Pingstpredikan III:5

Jag är lycklig över att ni tillhör denna skola, Andens skola, där ni lär er godhet, ordning och kunskap och att med den helige säga: Jag äger mer vishet än alla mina lärare (Ps 119:99). Varför? För att jag klätt mig i purpur och fint linne och lever i fest och glans (Luk 16:19)? Eller för att jag med mitt förstånd har förstått – eller ansträngt mig för att förstå Platons och Aristoteles spetsfundigheter? Förvisso inte, utan därför att jag har sökt dina lagbud (Ps 119:22).

Lycklig är den som bor i den Helige Andes brudkammare (5 Mos 33:12 Vulg.) och kan förstå den trefaldiga anda om vilka Herrens tjänare, som var klokare än de gamla (Ps 119:100), sjöng: Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och ge mig på nytt ett stadigt sinne. Förkasta mig inte från ditt ansikte, och tag inte din helige Ande ifrån mig. Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande (Ps 51: 12-14).
Orden helig ande betyder den helige Ande. Psalmisten ber om att inte bli förvisad från Guds ansikte såsom någonting orent, ty Anden avskyr sådant som är smutsigt och kan inte bo i en kropp som har sålt sig åt synden (Vish 1:4). Om han jagar bort synden, avskyr han den givetvis också. Renhet kan inte bo tillsammans med orenhet. Om man en gång har fått den helige Ande genom den helgelse utan vilken ingen får se Gud (Heb 12:14), hur kan man då våga träda fram inför Guds ansikte (Ps 42:3) tvättad och ren (jfr Joh 13:10) för att man avstår från allt ont och är behärskad i sina handlingar men inte i sina tankar?