Jungfru Marias upptagning till himmelen IV:3 forts

En sådan människa har inte överseende med sig själv utan dömer sig med stränghet och betonar till och med allvaret i allt det som hon har gjort. Hon är en sträng domare och skonar inte sig själv. Denna harm är nyttig och denna hårdhet är värd barmhärtighet, ty den är lätt förenlig med Guds nåd, ty anden tar parti för Gud mot sig själv.
Men, Lasaros, kom ut! (Joh 11:43). Stanna inte längre i denna stank. Den kropp som börjar lukta håller på att förruttnas och den människa, som genomgår denna häftiga förvirring och föröder sig själv, håller på att förtvivla. Därför Lasaros, kom ut! Djup ropar till djup (Ps 42:8). Ljusets och barmhärtighetens djup ropar till bedrövelsens och mörkrets djup. Godheten hos det första är större än din ondska och där synden är stor större, där överflödar nåden än mer (Rom 5:20). Han ropar, Lasaros, kom ut! Med andra ord och än tydligare: ”Hur länge skall ditt samvetes mörker hålla dig fängslad? Hur mycket längre skall samvetsförebråelser genomborra dig i ditt hjärtas djup på din bädd (jfr Ps 4:5)? Kom ut! Stig fram och andas ut i min barmhärtighets ljus.”
Det är vad du kan läsa hos en profet: Jag hejdar dina läppar med min härlighet för att du inte skall gå under Jes 48:9 Vulg). Och en annan profet talar ännu tydligare om sig själv med följande ord: Min själ är tyngd av sorg, därför går min tanke till dig (Ps 42:7).