Qui Habitat, åttonde predikan över vers 8 (12)

Du skall se med egna ögon, du skall se de ogudaktigas lön

Kan man tänka sig något som inger mer fruktan och som får oss att ängslas och bli våldsamt bekymrade, än att vara tvingad att träda fram inför en så fruktansvärd domstol för att i ovisshet invänta en dom som avkunnas av en så sträng domare (jfr Matt 25:31)? Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer, säger aposteln (Heb 10:31).
Bröder, låt oss därför medan tid är själva döma och genom denna förtida dom avvända detta fruktansvärda perspektiv. Gud dömer inte samma sak två gånger (Nah 1:9), vilket sker när vissa människors synder liksom andra människors goda iver uppenbaras (jfr 1 tim 5:25) och förekommer den yttersta domen, så att de förstnämnda som är tyngda av sina brott, utan att ens invänta domslutet störtar sig ner i underjorden (jfr 2 Pet 2:4), medan däremot de sistnämnda utan dröjsmål i full frihet sätter sig på de stolar som är förberedda för dem.

Salig är den fattigdom som de frivilligt har valt som har lämnat allt för att följa dig, Herre Jesus (Matt 19:27)! Ja, den är salig, ty den ger dem trygghet, och än mer härlighet, när grunden slutgiltigt rämnar, varje människas meriter granskas, och domen skapar en fullständig urskiljning.
Men låt oss nu lyssna till, hur en hängiven och trofast människa som inte vill framstå som misstrogen eller överdrivet tillitsfull besvarar så stora löften. Du, Herre, är mitt hopp (Ps 91:9), säger hon. Hur kan man uttrycka sig mer måttfullt och kristet (Tit 2:12)? Detta ord torde man inte kunna besvara bättre än med orden: Du har gjort den Högste till din tillflykt (Ps 91:9).

Men förlåt mig, mina bröder, ty även i dag har jag nog talat längre än vad jag lovade.

Qui Habitat, åttonde predikan över vers 8 (11)

Du skall se med egna ögon, du skall se de ogudaktigas lön

Du skall se med egna ögon, du skall se de ogudaktigas lön. Anledningen är att du för det första har undgått att gå förlorad, för det andra för att du har uppnått fullständig trygghet, för det tredje för att du skall kunna jämföra och för det fjärde för att rättvisan själv skall uppvisa en fullständig nitälskan.
Nu är barmhärtighetens tid över och domens tid börjar, och man kan inte längre räkna med medlidande med de ogudaktiga, då man inte längre kan hoppas på tillfälle att bättra sig. Denna eftergift för mänsklig svaghet kommer att vara till ända. Det är sant att kärleken utnyttjar den en tid som ett rymligt nät för att med tanke på frälsningen fånga goda och dåliga fiskar (Matt 13: 47), d.v.s. angenäma och avskyvärda böjelser. Men detta sker på havet. Vid stranden behåller kärleken endast de goda, och den gläder sig så mycket tillsammans med dem som är glada att den inte längre kan gråta med dem som gråter (jfr Rom 12:15). Hur skulle vi annars kunna döma världen (1 Kor 6:2)? Det är bara möjligt om vi glömmer vår böjelse för svagheten och får gå in i vinkällaren (HögaV 2:4) enligt ordet: Jag skall gå in i Herrens makt, jag skall prisa din rättfärdighet (Ps 71:16).
Det är också nu som vi inte längre skall ta särskild hänsyn till den ringes person (3 Mos 19:15) eller döma honom partiskt (2 Mos 23:3). Beklagligtvis måste vi lägga band på vår godhet och fälla en rättvis dom. När vi inte längre har denna konflikt och blir ängsliga, vad återstår för att ordet skall uppfyllas (jfr Luk 22:37): Fängslade vid klippan har deras domare blivit förtärda (Ps 141:6)? Längtan efter rättvisa har förtärt dem liksom den klippas hårdhet med vilken de har förenat sig och som de försökt efterlikna. Förenade med klippan, står det, denna unika klippa för vars skull de lämnat allt för att följa honom (jfr Mark 10: 28). Det är vad Klippan svarade Petrus som frågade honom vilken lön de skulle få: När Människosonen sätter sig på härlighetens tron, skall också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar (Matt 19:27).
Detta hade redan en profet förutsagt med orden: Herren vill gå till doms med sitt folks äldste och med dess furstar (Jes 3:14). Tror du att man kommer att möta medgörliga domare som är förenade med klippan? Aposteln säger: Den som förenar sig med Herren blir till en enda ande med honom (1 Kor 6:17). På liknande sätt blir den som förenar sig med klippan till en enda klippa med den. Detta var med rätta profetens längtan när han suckade: Jag har min glädje i att hålla mig intill Gud (Ps 73: 28). Så förtärdes deras domare som var förenade med klippan. Vilken nåd är inte denna närhet till Gud! Höjden av ära! Vilken ynnest, denna fullkomliga trygghet!

