Jungfru Marias upptagning till himmelen V:12 forts

Det finns tre hinder för den helgjutenhet som vi har sagt att alla måste uppnå, nämligen övermod, klenmod och lättsinne (nimietas, pussillanimitas, levitas). De övermodiga tror att de klarar sådant som de inte kan och tror sig besitta sådant som de inte har. Petrus är ett exempel som under Herrens lidande förkunnade: Med dig, Herre, är jag beredd att gå både i fängelse och i döden (Luk 22:33). Motsatsen är de som saknar mod. Petrus är ett exempel även på dem, när han säger: Lämna mig, Herre, jag är en syndare (Luk 5:8). De lättsinniga och hållningslösa låter sig drivas omkring av alla lärovindar ((Ef 4:14). Det som nyss behagade dem, tilltalar dem inte längre och det som de väljer vid ett visst tillfälle kommer de inom kort att ogilla.
Men det tjänar ingenting till att räkna upp dessa fel, om vi inte talar om vilka botemedel som vi kan använda mot dem? Låt oss förfölja helgjutenhetens fiender och inte vända innan de blivit förintade (Ps 18:38). Medvetande om vår egen bräcklighet måste vi sätta emot övermod, vilket är det bästa botemedlet mot en överdriven självsäkerhet som är avskyvärd. Mot klenmod måste vi lita på Guds makt. Så kan du med hans hjälp göra det som du inte tror att du förmår av egen kraft och med aposteln bekräfta: Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft (Fil 4:13). För att slutligen bemöta lättsinne måste du ta råd från någon äldre för att så undvika att låta dig ryckas med av olika och främmande läror (Heb 13:9) och att praktisera den gudomliga lagens bud: Fråga din far, han kan berätta, de gamla, de vet att förklara (5 Mos 32:7).