Pingstpredikan III:3

Vi bör i den storslagna världen uppmärksamma det som är, hur det är och varför det är.
Tingens varande avslöjar en oerhörd makt. De skapade tingen är talrika och stora och skapelsen mångfaldig och hänförande. Det sätt varpå den är gjord återspeglar en sällsynt vishet som enligt en fullkomlig ordning placerat en del på ett högre plan, annat på ett lägre och somt mitt emellan. Om du tänker på varför den kommit till, ser du en nyttig godhet eller en välvillig nytta, som kan dölja de mest otacksamma i de många och stora välgärningarna.
Med stor makt har således allting blivit skapat av ingenting, med stor vishet har allt skapats vackert och med stor godhet har allt skapats för att vara till nytta.
Vi vet emellertid att det redan från början fanns människor - och fortfarande ser vi många av dem – vars sinnen är dränkta i den materiella världens banaliteter. De hänger sig helt och hållet åt skapade ting utan att någonsin fråga sig hur de blivit till och varför. Kan man kalla dem annat än sinnliga?
Sedan finns det enligt min uppfattning ett fåtal människor, om vilka vi läser och som ägnar stor möda och uppmärksamhet åt att utröna hur tingen har kommit till och deras ordning, men som inte bryr sig om att fråga efter vad tingen tjänar till, utan föraktar dem högdraget och nöjer sig med att äta lite och dåligt. De anser sig vara filosofer, men vi tycker att de bara är egendomliga och fåfänga.