J M:s upptagning till himmelen-söndag i oktaven 5

Men kanske skall vi snarare se månen som en symbol för kyrkan, ty hon har inget eget ljus, utan får det från honom som säger: Utan mig kan ni ingenting göra (Joh 15:5). Om det stämmer, kan du tydligt se denna förmedlerska, som vi tidigare talade om.
Texten talar om kvinnan klädd i solen med månen under sina fötter (Upp 12:1). Bröder, låt oss följa i Marias fotspår, kasta oss ned vid hennes välsignade fötter och ivrigt bönfalla henne. Låt oss hålla oss fast vid henne och inte släppa henne (Höga v 3:4) förrän hon har välsignat oss (jfr 1 Mos 32:26), ty hon är mäktig.
Maria är placerad mellan Kristus och hans kyrka såsom ullen mellan dagg och logens golv (jfr Dom 6: 36-40) och mellan sol och måne.
Men du tycker kanske att det är mindre förvånande att se daggvåt ull än en kvinna som är klädd i solen? Denna förtrolighet är stor, liksom närheten mellan solen och kvinnan. Men hur kan en så bräcklig varelse bestå i så intensiv hetta? Med rätta är du förvånad, helige Mose, och du skulle vilja se det på nära håll. Men, tag av dig dina skor (2 Mos 3:5) och befria dig från sinnliga tankar, om du vill komma nära. Jag måste gå dit och se denna märkliga syn, säger han. För visso en märklig syn, när en buske som brinner utan att brinna upp (2 Mos 3:2) och ett märkligt tecken, när en kvinna som är klädd i solen förblir oskadad! Nej, det hör inte till naturen att en buske står i lågor utan att bli till aska, liksom en kvinna inte uthärdar att vara iklädd solen. Det överstiger både människors och änglars förmåga. Det krävs en högre makt. Ängeln sade: Helig ande skall komma över dig (Luk 1:35) och det var som om hon svarade: Gud är ande (jfr Joh 4:24) och vår Gud är en förtärande eld (Heb 12:29). Ängeln preciserade: Det är varken min eller din kraft, utan den Högstes kraft skall vila över dig (Luk 1:35). Det är således inte förvånande om en kvinna som står under ett sådant beskydd uthärdar en sådan klädedräkt.