Jungfru Marias upptagning till himmelen V:11

Låt oss radikalt utplåna denna helgjutenhet från våra hjärtan och ord och eftersträva den identitet som är god och som utmärker goda människor. Även denna har en dubbel aspekt. En rättfärdigar och en förhärligar.

Det första är en förtjänst, det andra är en belöning. Om det ena står skrivet: Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ (Apg 4:32). Om det andra: Den som förenar sig med Herren blir till en enda ande med honom (1 Kor 6:17). Och eftersom denna helhet är att hoppas på i framtiden – ja, den hör mer till framtid än nutid – låt oss lämna den åt sidan i hopp om att en gång få den av Gud i stället för att nu kommentera den.
Låt oss bereda plats för den första inre helheten som rättfärdiggör och av vilken vi nu har ett stort behov. Psalmisten lovprisar entusiastiskt denna sköna dygd med orden: Vad det är gott och ljuvligt att bröder är tillsammans! (Ps 133:1). Han nöjer sig inte med att förkunna dess skönhet, utan även dess nytta: Där skänker Herren välsignelse, liv i alla tider (Ps 133:3) – ja, välsignelse här nere och sedan evigt liv i den kommande världen (Mark 10:30). Detta är den helhet som vi med största omsorg skall vinnlägga oss om enligt apostelns undervisning: Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten (Ef 4:3).