Petrus och Paulus II:3

Det är min plikt att ibland gräva runt trädet (jfr Luk 13:6), ty jag har blivit placerad i vingården för att bruka och vårda den (1 Mos 2:15). Stackars mig! Jag har varken brukat eller vaktat min egen (Höga v 1:6). Men så länge jag har detta ansvar är det min uppgift att ibland gräva och gödsla. Jag tycker att det är svårt, men jag vågar inte vägra, ty jag vet att en yxa skulle göra mer ont än ett rensjärn och eld mer än gödsel (jfr Luk 3:9). Därför måste jag ibland klandra och tillrättavisa, även om jag är inte okunnig om att tillrättavisande, skarpa och förebrående ord är som spillning – ord som jag inte skulle vilja ta i min mun, om jag inte vore tvungen.
Men vad skall vi göra? Vi ser helt klart hur vissa mognar, medan andra blir som förstenade och förhärdar sig. Därav Skriftens ord: Man kastar en klump spillning på den late (Syr 22:2 Vulg.).
Gagnar det inte en människa att ta emot förebråelser med välvilja, svara vänligt och vilja bättra sig? Den rättfärdiges rättelse och barmhärtiga förebråelser är ett hälsosamt och närande kraftfoder, men de gudlösa får inte gjuta olja på mitt huvud (Ps 141:5). Ty det gödningsmedel som syndarens olja innehåller leder till ett myller av törne och tistel (1 Mos 3:18) samt bittra rötter som skjuter skott och blir ett fördärv (Heb 12:15). Genom att beteckna de rättfärdigas tillrättavisning som barmhärtighet visar oss psalmisten att man bör ta emot den i en anda av välvilja, entusiasm och tacksamhet. På så sätt tar vi emot den som ett kraftfoder som främjar hälsa och mognad och inte laster likt syndarens olja, utan helighetens frukt enligt apostelns ord (Rom 6:22).