Jungfru Marias födelse - akvedukten 1

Himlen gläder sig över den livgivande jungfruns närvaro och jorden vördar hennes minne. Däruppe finns det goda, här nere åminnelsen. Däruppe mättnad, här nere en försmak. Däruppe verkligheten, här nere namnet.
Det står skrivet: Herre, ditt namn är evigt, från släkte till släkte skall man åkalla dig (Ps 135:13). Från släkte till släkte – förvisso handlar det inte om änglar, utan om människor. Vill du bli förvissad om att hans namn och minne är i oss, och hans närvaro i himlen? Herren sade: Så skall ni bedja: Fader vår, som är i himmelen. Helgat varde ditt namn (Matt 6:9). En troendes bön, vars första ord påminner oss om vårt gudomliga barnaskap och vår vandring på jorden. Så vet vi, att vi är borta ifrån Herren (2 Kor 5:6), så länge vi ännu inte är i himlen och vi ropar i väntan på att Gud skall göra oss till sina barn (Rom 8:23), medan vi med andra ord väntar på Faderns närvaro.
Därför säger profeten uttryckligen: Herren Kristus är ande inför oss; under hans skugga lever vi bland folken (Klag 4:20). Ty i den himmelska saligheten lever man inte i skugga utan i strålande ljus. Bland strålande helgon har jag fött dig före gryningen (Ps 110:3), säger Fadern.