Paulus omvändelse II:1

Andra predikan

I dag blev Paulus omvänd, eller snarare var det så att Saul blev Paulus. Något liknande hände med det barn i evangeliet, om vilket Jesus sade: Om ni inte omvänder er och blir som detta barn kommer ni aldrig in i himmelriket (Matt 18:3). Kanske talade han om sig själv, stor Herre och värd att bli högt prisad (Ps 48:2), som blev oss given som ett litet barn. För närvarande framstår han inte som stor, utan som liten för att genom sin person ge oss ett intagande och verksamt exempel på nödvändig ringhet.
Omvänd dig därför till detta barn, min broder, för att själv bli som ett barn. Du blir själv som ett barn genom att omvända dig. Lägg märke till hur tydligt han visar dig barndom som genuin form för omvändelse genom att inbjuda till att ta efter det i honom som är som ett barn, när han säger: Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta (Matt 11:29). Ödmjukhet och mildhet är ringhetens två sidor: till det yttre mildhet och till det inre ödmjukhet. Även om båda dygder gör oss ringa, är de ingalunda små, ty detta är den enda undervisning som vi får av detta barn som är stort i sin ringhet.
I dag blev Paulus omvänd. I dag upphörde han att vara Saul. I dag fick han ett ödmjukt och milt hjärta. Hans bekännelse bevisade hans ödmjukhet, när han utropade: Vad vill du att jag skall göra? (Apg 9:6). Men den bevisades än mer av den stora nåd som han fick, vilken skulle ha varit mindre, om inte hans ödmjukhet hade varit så stor.