Palmsöndagen III:1

Om de fem dagarna med procession, måltid, lidande, vila och uppståndelse

Gud skapade allt med vikt, antal och mått, men särskilt då han visade sig på jorden och levde där bland människorna (Bar 3:38). I allt som han gjorde, sade och led såg han till att varje ögonblick och minsta lilla prick (Matt 5:18) fick en mysteriets sakramentala betydelse. Detta gäller särskilt dagens högtid och de fyra förestående, det vill säga: dagarna med palmprocession, nattvard, lidande, vila samt uppståndelse. Dessa är de mest oförlikneliga och betydande dagarna i hans liv
Den första dagen lät han sig bli ärad av människor. Han var buren av ofantlig glädje och hela jorden fröjdade sig (jfr Ps 48:3), när han gjorde sitt intåg i Jerusalem, inte till fots som han brukade utan sittande på en åsna. Meningen var givetvis att förbereda lidandet genom att stegra prästernas avund så mycket som möjligt. Man kan läsa att han tidigare hade dragit sig undan för att undvika folkmassorna som skyndade till för att tvinga honom med sig för att honom till kung (Joh 6:15). Nu sökte man honom inte för det, ty det var han som uppträdde för att tas emot som och utropas till Israels kung. Det är ingen tvekan om att det var han som fick judarna att jubla.
Detsamma kan sägas om hans lidande. Han avlägsnade sig (Joh 8:59), gömde sig för judarna (Joh 11:54) och ville inte vandra omkring öppet i Judeen, eftersom judarna var ute efter att döda honom (Joh 7:1). När han visste att hans stund hade kommit (Joh 13:1) liksom att han var i stånd att göra vad han ville (Joh 10:18) överlämnade han sig åt lidandet. Det var lämpligt att vår överstepräst prövades på alla sätt som vi, utom genom synd (Heb 4:15). Som verklig människa kunde han allt efter omständigheterna undvika eller bejaka mänsklig medgång och motgång. Så var han för oss genom sitt sätt att vara ett uppbyggligt exempel.
Även om man i en anda av måttfullhet måste vägra att ta emot människors hyllning och världslig framgång, måste man när det är nödvändigt gå med på det. Likaså är det klokt att ibland under vissa omständigheter undfly förföljelse och världslig motgång. Om det däremot är nödvändigt, måste man modigt stå ut med det.