J M:s upptagning till himmelen-söndag i oktaven 3 forts

Vanligtvis symboliserar månen inte bara fördärvets inneboende förfall, utan även galenskap och ibland även kyrkan i världen. Galenskap på grund av dess olika faser och kyrkan eftersom hon får sitt ljus från någon annanstans. Båda dessa månar är – om jag får uttrycka mig så – under Marias fötter, men på olika sätt.
Den oförståndige är föränderlig som månen, medan den kloke beständig som solen (Syr 27:12 Vulg.). Solen värmer och skiner. Månens sken är däremot föränderligt och osäkert och växlar hela tiden.
Med rätta sägs det därför att Maria är klädd i solen, ty hon har mer än vad vi kan föreställa oss fått insikt i den gudomliga vishetens outgrundliga djup. Hon är innesluten i ett otillgängligt ljus (jfr 1 Tim 6:16) så långt det är möjligt för en skapad varelse - med undantag av de två naturernas förening i en person. Det handlar om den eld som renade profetens läppar och omger seraferna (Jes 6:6). Men för Maria var det annorlunda. Han hade förtjänat att inte bli endast lätt vidrörd av denna eld, utan hon blev från alla håll omgiven av och helt innesluten i den.
Denna kvinnas kläder är lysande vita och mycket varma. Hon är så makalöst upplyst, att man inte kan föreställa sig någonting av mörker, dunkel eller skugga hos henne. Ingenting är ljummet utan allt är helt brinnande.