Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

12 oktober 2007

Jungfru Marias upptagning till himmelen IV:5

Men vart har vi nu kommit? Följer vi inte Jungfrun som blir upptagen till himmelen? Med Lasaros har vi emellertid stigit ner till avgrundens djup! Min framställning har gått från lysande dygd till odör från en som varit död i fyra dagar. Varför? Har jag låtit mig dragas ned av min egen tungsinthet eller har vårt välbekanta ämne gjort mig pratsam?
Jag måste bekänna min oförmåga och vill inte dölja mitt klenmod. Sanningen att säga tycker jag mycket om att tala om Jungfru-Moderns härlighet, även om ingenting skrämmer mig mer. Utan att just nu gå in på hennes outsägliga förtjänster och enastående privilegium, måste jag säga att alla omfattar henne med stor kärlek, ärar och lovordar henne, vilket hon förtjänar. Alla talar hänfört om henne. Men allt som man säger om hennes outsägliga mysterium blir genom den omständigheten att det kan sägas mindre behagligt och tilltalande att höra och blir därmed inte så väl mottaget. Varför denna brist på smak för det som människligt förnuft kan förstå av denna obegripliga härlighet?