i

Qui Habitat, åttonde predikan vers vers 8 (10)

Du skall se med egna ögon, du skall se de ogudaktigas lön

Ingen känslig människa torde avvisa något av dessa tre skäl. Men Visheten har en annan anledning att skratta åt syndarnas undergång (Ords 1:26), ty det är ställt utom allt tvivel att hon kommer att skratta åt den. Med följande ord talar hon om det, hon som inte kan ljuga: Jag ropade och ni vägrade lyssna, jag varnade och ni brydde er inte om det (Ords 1: 24). Och lite senare: Därför skall jag skratta när olyckan drabbar er, jag skall hånle när det fasansfulla kommer, när det fasansfulla kommer över er som ett oväder och olyckan som en storm (Ords 1: 26).
Vilket nöje tror vi att Visheten skall finna i de vanvettigas undergång, om inte att se den tingens oklanderliga ordning förverkligas som hon bestämt i all rättvisa. Det som den dagen kommer att behaga Visheten kommer nödvändigtvis även att behaga alla visa människor. Betrakta därför inte orden med dina ögon skall du se som hårda, ty även du kommer att skratta åt deras undergång, inte för att du i översvallande grymhet finner behag i denna hämnd, utan därför att Guds beundransvärda ordning som överträffar allt som man kan tro, bereder den människa glädje som nitälskar rättvisa och billighet. När du i sanningens ljus kommer att ha en mer fullständig och fulländad kunskap om att allt har ordnats till det bästa och att det finns en plats för alla, eller snarare att var och en har funnit sin plats, blir det omöjligt att inte älska att betrakta allting och i allt storligen prisa honom som styr världsalltet.
Det är särskilt vackert att lyssna till hur aposteln Petrus betygar att undergångens son (Joh 17:12) gick till den plats där han hörde hemma (Apg 1:25). Ty denna människa som föll till marken och bröts sönder på mitten (Apg 1:18) blev medarbetare till de onda andarna (jfr Ef 2:2). Därför tog himlen inte emot honom, och han kunde inte stanna kvar på jorden. Hade han inte utlämnat honom som var sann Gud och sann människa, och som hade kommit från himlen (jfr Joh 3:31) för att fullgöra frälsningen på jorden (Ps 74:12)?

Qui Habitat, åttonde predikan över vers 8 (9)

Du skall se med egna ögon, du skall se de ogudaktigas lön

Det finns en tredje fördel för dig när du betraktar syndarna, och det är att du i jämförelse med den grymhet som drabbar dem kan stråla av härlighetens stora ljus (jfr Syr 43:9). Om man ser motsatser bredvid varandra, ökar man på något vis deras egenskaper. När man ser vitt bredvid svart, förefaller det vita än ljusare och det svarta än mörkare. Lyssna till profetens säkra vittnesbörd om detta: När den rättfärdige ser hämnden, skall han glädjas! Och varför? - Han skall tvätta sina händer i den gudlöses blod (Ps 58:11). Han skall förvissa inte befläcka dem, utan tvätta dem. Så kommer syndaren att framstå som än mer blödande och han själv som vitare. Den ene mer befläckad, den andre mer lysande.

