Petrus och Paulus, vigilia 4

Om vi skall ha detta i åtanke varje gång som vi skall fira ett helgon, vad bör vi då särskilt tänka på när vi firar de heligaste och största apostlarna? Jag talar om Petrus och Paulus. Det skulle räcka med att fira en av de bådas högtid för att få hela jorden att jubla (jfr Ps 48:3). Men de bådas högtider har förenats för att skapa en oändlig glädje. De älskade varandra i livet och blir inte skilda i döden (2 Sam 1:23).
De var de mäktigaste när de levde på jorden. En fick himmelrikets nycklar (Matt 16:19) och den andre uppdraget att predika evangeliet för icke-judarna (Gal 2:7). En dödade Ananias och Sapfeira med endast sina ord (Hos 6:5), den andre gav allt som han gav i Kristi namn (2 Kor 2:10. När han var svag, var han stark och förmådde allt (2 Kor 12:10). Vilken makt har de inte i himlen, när deras makt på jorden var så stor!
Var finner man större förebilder? De fick svälta, törsta, frysa och vara utan kläder (2 Kor 11:27) och allt annat som Paulus räknar upp. Och till slut blev de upphöjda genom ett heligt martyrskap ända till himmelriket.
De ger oss anledning att rodna av skam. Det är knappt att vi vågar betrakta dem, långt mindre efterlikna dem.
Låt oss be dem om hjälp att finna nåd inför deras vän och vår domare, som är Gud, välsignad evighet (Rom 9:5).