Pingstpredikan III:1

Samma predikoämne för samma högtid

Den helige Ande vet hur glad jag är över att till er få förmedla det som jag inspirerats till från ovan. Vi firar i dag hans högtid, ja hans största högtidsdag och låt oss göra med största andliga hängivenhet. Mina kära, det är han som har församlat er inte bara i samma stad (Ps 22:3) utan i samma hus (Apg 2:2). Han utgjuter sig över dem som vistas där och vilar över dem som är ödmjuka och som fruktar hans ord (Jes 66:2). Han överskyggade Jungfrun (Luk 1:35) och gav styrka åt apostlarna för att dels mildra verkan av gudomlighetens ankomst i jungfruns kropp och dels rusta apostlarna med kraft från höjden (Luk 24:49), med andra ord: en brinnande kärlek. Apostlagruppen ikläddes en rustning såsom en väldig kämpe (1 Mak 3:3) för att de skall ta hämnd på folken, straffa främmande folkslag, binda deras kungar med kedjor, deras stormän med bojor av järn (Ps 149:7-8). De skickades ut för att fjättra den Starke i hans hus (Matt 12:29) och fördela hans ägodelar (Luk 11:22). Därför behövde de vara starkare än han för att segra över döden så att inte ens dödsrikets portar skulle få makt över dem (Matt 16:18). En sådan uppgift skulle ha varit dem övermäktig, om de inte hade haft en kärlek stark såsom döden och en trängtan obetvinglig såsom dödsriket (Höga v 8:6). De var så hänförda att folk trodde att de var berusade av vin (Apg 2:13).