Petrus och Paulus III:2

Beträffande Petrus har jag ytterligare något att säga, som är av stort värde eftersom det är ovanligt, och storslaget eftersom det är unikt. Paulus syndade men handlade av okunnighet i otro (1 Tim 1:13). Petrus syndade med öppna ögon (4 Mos 24:16). Säkert är att där synden blev större, där överflödade nåden än mer (Rom 5:20).
Ja, det finns mycket förlossning (Ps 130:7) för dem som syndar innan de lärt känna Gud, fått erfara hans barmhärtighet, burit den skonsamma och lätta bördan (Matt 11:30) och fått trons nåd och Andens tröst (Apg 9:31). Och i den situationen har vi alla en gång varit.
Men bland dem som omvänt sig och som sedan fångats i syndernas och lasternas nät och är otacksamma för den nåd de fått, som ser sig om när de har satt sin hand till plogen (Luk 9:62), som blivit ljumma och sinnliga, som efter att ha lärt känna sanningens väg återvänder och uppenbart avfaller från tron, finner du få som går tillbaka till sin utgångspunkt, men många som orenat sig och fortsätter att orena sig (Upp 22.11). Profeten beklagar dem: Guldet har svartnat och mist sin gyllene glans (Klag 4:1) och de som vilade på purpur ligger nu i dyn (Klag 4:5).