Onsdag i Stilla veckan 6

Jag tror att det kan vara lämpligt för er att höra något om ytterligare tre slags synder som besegras av korsets kraft. Jag tänker på ursynden, personlig synd och en speciell synd.
Ursynden är den stora synd som vi får från den förste Adam. I honom har vi alla syndat (Rom 5:12 – Augustinus utläggning utifrån en felaktig översättning) och på grund av honom dör vi alla. Det är den största synden, ty den drabbar hela människosläktet, var och en och inte någon undkommer. Den sträcker sig från den äldsta människan till den yngsta och förgiftar alla från fot till huvud (Jes 1:6). Den hemsöker livets alla åldrar, från det att vi blir till i moderlivet ända till den dag då vår gemensamma moder, jorden, tar emot oss. Ett tungt ok har lagts på Adams söner alltifrån den dag de lämnar moderlivet till den dag de återvänder till allas moder (Syr 40:1).
Vi blir avlade i orenhet, fosterstadiet tillbringar vi i mörker och vi föds i smärta (1 Mos 3:16). Innan vi ser dagens ljus är vi en börda för våra olycksaliga mödrar och när vi föds sliter vi sönder dem som huggormar. Förvånande att vi inte sliter sönder oss själva! Vi börjar att göra oss hörda genom skrika och gråta, vilket inte är fel med tanke på att vi träder in i tårarnas dal (Ps 84:7).
Den helige Jobs ord kan bokstavligen tillämpas på oss: Människan, av kvinna född, lever en kort tid och lider under stor bedrövelse (Job 14:1). Sanningen i detta uttryck lär vi oss genom bitter erfarenhet och inte genom ord.
Människa, av kvinna född, säger han. Ingenting kan vara mer föraktligt! Och för att vi inte skall leva i villfarelse genom att söka sinnlig njutning bland världsliga ting, tillkännager Job, omedelbart efter att ha talat om ankomsten till detta liv, slutet genom följande fruktansvärda ord: människan lever en kort tid. För att hon inte skall tro att hon är fullkomligt fri under den korta tidsrymd som skiljer vaggan från graven, tillägger han: människan lider under stor bedrövelse. Ja, många och mångahanda bedrövelser – till kropp och själ, när hon sover och när hon är vaken, bedrövelse vart hon än vänder sig.
Detsamma gäller Honom som föddes av Jungfrun, ett barn född av en kvinna (Gal 4:4), även om hon var den mest välsignade bland kvinnor. Han sade till sin moder: Kvinna, se din son (Joh 19:26). Och han som bara levde en kort tid på jorden led under stor bedrövelse. Under denna korta tid utsattes han för sammansvärjning, förhördes på ett kränkande sätt, misshandlades, pinades och skymfades.