Qui Habitat. åttonde predikan över vers 8 (8)

Du skall se med egna ögon, du skall se de ogudaktigas lön

Men detta är inte allt. De rättfärdigas absoluta trygghet består i att se syndarnas lön. Så skall de aldrig mer behöva frukta vare sig människors eller djävulens ondska, då de ser tusen falla vid sin sida och tio tusen på sin högra sida, och inte bara falla, utan falla i Gehenna. Men tror du inte att de kan komma att frukta och misstro ormen, som är det listigaste av alla djur (1 Mos 3:1), särskilt som de minns, hur kvinnan en gång förfördes i paradiset? Jo, om de inte nu såg denna orm med hela sitt följe utlämnas åt de hämndlystna flammorna och kunde konstatera att ett stort kaos skiljer dem från den (jfr Luk 16:26).

Qui Habitat, åttonde predikan över vers 8 (7)

Du skall se med egna ögon, du skall se de ogudaktigas lön

Du skall se de ogudaktigas lön (Ps 91:8). Det kommer för dem att bli en svår pina och höjden av smärta. Kanske skulle de finna en viss tröst i sina plågor, om de kunde undgå att vara medvetna om dem som de ansatt på ett så ondskefullt sätt och kunde slippa åsynen av dem. Men även om vår åsyn av dem gör deras elände än tyngre, vilket behov har vi av det, och vad nytta och nöje får vi ut av det? Vad vore mer okristet, omänskligt och avskyvärt, än att önska sig att våra ögon skall få glädjas över fiendernas blod, oavsett hur orättfärdiga dessa är, och att ha nöje av att se dessa stackares kval?
Men syndaren skall se och harmas, han skall gnissla tänder (jfr Ps 112:10) och plågas av avund. De välsignade skall kallas till riket (Matt 25:34), innan de fördömda kastas i den eviga elden (Matt 25:41) för att de senares smärta skall bli större, när de ser vad de har förlorat. Likaså kommer de rättfärdiga att se och glädja sig (Ps 107:42), när de betraktar från vad de blivit förskonade. När getterna ser lammen vid detta radikala åtskiljande kommer de att lida svartsjukans alla kval (jfr Matt 25:32) och på liknande sätt, men omvänt, kommer de utvaldas åsyn av de fördömda att ge dem oändlig anledning att tacka och lovprisa (jfr Jes 51:3).

Varför tackar de rättfärdiga så storslaget, om inte för att de i den outsägliga salighet de åtnjuter ser syndarnas lön och i oändlig trofasthet och med inre glöd minns, att det uteslutande beror på frälsarens barmhärtighet att de är skilda åt. Och varifrån kommer den oerhörda vrede i vilken de ogudaktiga förtärs av avund, om inte av att de ser de andra gå in i lycksalighetens rike, medan det för dem själva bara återstår att jämra sig, eftersom de är dömda till stank och skräck, den eviga eldens plågor och den eviga dödens olycka.
Där skall man gråta och skära tänder, säger evangeliet (Matt 13:42, 50). Man kommer att gråta på grund av att elden inte slocknar och skära tänder på grund av att maskarna inte dör (Mark 9:43). Ja, man kommer att gråta av smärta och skära tänder av vrede. Tårar kommer att flöda på grund av grymma plågor och man kommer att skära tänder vilket kommer att framkalla den förgrämda avundens våld (jfr Vish 6:25) och förhärdad ondska.
Således kommer du att se syndarnas lön för att du skall veta vilken fara du löpt och alltid vara tacksam mot befriaren.

