Petrus och Paulus I:5

Jeremias talar om en enstöring som emellertid inte går vilse på detta sätt: Det är gott för en man att bära ok som ung. Han känner sig ensam och tyst, ty han överträffar sig själv (Klag 3:27-28 Vulg.) De andra går vilse, han behåller lugnet. De andra far vilse i hjärtat (Ps 95:10). Han sitter inte, men skall sätta sig ensam när han får den enastående utmärkelsen att döma – en stor ära som helgonen har på jorden när de får den eviga glädjen.
Varför? Därför att han överträffar sig själv, med andra ord: när han var ung och i de passionerade lidelsernas ålder, mognade han genom att lämna det som han var, för att bli det som han inte var. Ja, han överträffade sig själv genom att inte betrakta sig själv, utan Honom som är där ovan. Han skall redan nu sitta i tystnad långt från larmet från djävulens förslag, kroppsliga begär och världsligt oljud.
Salig är den själ som inte lyssnar till dessa röster, även om den hör dem. Än saligare är den själ som inte ens hör dem – om en sådan överhuvud taget finns. Detta är den vishet som aposteln predikar bland de fullkomliga, en dold och hemlighetsfull vishet som världens förgängliga makter aldrig fått kunskap om (jfr 1 Kor 2:6).
Så har apostlarna lärt mig att leva och att överträffa mig själv. Herre Jesus, du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn (Matt 11:25), som har följt dig och som har lämnat allt för ditt namns skull (Matt 19:27).