Paulus omvändelse I:6

Vem är du, Herre? Han fick till svar: Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer (Apg 9:5, 22:8). Jag är din Frälsare och du går förlorad genom att förfölja mig. Jag är den, om vilken din lag som du är förtrogen med, förkunnat: Han skall kallas nasaré (Matt 2:23). Men du är okunnig om att profetian redan gått i uppfyllelse.
Paulus svarade: Herre, vad vill du att jag skall göra (jfr Apg 9:6). Dessa ord vittnar om ett fulländat samtal: Mitt hjärta är redo, sade han, mitt hjärta är redo (Ps 57:8). Utan dröjsmål skyndar jag att lyda dina bud (Ps 119:60). Herre, vad vill du att jag skall göra? Kortfattat, men meningsfullt, levande och verksamt (Heb 4:12), värt att helt ta till sig (1 Tim 1:15). Få människor ger prov på en så fullkomlig lydnad och ger avkall på sig egen vilja på ett sådant sätt att de inte längre själva förfogar över sitt hjärta. De söker aldrig vad de själva vill, utan det som Herren vill och de upprepar oupphörligen: Herre, vad vill du att jag skall göra? Eller som Samuel: Tala, Herre, din tjänare hör (1 Sam 3:10).
Tyvärr möter man oftare sådana som snarare tar efter den blinde i Evangeliet än den nye aposteln. Herren frågade denne blinde: Vad vill du att jag skall göra för dig? (Mark 10:51). Herre, du är verkligen barmhärtig och har stor medkänsla (jfr Ps 86:13). Herren frågade tjänaren för att kunna göra vad denne önskade? Men den blinde var verkligen blind! Han fattade ingenting, blev inte upprörd och utropade inte: Tvärtom, Herre, säg mig du, vad du vill att jag skall göra. Det är tillbörligt och rätt att jag gör din vilja, och inte du min (Luk 22:42).
Bröder, ni ser hur nödvändigt det är att i detta sammanhang omvända sig. Det gäller fortfarande, ty många är så svaga och förvända att man måste fråga dem, vad de vill och säga: vad vill du att jag skall göra för dig, i stället för att de själva frågar: Herre, vad vill du att jag skall göra? Kristi tjänare och ställföreträdare måste utröna vad dessa människor vill få sig ålagt, ty själva frågar de inte vad deras andlige rådgivare vill. De lyder inte utan förbehåll, de är inte benägna att hörsamma allt, de har inte för avsikt att följa Kristus i allt, han som kom inte för att göra sin vilja utan Faderns (Joh 6:38). De överlägger och begrundar för att avgöra när de skall lyda den som bestämmer, eller snarare när deras andliga rådgivare skall rätta sig efter sig efter deras vilja.
Även om de kan konstatera att man har fördrag med dem och anpassar sig efter deras svaghet, må de göra framsteg på detta område och att skämmas över att alltid bete sig som barn. Om de en dag inte vill höra: Vad mer kunde jag ha gjort för er, som jag inte redan har gjort? (Jes 5:4). Må de inte missbruka sin överordnades tålamod och välvilja, så att all fördragsamhet som man har haft med dem slutligen kulminerar i ett berättigat avståndstagande.