Onsdag i Stilla veckan 8

Jag utgår ifrån att den största av dessa synder blir utplånad och drar därav slutsatsen att även de två mindre blir det. Han bar de mångas skuld och bad för syndarna (Jes 53:12) för att de inte skulle gå förlorade: Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör (Luk 23:34). Herre, ditt ord är oåterkalleligt. Det vänder inte fruktlöst tillbaka till dig och utan att ha utfört sitt uppdrag (Jes 55:11).
Betrakta nu Herrens verk, de gärningar som han har utfört på jorden (Ps 46:9). Han blev piskad (Mark 15:15), krönt med en törne (Mark 15:17), genomborrad av spikar, upphängd på korset, överöst med hån (Klag 3:30). Men han hade glömt dessa smärtor, när han sade: Förlåt dem.
Du ser både stora kroppsliga plågor och hjärtats gränslösa barmhärtighet; smärta och medlidande; glädjens olja (Heb 1:9) och blod som droppade ner på jorden (Luk 22:44). Ja, stor är Herrens barmhärtighet (Ps 119:156) och stora hans plågor. Vinner plågorna över barmhärtigheten, eller barmhärtigheten över plågorna? Herre, må din barmhärtighet från förr segra, liksom visheten över ondskan (Vish 7:30)! Herre, dina vedersakares ondska är fruktansvärd, men är inte din godhet ännu större? Mycket och på många sätt (Rom 3:2).
Skall gott lönas med ont? frågar han, ty de har grävt en grop åt mig (Jer 18:20). Ja, de har grävt en grop av otålighet genom att ge vreden otaliga tillfällen att bryta lös. Men vad är deras grop i jämförelse med avgrundslika mildhet? Genom att löna gott med ont (Ps 35:12) har de grävt en grop, men kärleken förtörnas inte (1 Kor 13:5), överilar sig inte, upphör aldrig (1 Kor 13:8), och faller inte i gropen. Tvärtom, den återgäldar det onda som den fått lida med gott.
Döende flugor kan inte skämma den doft (Pred 10:1) som utgår från din kropp, ty ditt inre är barmhärtighet, mycket förlossning är hos dig (Ps 130:7). De döda flugorna är plågor och smädelser, liksom detta trotsiga och upproriska släktes hånfulla glädjerop (Ps 78:8).