Petrus och Paulus, vigilia 3

Men låt oss även betrakta vår eländiga situation. Helgonen var sårbara som vi (jfr Jak 5:17) och formade av samma lera som vi (Job 33:6). Varför tycker vi att det är svårt, ja rent av omöjligt att göra som de och att följa i deras spår (1 Pet 2:21)? Bröder, må vi skämmas och bäva inför detta vittnesbörd. Kanske leder vår skam till härlighet och blir vår fruktan en källa till nåd. De människor som har gått före oss på livets väg gjorde det på ett så beundransvärt sätt att man knappt kan tro att de var människor.
Helgonens högtider ger oss således anledning att både glädjas och blygas. Vi kan glädjas, ty de är våra förespråkare och vi måste skämmas, ty vi kan inte efterlikna dem. Vår glädje i denna tårarnas dal (Ps 84:7) dämpas alltid av tårarnas bröd (Ps 80:6). Bedrövelse ledsagar glädje i början liksom i slutet (Ords 14:13). Vi har anledning att glädja oss och än mer att sörja. Den rättfärdige utropar: Jag tänker på Gud och gläder mig, men tillfogar genast: Krafterna sviker mig, jag är utan ro och finner inga ord (Ps 77:4-5 Vulg.).