Jungfru Marias upptagning till himmelen V:8

Låt oss nu betrakta tre hinder för kontemplation. Vårt förstånd är vår själs öga. Liksom vi med vårt kroppsliga öga ser ljus och ting, förnimmer vi Gud, som är oändligt ljus, och allt osynligt med vårt förstånd (intellectus) (Rom 1:20). Men det finns en skillnad mellan det inre och det yttre ögat. Det materiella ljuset når det yttre ögat utifrån för att det skall kunna se, men för att det inre ögat skall kunna se blir det upplyst av Skaparens ljus inifrån.
Tre faktorer hindrar båda ögonen från att se. Vårt förstånd och dess diskursiva tänkande utgår (disserat ratio nostra) från konkreta och synliga ting för att sedan genom tanke övergå från det som är synligt till det som kan förstås. Även om vårt öga är friskt och öppet kan det hända att det inte ser någonting, beroende på att det saknas yttre ljus. Men det kan också vara så att det finns ett yttre ljus, men att ögat är irriterat av en blödning eller någon vätska som torkar och blir hård, stör ögat och gör det omöjligt att se. Men det kan även vara så att det är ljust och att ögat är friskt, men att något dammkorn i ögat irriterar och nedsätter synförmågan. Tre hinder för att vårt öga skall fungera väl: mörker, stelnad vätska och damm.