Johannes Döparens födelsedag 8

Vi har många anledningar att glädja oss åt minnet av denna födelse. Johannes var en lampa och judarna ville jubla i dess ljus (Joh 5:35). Men han föredrog att glädja sig i fromhetens värme och som brudgummens vän glädja sig åt hans röst (Joh 3:29).
Vi skall för vår del har vår glädje i både värme och ljus, dels för hans skull och dels för vår egen. Ty om han brann var det för sin egen skull och om han lyste var det för vår. Låt oss vara glada över hans iver och ta honom efter, och även glädja oss över hans ljus, inte för att hålla oss kvar i det, utan för att i hans ljus se ljuset (Ps 36:10) – det sanna ljus, som inte är han själv, utan det som han vittnar om (Joh 1:8).
Herren sade: Johannes kom, och han varken äter eller dricker (Matt 11:18). Dessa ord stimulerar min iver och väcker min ödmjukhet. Bröder, vem av oss som betraktar Johannes botgöring kan – om inte framhäva sin egen - så åtminstone tillmäta den betydelse? Vem kan tillåta sig att under sina ansträngningar klaga: ”Nu får det vara nog. Jag står inte ut med mer”? Vilka mord, helgerån och brott bestraffade inte Johannes genom sitt sätt att leva?
Bröder, låt oss helhjärtat gå in för att göra bot, rannsaka våra samveten och utkräva vedergällning av oss själva för att så undgå den levande Gudens fruktansvärda dom (Heb 10:31). Och må en ödmjuk och uppriktig bikt ersätta det som brister i vår hängivenhet. Gud är trofast (1 Kor 10:13) och om vi bekänner våra synder och visar vårt bedrövelse utan att ursäkta vår svaghet, förlåter han oss våra synder (1 Joh 1:9).