Jungfru Marias födelse - akvedukten 18

Hos Maria gick han på bete och liljorna var talrika. Är inte jungfrulighetens kyskhet, ödmjukhetens prydnad och obegränsad kärlek liljor? Även vi kan få liljor som emellertid inte är så vackra. Men brudgummen kommer inte att försmå att söka föda bland dem, om leende och innerlig glädje ger glans åt den tacksägelse om vilken vi tidigare talat, ren avsikt ger lyster år bönen och förlåtelse gör bikten vit enligt Skriftens ord: Även om era synder är scharlakansröda, blir de vita som snö. Är de är röda som purpur, blir de vita som ull (Jes 1:18).
Se till att du anförtror Maria allt vad du tänker bära fram, så att nåden återvänder till Givaren genom samma kanal genom vilken den flödade till oss. Ingenting hindrade Gud från att utgjuta sin nåd utan denna akvedukt. Men för dig valde han denna ledning. Dina händer är kanske blodiga eller solkiga av mutor som du ännu inte befriat dig ifrån (Jes 33:15). Lägg den blygsamma gåva som du vill frambära i Marias rena och högt aktade händer, så blir den mottagen. Hennes händer är som vita liljor och Herren, som älskar liljor, skall inte behöva klaga över att inte finna allt det omgivet av liljor som blivit lagt i Marias händer och som han finner där.

SLUT

Jungfru Marias födelse - akvedukten 17

Han vallar således sin hjord tills vinden vaknar (Höga v 2:16-17) och frukt i överflöd avlöser blommornas skönhet. Eftersom det nu är blommornas tid och inte fruktens, lever vi i hoppet och inte i verkligheten; vi vandrar i tro utan att se (2 Kor 5:7) och gläder oss åt väntan och inte åt erfarenhet.
Betrakta hur skör blomman är och tänk på apostelns ord: Vi bär denna skatt i lerkärl (2 Kor 4:7). För hur många faror är blommorna inte utsatta! Det är så lätt att tistlar trasar sönder liljor! Med rätta sjunger därför den Älskade: Som en lilja bland tistlar är min älskade bland flickor (Höga v 2:2).
Befann sig inte han bland tistlar som sade: Så snart jag talar om fred är de redo till krig (Ps 120:7)? Även om den rättfärdige blomstrar som en lilja (Hos 14:6), är det inte en lilja som brudgummen intar såsom föda. Nej han har inte behag till en enda. Lyssna till honom som är bland liljor: Där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem (Matt 18:20). Jesus ville alltid vara ibland människor. Människosonen, medlaren mellan Gud och människor (1 Tim 2:5) ogillade ensliga och avsides belägna platser. Min vän är min och jag är hans, han som vallar sin hjord bland liljor (Höga v 2:16).
Bröder, låt oss bemöda oss om att odla liljor och rycka upp törne och tistel (1 Mos 3.18). Låt oss skynda oss att plantera liljor. Kanske vill den Älskade en dag stiga ända ned till oss för att inta sin föda.

Jungfru Marias födelse - akvedukten 16

Kämpa med ängeln (1 Mos 32:25) och ge inte upp, ty himmelriket är utsatt för våld och våldsmän försöker att rycka det till sig (Matt 11:12). Är det inte en kamp? Min vän är min, och jag är hans (Höga v 2:16): Han har låtit dig erfara sin ömhet, må han få erfara din. Herren, din Gud, prövar dig vid många tillfällen. Han är ofta frånvarande (Höga v 5:6). Han vänder bort sitt ansikte, men inte i vrede. Han prövar dig, men bestraffar dig inte. Din älskade har tålmodigt väntat på dig, nu skall du vänta uthålligt på honom. Håll stånd och var stark (Ps 27:14). Dina synder har inte besegrat honom, och må inte de slag du får av honom leda till att du ger upp. Du skall få hans välsignelse (1 Mos 32:26). När? När dagen gryr, vinden vaknar (Höga v 2.17) och han befäster Jerusalems lovsång på jorden (Jes 62:7). Skriften säger att en man brottades med Jakob tills dagen grydde (1 Mos 32:24).
Låt mig var morgon möta din barmhärtighet, ty jag förtröstar på dig, Herre (Ps 143:8). Nej, jag skall inte vara tyst, jag skall inte lämna dig någon ro (Jes 62:6-7) så länge morgonen råder. Gud give att jag inte heller skall behöva fasta. Acceptera att äta, men bland liljor: Min vän är min och jag är hans, han som vallar sin hjord bland liljor (Höga v 2:16).
Ni minns säkert att det lite tidigare i denna sång sägs att man kan se blommor, när turturduvorna sjunger (jfr Höga v 2:12). Men lägg märke till att det här anges plats och inte födoämne: det sägs inte vad han äter, utan var. Det kan vara så att han inte äter liljor, utan att han uppehåller sig bland dem. Liljorna är oss till behag genom sin doft, men inte genom sin smak och de skall beskådas, men inte ätas.

