Pingstpredikan II:4

Kristus började med att sätta in ett botemedel på just den punkt där vi först blev sårade. Han steg ned i en jungfrus liv och blev avlad genom den Helige Ande för att så rena vår avlelse, som den onde anden förvisso inte var upphov till, men hade infekterat. För att han inte skulle leva förgäves i jungfruns kropp, renade han under nio månader detta inflammerade sår och helade oss för evigt.
I denna stund ägde vår frälsning på jorden rum,
det vill säga i jungfru Marias sköte,
som förunderligt träffande kallas jordens medelpunkt.
Ty himlens och helvetets invånare,
de som gått oss före,
vi som lever nu,
de som kommer efter oss,
våra barnbarn och deras efterkommande,
alla riktar sina blickar till henne.
Hon är medelpunkten,
Guds ark,
tingens orsak
och tidsåldrarnas händelse.
De som är i himlen för att bli återställda,
de som är i helvetet för att bli befriade,
de som levt före oss för att befinnas vara trovärdiga profeter (Syr 36:18),
de som kommer efter oss för att bli förhärligade.
Alla släkten prisar dig salig (Luk 1:48),
du som är Guds Moder,
världens härskarinna,
himmelens drottning.
Ja, alla släkten i himlen och på jorden.

Aposteln talar om andarnas Fader (Heb 12:9),
efter vilken allt vad fader heter i himlen och på jorden har sitt namn (Ef 3:15).
Alla släkten skall prisa dig salig,
ty för alla släkten har du fött livet och härligheten.
I dig finner änglarna glädje,
de rättfärdiga nåd,
syndarna förlåtelse.
Med rätta är alla blickar riktade mot dig (jfr 1 Kung 1:20),
ty i dig,
genom dig
och av dig
återskapade den allsmäktiges välsignade hand allt det
som den tidigare hade skapat.