Paulus omvändelse I:4

Mina kära bröder, jag befarar att det bland oss kanske finns någon som förföljer Herren, ty förnuftet säger att den som sätter hinder i vägen för frälsning förföljer honom. Skall jag tacka min broder för min själs frälsning, om han serverar mig en dryck som är förgiftad med broderligt förtal? Förtalare sägs med rätta vara förhatliga i Guds ögon (Rom 1:30) liksom förföljare.
Och vad skall man tänka om den som genom sitt exempel får andra att slå sig till ro, förvirrar dem genom att vara besynnerlig, stör dem genom att indiskret vilja veta allt, besvärar dem genom bristande tålamod och missnöje eller på något vis bedrövar Guds Ande (Ef 4:30) som har sin boning i dem genom att förleda någon av de små som tror på honom (Matt 18:6)? Det torde otvetydigt innebära att förfölja Herren! För att även Kristi förföljares brott och namn skall vara fjärran från oss, besvär jag er, bröder, att vi alltid vara vällvilliga och milda. Låt oss tålmodigt ha fördrag med varandra och uppmuntra varandra att göra det som är det bästa och mest fullkomliga. Finns det någon som tjänar Herren och som tror att det räcker med att inte förfölja honom och att inte göra honom till viljes? Vilken belöning från Herren kan den människa vänta sig som visserligen inte motarbetar honom, men som inte heller engagerar sig för honom? Den som saknar iver och mod och helt enkelt nöjer sig med att vara varken för eller mot Gud, må lyssna till Herrens ord: Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar (Luk 11:23).