Qui Habitat, åttonde predikan över vers 8 (6)

Du skall se med egna ögon, du skall se de ogudaktigas lön

Med egna ögon skall du se, om du åtminstone så långt har varit troget medveten om att de tillhör honom och inte dig. Ty oberoende av det skäl vi har anfört, nämligen det löfte som var nödvändigt för att du skulle avstå från din egen vilja och i Guds tjänst engagera de lemmar, vilka du själv absolut inte skulle ha kunnat rycka bort från syndens tyranni - ja oavsett detta skäl, tror du verkligen att dessa lemmar tillhör dig nu? En motstridig lag bor i dem (Rom 7:20), även om den inte behärskar dem, och ett syndens straff - din andre fiende - inte bara förblir i dem, utan har överhand och låter dem fritt erfara sin dominans.
Säger du att din kropp tillhör dig, när den är död på grund av synden (Rom 8:10)? Eller säger du att den tillhör din själ, när den oavlåtligt tynger ned själen (Vish 9:15)? Om någon vill säga om sin kropp att den tillhör honom, kan det bara vara i betydelse av börda eller, fängelse. Hur skulle du annars kunna påstå att dina ögon tillhör dig när de så ofta blir sömniga oavsett om du vill det eller inte. Likaså räcker det med lite rök för att irritera dem, ett minsta dammkorn för att skada dem, dåligt humör för att förblinda dem, en våldsam smärta för att plåga dem, och slutligen kommer döden att släcka dem.
Men de kommer verkligen att bli dina den dag allt detta försvinner, och du i sanning skall se med egna ögon. Du kommer att efter behag kunna använda dem för att se allting lika fritt som tryggt. Det kommer inte att vara nödvändigt att vända bort dem för att de inte skall se fåfänglighet (Ps 119:37), ty de kommer bara att se renaste sanning. Och döden kommer än mindre att gå in genom dessa fönster (Jer 9:27), eftersom denna sista fiende kommer att förintas (1Kor 15:26). Men är du rädd för att de skall förblindas av det stora ljus, där de rättfärdiga lyser som solen (Matt 13:47)? Det skulle man kunna befara, om inte ögonen likt alla andra kroppsdelar förhärligades i uppståndelsen.

Qui Habitat, åttonde predikan över vers 8 (5)

Du skall se med egna ögon, du skall se de ogudaktigas lön

Bröder, betrakta med stor uppmärksamhet och utforska genom vilken makt ni har undsluppit Faraos outhärdliga ok (2 Mos 1:8) för att era lemmar inte längre skall tjäna synden som redskap för orättfärdigheten (Rom 6:13), och för att synden inte längre skall härska i era dödliga kroppar (Rom 6:12). Nej, detta beror inte på era ansträngningar, bröder. Herrens högra hand gör mäktiga ting (Ps 118:16). Endast han kan göra det, för vilken ingenting är omöjligt (Luk 1:37, 18:27). Säg därför inte att vår hand var så stark (5 Mos 32:27), utan bekänn med tanke på er salighet och sanningen att Herren har gjort allt detta (Job 12:9).
Dessutom må ingen betvivla att man under alla omständigheter måste vara på sin vakt, ty medan dagarna är onda (Ef 5:16) och människan inte kan känna sig säker, kan man drista sig till att vilja ur en så god och förutseende beskyddares hand ta sin del av arvet och så i övermod tillägna sig en farlig och skadlig frihet. Om Fadern är svartsjuk är det för din skull, och du skall inte tillskriva honom avund utan hans försyn, när han befaller dig att lämna allt du äger i hans vård för att du inte skall förlora det. När du en gång kommer till den stora och heliga Staden åt vilken Gud har givit sin frid såsom mark (Ps 148: 14), och du inte längre behöver frukta fiendernas angrepp, nöjer han sig inte med att ge dig åt dig själv, utan han kommer att ge sig själv åt dig.
Vänd nu ryggen åt dina egna önskningar (Syr 18:30) och tillåt dig inte att obetänksamt ta tillbaka från Gud någon av de lemmar som du har vigt åt honom. Var väl medveten om att det som en gång har helgats som en offergåva inte utan ett allvarligt vanhelgande kan tas i bruk för dålig nyfikenhet, nöje eller något liknande världsligt. Aposteln säger: Vet ni inte att er kropp är ett tempel för den helige Ande, som ni har inom er och som ni har fått från Gud? Ni tillhör inte er själva (1 Kor 6:19). Och likaså säger han: kroppen är inte till för otukt (1 Kor 6:13). För vem är den då till? För dig? Ja, förvisso kommer den att i full frihet vara din, om du av egen kraft kan rycka bort den från otuktens angrepp eller åtminstone bevara den när den en gång blivit bortryckt. Men om du inte är stark nog, vilket du säkert inte är, skall kroppen inte vara till för otukt utan för Herren. Den skall tjäna helgelsen och frukta att återfalla i slaveri under fördärvet (jfr 2 Pet 2:19).
Aposteln säger: Jag väljer en mänsklig bild med tanke på er mänskliga otillräcklighet. Ty liksom ni gjorde era lemmar till slavar åt orenheten och laglösheten och blev laglösa, skall ni nu göra dem till slavar åt rättfärdigheten och bli heliga (Rom 6:19). Här talar han med anledning av er svaghet, vilket han inledningsvis även gjorde. Ty när det uppstår i kraft som tidigare har blivit sått i svaghet (1Kor15:43), kommer det inte längre att vara fråga om att tjäna. Varför skulle Gud inte ge människan åt sig själv, när trygghet blivit frihet och frihet trygghet? Varför skulle inte denne familjefader i all sin storhet ge frihet åt sin trogne tjänare och låta honom ta hand om alla sina ägodelar (Matt 24.25)?

