Jungfru Marias upptagning till himmelen V:6

Låt oss återvända till vårt ämne. När Jesus kom in i den befästa byn, tog de två systrarna Martha och Maria emot honom (Luk 10:38), med andra ord handlingsförmåga och tankeförmåga (operatio et intellectus – jfr Paulus syneisis). Tog de emot honom eller tog han emot dem? Oavsett hur det förhöll sig, var det till gagn för dem och inte för honom. När Jesus kom till dem hade han som gåva med sig något som var lämpligt för var och en av dem, nämligen styrka och visdom. Styrka för handling och vishet för insikt. Därför talar aposteln om: Guds kraft och Guds vishet (1 Kor 1:24).
Men vad betyder det att det var Martha som tog emot honom, talade med honom och betjänade honom och att Maria satt vid hans fötter och hänfört lyssnade till hans ord? Betyder det inte att handling kommer först och kontemplation därefter (actio – contemplatio)? Om man vill bli vis måste först öva sig noga genom goda gärningar, enligt Skriftens ord: Håll buden, du som längtar efter vishet, så skall Herren skänka dig den i rikt mått (Syr 1:26). Av dina befallningar får jag förstånd (Ps 119:104). Han har renat deras hjärtan genom tron (Apg 15:9). Med vilken tro? Den tro som handlar genom kärlek (Gal 5:6).
Martha är en handlingsmänniska som gör gott. Maria symboliserar kontemplation, sitter tyst och svarar inte ens när hon blir tillfrågad. Hela hennes uppmärksamhet är inriktad på Guds Ord. Av hela sitt hjärta längtar hon efter nåden att få kunskap om Gud och är ointresserad av allt annat. Yttre ting berör henne inte. Hon är lycklig över att i sitt inre meditera över sin Herres glädjerika mysterier. Tveklöst är det hon som i Höga visan säger: Jag sover, men mitt hjärta är vaket (Höga v 5:2).