Jungfru Marias födelse - akvedukten 6

Betrakta, o människa, Guds plan,
inse hans visa och ömsinta avsikt!
Innan han lät himmelsk dagg falla på marken,
lät han all dagg falla på ullen (Dom 6:38-40).
Innan han återlöste hela mänskligheten,
anförtrodde han hela priset åt Maria.

Varför gjorde han så?
Kanske för att förlåta Eva genom hennes dotter,
och lugna mannens harm över kvinnan.
Adam säg inte längre:
Kvinnan som du har ställt vid min sida,
hon gav mig av det förbjudna trädet, och jag åt (1 Mos 3:12).
Säg i stället:
Kvinnan som du har ställt vid min sida,
gav mig en välsignad frukt.

Förvisso, en ömsint plan,
men kanske gömmer den en annan,
ty detta är inte allt.
Det som jag har sagt är sant,
men om jag inte tar fel,
längtar ni efter mer.
Här finns söt mjölk,
och om vi kärnar den,
får vi kanske även utsökt smör.

Låt oss med än större uppmärksamhet betrakta Guds vilja
att vi med innerlig tillgivenhet
skall vörda Maria.
I henne har han nedlagt allt
som är fullkomligt gott.
Så skall vi förstå
att det som finns i oss
av hopp, nåd och frälsning
är oss givet från henne
som behagfullt stiger upp inför våra ögon (Höga v 8:5).
Hon är den ljuvliga trädgård,
som den gudomliga nordanvinden inte blott smekte med sin bris,
utan även ansatte,
när den friskade i,
(afflaverit veniens – perflaverit superveniens),
så att trädgårdens vällukter spreds för vinden (Höga v 4:12-16) -
med andra ord: nådens gåvor.

Låt det eldklot som upplyser världen försvinna.
Vad återstår av dagen?
Låt Maria, havets stjärna,
det väldig och vida havet (Ps 104:25) försvinna.
Vad återstår annat än
svart natt,
dödens skugga,
tjockt mörker?