Onsdag i Stilla veckan 7

Betvivlar du att det räcker med denna lydnad för att förlåta den första syndens hela skuld. Överträdelsen kan inte jämföras med nåden, ty domen följde på vad en ensam hade gjort och blev fällande, men nåden följde på mångas överträdelser och innebar ett frikännande (Rom 5:15-16).
Ursynden blev ytterligt allvarlig, ty den besudlade inte endast en individ utan hela den mänskliga naturen. Men den personliga synden är ännu allvarligare, ty vi ger den lösa tyglar genom att ställa våra lemmar till förfogande som redskap för orättfärdigheten (Rom 6:13). Så är vi inte bara fångar i en annan människas synd, utan även i vår egen.
Den särskilda synden är emellertid den allvarligaste av alla, ty den riktades mot härlighetens Herre, när gudlösa människor orättfärdigt dödade den rättfärdige och bar hand på Guds egen Son (Matt 26:50) som grymma människomördare eller snarare gudsmördare (crudelissimi homocidae … deicidae), om man får använda det ordet.
Vad är skillnaden mellan de två första synderna och den tredje? När den ägde rum bleknade och skalv hela jordens innandöme, och det inte hade behövts mycket för att allt skulle återgå till sitt gamla kaos. Låt oss anta att en mäktig man ödelägger sin konungs land, och att en annan mäktig man som är kungen närstående och hans rådgivare förråder och stryper hans son. Förefaller inte den förste oskyldig och oklanderlig i jämförelse med den andre? Så är det med all synd i jämförelse med den tredje. Han som gjorde sig till synd (1 Kor 5:21) bar även denna synd, för att genom synden kunna döma synden (Rom 8:3). Därigenom utplånades ursynd och all personlig synd och den särskilda synden upphävde sig själv.