Petrus och Paulus III:3

Men vi skall inte misströsta om vi befinner oss i denna belägenhet. Det gäller bara att resa sig utan dröjsmål. Ty ju längre tid man sitter fast, desto svårare är det att lösgöra sig. Lycklig den som får ta dina späda barn från Babylon och krossa dem mot klippan (Ps 137:9, Kristus = klippan, Babylons späda barn = synderna – jfr Augustinus tolkning, Enarr. in Ps, LXVI,10, CXXXVI, 21 f.), ty om de får växa torde ingen kunna bemästra dem.
Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar har vi en som för vår talan inför Fadern (1 Joh 2:1) och som förmår göra det som inte vi klarar av. Den som faller skall emellertid inte göra sin olycka större genom att sjunka ännu djupare, utan resa sig i förtröstan på att han inte kommer att förvägras förlåtelse, givetvis under förutsättning att han bekänner sina synder av hela sitt hjärta (1 Joh 1:9).
Så var det med honom som vi talar om. Petrus reste sig och uppnådde en hög grad av helighet efter sitt allvarliga fall: han gick ut och grät bittert (Matt 26:75). Att han gick ut kan du tolka som läpparnas bekännelse och att han grät bittert som hjärtats djupa ånger (Rom 10:9). Märk väl att han inledningsvis kom ihåg det som Jesus hade sagt (jfr Matt 26:34). Så snart han inte längre var förmätet dumdristig, blev han medveten om att hans svaghet hade blivit förutspådd. Stackars dig, om du efter att ha fallit träder fram inför oss som om du vore starkare än tidigare. Varför så obeveklig, när det bara leder till undergång? Ödmjuka dig i stället så blir du upprättad och hindra inte sådant som är förvridet att brytas itu så att det blir lödigare. Varför blir du upprörd över tuppens förebråelse? Vänd snarare din upprördhet mot dig själv. Psalmisten säger: Ett ymnigt regn lät du falla, o Gud, över din kraftlösa arvedel (Ps 68:10). En salig svaghet som får ärva denna förmån och som inte avvisar läkemedel. Ty en spira av järn kommer att slå sönder de lerkärl som förhärdar sig (Ps 2:9). Den kraftlösa arvingen har du gett styrka (Ps 68:10).