Jungfru Marias upptagning till himmelen I:1

Dubbelt mottagande

Den ärorika jungfrun blir i dag upptagen till himmelen till gränslös glädje för dem som bor i de himmelska rymderna. Med ett ord till hälsning får hon dem som ännu är instängda i moderlivet att jubla av glädje (Luk 1:41). När dessa barn hör Marias röst blir så utom sig lycka redan innan de föds, hur glada är inte då himmelens invånare att få höra hennes röst, betrakta hennes ansikte och åtnjuta hennes outsägliga närvaro. Bröder, varför firar vi hennes upptagning så högtidligt? Varför en sådan glädje och lycka?
Marias närvaro upplyser hela universum så att det himmelska fäderneslandet strålar än mer i skenet av den bländande jungfruliga flamman. Med rätta ljuder således i himmelens höjd tacksägelse och lovsångs ljud (Jes 51:3), men nog är det väl så att vi har större anledning att sucka än att klappa i händerna? Ty om Marias närvaro får himlen att jubla över Marias närvaro är det väl logiskt att världen här nere sörjer hennes frånvaro? Nog med vår klagan, ty vi har inte heller här på jorden någon varaktig stad (Heb 13:14), utan söker den som Maria har kommit fram till i dag. Är inte våra namn redan inskrivna i den staden? Även om vi fortfarande befinner oss i landsflykt vid Babylons floder (Ps 137:1) är det tillbörligt att komma ihåg den. Ja, det är lämpligt att dela dess glädje och deltaga i den fröjd som i dag fyller Guds stad såsom en strid ström och som även ger oss här nere några droppar som faller till jorden.
Hon har gått oss före, vår drottning har gått oss före och tagits emot med sådana ärebetygelser, att vi små tjänare med förtröstan kan följa efter vår Fru och utropa: Tag oss med. Vi springer efter din balsams doft (Höga v 1:3 Vulg.). Vårt pilgrimsskara har skickat en förespråkare i förväg, som i sin egenskap av Domarens Moder och tillika Barmhärtighetens Moder med sina böner kommer att ha framgång när det gäller vår frälsning.