Jungfru Marias födelse - akvedukten 15

Var tyst med allt sådant, utan att därför helt tiga. Ge inte Gud någon ro genom din tystnad. Bekänn för honom i bikten att du skryter, för att så få förlåtelse för det som har varit. Tala till honom i tacksägelse, för att få större nåd nu i stället för att gnälla. Jag upprepar: bekänn de synder som du har begått, tacka för det som är och be enträget för framtiden, så att Herren inte ersätter sin förlåtelse, välvilja och sina löften med tystnad.
Jag upprepar: var inte tyst, förtig honom inte. Tala till honom, för att han i sin tur skall tala till dig och säga: Min vän är min och jag är hans (Höga V. 2:16).
Vilken angenäm stämma och så ljuva ord! Inte en gnällspiks röst utan turturduvans (murmuris – turturis - bruden, dvs Guds folk). Invänd inte: Hur kan jag sjunga Herrens sånger i ett främmande land? (Ps 137:4). Nej, denna jord skall inte längre betraktas som främmande, ty brudgummen säger om den: Turturduvan hörs i vårt land (Höga v 2:12). Bruden hade hört honom säga: Fånga rävarna åt oss (Höga v 2:15) och kanske var det därför som hon utropade: Min vän är min och jag är hans (Höga v 2:16).
Det är utan tvekan turturduvan som med sin unika kyskhet är sin livsledsagare trogen, oavsett om han är levande eller död. Varken död eller liv kan skilja henne från Kristi kärlek (Rom 8:38-39). Säg mig, om det finns något som kan få den Älskade att vända sig bort från sin älskade, när du ser att han förblir henne trogen trots att hon syndar och vänder sig bort från honom. En stort molntäcke envisades med fördunkla solens strålar för att våra synder skulle skilja oss från Gud (Jes 59:2). Men det behövdes bara solens värme för att de skulle skingras (jfr 2 Mos 16:21). Hur skulle du i annat fall ha kunnat komma till honom, om inte han hade förblivit dig trogen och ropat: Kom tillbaka, flicka från Sunem, kom tillbaka, kom tillbaka så att vi kan se dig (Höga v 6:12/7:1)? Var också du trogen, så att ingen olycka eller möda får dig att vända dig bort från honom.

Jungfru Marias födelse - akvedukten 14 forts

Och åter andra som är övermodiga och som ägnar sig åt stora ting som övergår deras förmåga (Ps 131:1) säger: Vår hand är mäktig (5 Mos 32:27 Vulg) och de inbillar sig att vara något fast de ingenting är (Gal 6:3). Vad säger han som förkunnar fred (Sak 9:10)? Han säger: Jag är rik och saknar ingenting (Upp 3:17). Sanningens dom är: Ve er som är rika, ni har fått ut er glädje (Luk 6:24). Nej, saliga de som sörjer, de skola bliva tröstade (Matt 5:5). Må förtalets, hädelsens och de stora ordens stämma tiga i oss (Ps 12:4), ty det är gott att i denna trefaldiga tystnad höra Herrens frälsning och att kunna säga: Tala, Herre, din tjänare hör (1 Sam 3.10). De ord som det handlar om stiger således inte upp till honom utan höjes mot honom. Det är vad Laggivaren säger till dem som knotar: Det är inte mot oss ni knotar utan mot Herren (2 Mos 16:8).

Jungfru Marias födelse - akvedukten 14

Fader, ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden (Matt 6:10), för att Jerusalems lovsång skall bli befäst på jorden (Jes 62:7).
Hur är läget nu? Förväntar sig inte änglarna i Jerusalem sin härlighet från andra änglar, och längtar inte människor på jorden av hela sitt hjärta efter att bli ärade av andra människor (jfr Joh 5:44)? Avskyvärt och onaturligt! Det är utmärkande för de människor som inte vet någonting om Gud (1 Kor 15:34) och som har glömt Herren, sin Gud (Jr 3:21). Men ni som känner Herren, avbryt inte er lovsång förrän han befäster den och gör den fullkomlig på jorden (jfr Jes 62:6-7).
Men det finns en tystnad som inte bara är oklanderlig utan lovvärd. Det finns även ord som inte är goda. I annat fall skulle profeten inte ha sagt att det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från Herren (Klag 3:26). Ja tystnad är av godo när det gäller fåfänga, hån, knot och förtal.
En del människor som är tyngda av arbete och dagens börda (Matt 20:12) klagar och kritiserar dem som vakar över deras själar och som en gång skall avlägga räkenskap för det (Heb 13:17). Det är rop, rop från förhärdade hjärtan som mer än all tystnad tystar Ordets röst och inte låter det höras.
Andra som är andligt räddhågade blir trötta av att hoppas, vilket är den värsta av alla hädelser som inte blir förlåten varken i detta eller det tillkommande livet (Matt 12:31).