Qui Habitat, åttonde predikan över vers 8 (4)

Du skall se med egna ögon, du skall se de ogudaktigas lön

Kanske bör vi med större uppmärksamhet betrakta hans uttryck, nämligen mina ögon, precis så som det står i vår psalm: du skall se med egna ögon. Kan man säga att dessa ögon redan verkligen tillhör mig? Nej, det gör de inte. Tidigare kunde de ha varit mina, eftersom de som bekant utgör en del av det arv som jag har fått av Fadern, men som jag tagit så dåligt vara på. Arvet skingrades snabbt, ty mycket fort slösade jag bort det (jfr Luk 15:12). Syndens lag tog alla mina lemmar i besittning (Rom 7:23, 25), genom mina fönster fick döden fritt tillträde (Jer 9:20), och jag gjorde mig till slav under döden (Rom 6:20). Jag var verkligen en stackars slav som inte ens tjänade människor, utan en smutsig och avskyvärd svinhjord.
Jag hade inte ens en daglönares anställningsvillkor, utan en slavs, såvida man inte anser att någon får lön som förvägras t.o.m. föda - en föda som är värre än hunger. Ingen gav mig att äta av de fröskidor som svinen åt, trots att jag längtade efter det. Jag skulle leva för svinen, utan att leva med dem och av deras föda (Luk 15:13). Tillhörde mitt öga mig under sådana villkor, när det bestal min själ (Klagov 3:51 Vulg)?
Jag fann det således vara nödvändigt att lägga hans förläning i min härskares händer för att han skulle återta den från den tyranniske fiendens makt, vilket jag själv var fullständigt oförmögen att göra.

Qui Habitat, åttonde predikan över vers 8 (3)

