Johannes Döparens födelsedag 9

Betrakta nu hur nitisk Johannes är i förhållande till andra människors fel. Förnuftet säger oss att vi skall komma ihåg att börja med oss själva. Rena mig från mina dolda fel, säger psalmisten, och bevara din tjänare från de andras överträdelser (Ps 19:13).
Ni huggormars avföda, vem har ingett er att söka komma undan den tillstundande vredesdomen (Luk 3:7)? Vilken andlig lidelse krävs det inte för att kunna kasta sådana gnistor, eller snarare glödande kol (Ps 120:4)? Han skonar inte ens fariséerna: Säg inte: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham ur dessa stenar (Luk 3:8).
Men detta skulle inte vara annat än tomma ord, om han hade varit rädd för de mäktigas närvaro. Men icke! I full frihet brännmärker han kungen som lever i synd och som är grym och högmodig. Uppfylld av helig vrede och oberörd av smicker eller rädsla för att dö lämnar han därför öknen. I Evangeliet står det att Herodes hade respekt för Johannes. Han följde hans råd och lyssnade gärna till honom (Mark 6:20 Vulg). Men skoningslöst sade han: Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med henne (Matt 14:4). Han fängslades och kastades i fängelse, höll i trohet fast vid sanningen och var lycklig över att dö för den.
Älskade bröder, må även vi vara besjälade av kärlek till det som är rätt och hat mot det som är ont. Må ingen av er känna sig smickrad av laster eller dölja sina synder. Må ingen säga: Skall jag ta hand om min bror ? (1 Mos 4:9). Må ingen likgiltigt gå med på att vår orden förfaller och att lydnaden blir försvagad. Ty att tiga när man kan tillrättavisa är detsamma som att samtycka. Vi vet mycket väl att de som felar förtjänar samma straff som dem som ger sitt bifall (Rom 1:32).