J M:s upptagning till himmelen-söndag i oktaven 9

En annan stjärna lyser i det häpnadsväckande sätt på vilket Maria blev havande. Inte i synd (Ps 51:7) som andra kvinnor, utan i kraft av Anden som kom över henne (Luk 1:35). Endast hon har blivit havande i ren helighet.
Det var som en avgrund av ljus att ge liv åt Gud, Guds Son, som var både sann Gud och sann människa, Gud och människa förenade. Jag vågar inte påstå att inte änglarnas ögon blev förblindades av det starka skenet.
Hennes jungfrulighet och beslut att förbli jungfru belyses av själva nyheten i detta beslut. Ty Maria överträffade i andlig frihet (2 Kor 3:17) det som påbjudes i Mose lag genom löftet att viga sin kropp och själ åt Gud. Att hennes beslut är orubbligt bevisas av hennes bestämda svar till ängeln när denne lovade henne en son: Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man? (Luk 1:34).
Kanske är det därför som hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda (Luk 1:29). Hon hörde att hon prisades välsignad bland kvinnor (obs inte ängelns utan Elisabets ord), medan hon alltid hade längtat efter att bli lovprisad bland jungfrur. Och sedan undrade hon över vad hälsningen betydde, ty den verkade egendomlig. När det verkade som om löftet om en son hotade hennes jungfrulighet kunde hon inte längre hålla inne med vad hon tänkte: Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man?