Om kärleken till Gud - 28
Heliga och rena, ljuva och milda kärlek! Rena och av viljan obefläckade avsikt! Så mycket renare och mer obefläckad som den är inte beblandad med personligt intresse! Så mycket ljuvare och mildare som allt den erfar är gudomligt! Att älska så innebär att bli gudomliggjord. Det är som med en liten droppe vatten som blandas med mycket vin. Den tycks helt försvinna genom att få vinets smak och färg eller vitglödgat järn som ser ut exakt som elden och förlorar sin ursprungliga form. Samma sak gäller luften som badar i solljus och omvandlar sig till ljus så att den mer verkar vara själva ljuset och inte belyst. Så sker även med helgonen. Alla mänskliga sinnesrörelser smälter på ett outsägligt sätt och flödar in i Guds vilja. Hur skulle i annat fall Gud vara allt i allt, om det i människan överlevde någonting som var av henne själv? Förvisso blir naturen bestående, men i annan form, i annan härlighet, i annan kraft.
När sker detta? Vem kommer att se det? Vem får äga det? När får jag komma, när får jag träda fram inför Gud (Ps 42:3)? ”Sök Herren”, manar mitt hjärta. Dig, o Herre, söker jag (Ps 27:8). Tror du att det blir mig givet att få se ditt heliga tempel?