Palmsöndagen III:2

Människans liv består av framgång och motgång och vår dygd betingas av fyra alternativ som vi alla känner till (klokhet, måttlighet, styrka och rättvisa). Därför var det naturligt att han, i vilken dygdens fullhet var förkroppsligad (Kol 2:9), visade alla att han kunde leva i överflöd lika väl som att lida brist (Fil 4:12). Han som var Guds Vishet (1 Kor 1.21) hörde inte till dem som förgås av framgång och som i sin egenskap av Guds Kraft (Rom 1:16) inte går under i motgång. Skriften säger att framgång inte dödar alla, utan endast de vanvettiga och att motgång inte kostar alla, utan endast de okunniga, livet (Ords 1:32).
Men med vilken måttfullhet mottog inte Kristus dessa ärebetygelser, när han ledde intåget på en åsna i stället för med häst och vagn (Ps 20:8). Han sade: Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver den (Matt 21:3). Ja, ett stort behov med tanke på ett stort verk, nämligen vår frälsning. Gud kom till jorden för att samtidigt rädda människor och djur (Ps 36:7) genom sin rika nåd (Ps 36:8).
Hans ynnest ger styrka åt vår omvändelses början och tillåter oss att få en son av slavinnan (jfr Gal 4:22-24). Enligt Herrens anvisning blev den lösgjord som var bunden och som varken kunde göra eller vilja det goda eller var så hårt bunden av ett dubbelt rep att det var omöjligt att vilja och kunna. (Åsnan symboliserar den kristne vars omvändelse innebär att gå från lag till nåd.). För närvarande kan han inte glädja sig i Herren med renare avsikt. Han är övertygad om att kunna behaga Gud genom sina handlingar och finner tröst vid tanken på att på något sätt göra honom till sin gäldenär. Men med tiden lär han sig att bekymra sig för sin egen skuld och grips av rädsla för att bli betraktad som otacksam för alla välgärningar och säger: ”Jag är en oduglig tjänare (Luk 17:10). Du behöver ingenting av mig (Ps 16:2 Vulg.)”. Detta är verklig och sann kärlek; detta är den fria kvinnans son som inte skall dela arvet med slavinnans son (Gal 4:30).

Detta om dagens palmprocession.