Onsdag i Stilla veckan 5

Hans kärlek är ovärderlig, hans ödmjukhet beundransvärd och hans tålamod oöverstigligt. Hans heliga och rena offer som är Gud till behag är värt att lovprisas (jfr den första evkaristiska bönen: hostiam puram, hostiam sanctam, hostiam immaculatam). Lammet som blev slaktat är värdigt att ta emot makten (Upp 5:12) för att fullgöra sin uppgift och ta bort världens synd (Joh 1:29). Jag tänker på de tre slag av synd som har gjort sig gällande på jorden. Ni tänker kanske att jag skall tala om kroppens och ögonens begär samt skrytsam högfärd (1 Joh 2:16)? Det är ett tredubbelt rep som inte brister så snart (Pred 4:12). Många drar i det eller låter sig snarare dras med av detta fåfängans rep.
Men den första triaden, det vill säga tålamod, ödmjukhet och kärlek betyder med rätta mer för de utvalda. Stöter inte minnet av Kristi lidande bort all njutningslystnad? Blir inte högfärd helt tillintetgjord vid tanken på hans ödmjukhet? Betraktelse av kärleken tar vår ande i besittning, lägger beslag på vår själ och avlägsnar med ett andetag helt nyfikenhetens last.
Herrens lidande är således mäktigt mot dessa tre laster.