcker slutligen hänförelse, när han intensivt andas i de fullkomligas hjärtan för att där tända kärlekens mäktiga eld. Vi är inte bara stolta över Guds barns hopp, utan även över våra lidanden, eftersom vi betraktar smädelse som ära, vanära som glädje och förödmjukelse som upphöjelse.