Jungfru Marias upptagning till himmelen V:2

Men så snart Kristus nalkas och stiger in raseras befästningen och i dess ställe uppförs en ny, vacker och andlig borg. Så förverkligas ordet: Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit (2 Kor 5:17). När begäret väl blivit undanröjt finns det rum för en stor längtan, som ger anden en större törst efter det himmelska än vad den tidigare hade efter det jordiska.
En självbehärskningens mur och en tålamodets yttre mur byggs upp (jfr Jes 26:1). Denna struktur vilar på trons grund och växer genom kärlek till nästan och blir till kärlek till Gud, en kärlek som befinner sig på murverkets översta våning och i skyddsvärnet. Förutsättningen för att självbehärskningens dygd skall fullkomnas, är att vi lever i harmoni med våra bröder och i trons enhet (Ef 4:13) samt att vi avstår från att synda, inte av rädsla för straff eller svaghet för mänskligt beröm, utan av endast en anledning, nämligen Guds kärlek. Ty om den kärlek med vilken Gud älskar oss utgör murens höjd, innebär det att den kämpar för den människa som för kärlekens skull övar sig i självbehärskning. Den senare skulle nämligen inte kunna motstå Frestarens upprepade och mäktiga anslag utan beskydd av Guds nåd. Tålamodets yttre mur blir uppförd, för att Djävulen skall ha svårt för tränga in och angripa självbehärskningen. Därför kan de som lever i skydd av tålamodet och vinnlägger sig om självbehärskning, säga med aposteln: Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? (Rom 8:35).
Du ser hur gedigen muren är hos dem som lever i självbehärskning, för att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre (Rom 8:38-39).