Petrus och Paulus II:4

Låt oss nu helt kort säga några ord om dagens högtid. Det är således Kristi apostlar som vi firar i dag och vi är dem skyldiga stor aktning. Men jag frågar mig verkligen, om vi förmår att ge tillbörligt uttryck för vår uppskattning.
Herre, dina vänner har blivit utomordentligt ärade och deras makt har blivit särskilt befäst (Ps 139:17 Vulg.) Så vad? Om de under sitt jordeliv redan kunde allt – förvisso inte av egen, men genom Kristi kraft (Fil 4.13) – vad förmår de inte i dag, när de lever tillsammans med honom i evig lycksalighet? Medan de var dödliga och fortfarande hemfallna åt döden kunde man se dem utöva sin makt över död och liv. Ett ord var nog för att döda (Apg 5:1-11) och ge de döda liv (jfr Apg 9:40). Nu är de ärade, ty deras makt har blivit särskilt befäst.

Så vad är det vi firar denna högtid? Firar vi åminnelsen av deras födelse och omvändelse, deras ärofulla liv och under? Nej bröder, i dag högtidlighåller vi ingen mänsklig födelsedag som vi gjorde häromdagen när vi firade Johannes Döparen. Hans födelse kan man fira, ty han var helig redan när han föddes (Luk 1:15). I hans fall och endast i hans fall firar vi mer hans födelse än hans lidande, ty även om han led för Kristus genom att dö för sanning och rätt, är det uppenbart att hans födelse var inriktad på Kristus, ty han var en man som var sänd av Gud (Joh 1:6). Han föddes och kom till världen för att vittna om sanningen.

I dag tänker vi inte på apostlarnas omvändelse eller de under som de utförde som vi gör andra dagar, när kyrkan med glädje firar åminnelsen av den enes omvändelse eller hur den andre befriades av en ängel ur sitt fängelse. Det som vi i dag särskilt vördar är deras död, även om det inte finns någonting som är mer skrämmande för oss människor.