Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

27 oktober 2007

Jungfru Marias upptagning till himmelen V:4 forts

Den första nåden finns innanför den mur som omger den självbehärskning som vi är kallade till. Den andra finns i tornets trappa som vi går upp för. Och den tredje finns högst upp i tornet, där vi avslutar vår vandring. När de som har vandrat väl når hit upp, blir de en boning och en tron för Herren, såsom det är skrivet: Dit går stammarna upp, Herrens stammar, till att prisa Herrens namn. Ty är ställda troner (Ps 122:4).
Så länge man håller sig innanför självbehärskningens mur och är redo för kamp, kan man utstå anfall och Gud som är känd i Juda (Ps 76:2) är vår hjälp. Men så snart man fått fast fot på denna utsiktsplats varifrån man skådar Herren är hans namn stort i Israel. I fred står hans hydda, på Sion hans boning. Där bröt han sönder de blixtrande pilarna, sköldar och svärd, alla krigets redskap (Ps 76:2-3). På detta ställe visar kroppen inte längre några tecken på motstånd, utan är anden fullståndigt undergiven. Det är den plats som profeten innerligt längtade efter, när han sade: Jag skall inte
unna mig någon sömn, inte ge mig någon ro, förrän jag funnit en plats åt Herren (Ps 132:4-5), dit han skulle vilja flyga: Om jag ändå hade duvans vingar! Då flög jag bort för att finna ett bo
(Ps 55:7).