Petrus och Paulus, vigilia 2

När vi firar helgonens högtidsdagar bör vi koncentrera vår uppmärksamhet till tre ting, nämligen helgonens hjälp och exempel samt vår egen förlägenhet.
Ett helgon ger hjälp, ty den som varit mäktig på jorden (Ps 112:2) är ännu mäktigare i himlen inför Herren, Gud. Om ett helgon under sitt liv på jorden haft förbarmande med syndare och bett för dem, hur mycket mer ber han inte till Fadern för oss, när han nu bättre känner till vårt elände. Hans saliga hemvist har inte gjort hans kärlek mindre, utan gjort den större. Att han själv inte kan drabbas av lidande, betyder inte att han saknar medlidande. Han är tvärtom iklädd medkänsla (Kol 3:12), eftersom han lever nära barmhärtighetens källa.
Det finns ytterligare ett skäl för helgonen att bry sig om oss, nämligen att de enligt aposteln uppnår fullkomligheten först tillsammans med oss (Heb 11:40). En av dem säger: De rättfärdiga väntar på mig tills du belönar mig (Ps 142:8).
Vi bör även betrakta dem som förebilder, ty hela tiden visade de sig på jorden och levde där bland människorna (Bar 3:38). De har gått längs Kungsvägen och inte vikit av åt vare sig höger eller vänster (4 Mos 20:17) ända tills de nådde fram till honom som sade: Jag är vägen, sanningen och livet (Joh 14:6).
Betrakta ödmjukheten i helgonens gärningar och auktoriteten i deras ord. Ni ser deras lyskraft i ord och exempel bland människor och de spår de lämnat efter sig för att vi skall gå i dem. Profeten säger: Den rättfärdiges stig är rak, du gör vägen jämn för honom (Jes 26:7).