Du skall se med egna ögon, du skall se de ogudaktigas lön

Men kanske har vi uttryckligen fått löfte om att våra ögon skall se, eftersom det för närvarande är själens högsta önskan (jfr Jes 26:8) att se saligheten. Den säger: Jag tror förvisso att jag skall få se Herrens goda i de levandes land (Ps 27:13). Ja, i sin brinnande längtan att på vandringen hellre se än tro (jfr 2 Kor 5:7) vill den öppna sin kropps övre fönster för sanningen där ovan.
Tron bygger på det som vi hör (jfr Rom 10:17) och inte på det som vi ser. Den är grunden för det vi hoppas på (Heb 11:1). Men ögat sviker både när det gäller tro och hopp. Endast örat är till nytta. Herren har öppnat mitt öra, säger profeten (Jes 50:5). Men en dag skall han uppenbara sig för ögat. Det skall ske när man inte längre säger: Hör, dotter, och vänd hit ditt öra (Ps 45:11), utan ”Lyft blicken och betrakta” (jfr Joh 4:35). Betrakta vad? Salighet och glädje (Syr 15:6), de skatter som din Gud har i beredskap åt dig. Vad mer? Inte bara det som du kan höra och tro utan att nu se det, utan även det som örat inte har hört och människan inte anat, har Gud förberett för dem som älskar honom (1 Kor 2:9).
Den uppståndna kroppens öga skall se mycket mer än det som örat eller anden nu kan begripa. Enligt min uppfattning beror det på själens starka längtan att slutligen se det som den har hört och trott att ett annat uttryckligt vittne om den kommande uppståndelsen nämner ögonen: Åter klädd i mitt kött skall jag få skåda Gud. Ja, honom skall jag få skåda, för mina ögon skall jag se honom (Job 19:26). Och han tillägger: Därefter trånar jag i mitt innersta (Job 19:27).

Qui Habitat, åttonde predikan över vers 8 (2)

Du skall se med egna ögon, du skall se de ogudaktigas lön

Det är tydligt att dessa få ord påminner oss om själens odödlighet samtidigt som de utgör grunden för tron på kroppens uppståndelse. Ty när de störtar ner i avgrunden kommer jag att se på, och jag kommer inte att sakna ögon för att kunna konstatera vad fienderna får som slutgiltig lön.
Men psalmen talar inte om ögon i allmänhet, utan säger: Du skall se med egna ögon - de ögon som för närvarande är matta och förtvinar av umbäranden (Ps 89:10), medan du väntar efter din Gud (Ps 69:4). Ja, mina bröder, ögonen kommer till korta under denna tid, då vi hoppas. Ty hur skall man kunna hoppas på det som man ser? Ett hopp som man ser uppfyllt är inte något hopp (Rom 8:24). Det är alltså med dessa ögon som du en gång skall se. Just de ögon som du nu inte vågar lyfta mot himlen (jfr Luk 18:13) och som nu ofta flödar av tårar och förstörs av upprepad botgöring . Tro inte att du skall få nya ögon, nej de dina skall bli återställda. Men varför framhålla ögat? Även om det är en liten kroppsdel, är det upphöjt och överlägset. Sanningens löfte har i djupet av vårt väsen placerat detta hopp, att inte ens ett hår på vårt huvud skall gå förlorat (Luk 21:18).

Qui Habitat, åttonde predikan över vers 8 (1)

Du skall se med egna ögon, du skall se de ogudaktigas lön

Mina predikningar skulle kunna vara lite kortare, om jag bara hade möjlighet att predika lite oftare för er. Det tror jag att ni har kunnat konstatera vid åtskilliga tillfällen. Men just nu har det varit så pressande att vi har varit tvungna att iaktta en beklagansvärd tystnad flera dagar i följd, i stället för att trösta och förmana er (jfr 1 Kor 14:3). Jag tror inte att någon är förvånad över att vi i vår önskan att ta vara på tiden (Ef 5:16, Kol 4:5) talar länge, särskilt som vi sällan talar. Denna korta inledning får tjäna som ursäkt för gårdagens och dagens predikningar. Den ena var för lång, och den andra blir för kort. Jag tror emellertid att den långa predikan i går inte misshagade en del, liksom dagens korta inte kommer att misshaga andra. Med andra ord: båda väcker missbelåtenhet.
Såsom en sköld skall hans sanning omgiva dig. Du skall inte frukta nattens fasor, inte pilen som flyger om dagen, inte angreppet som planeras i mörkret eller anfallet och demonen vid middagstid. Tusen skall falla vid din sida, ja, tio tusen vid din högra sida, det skall dock inte nalkas dig (Ps 91:5-7).
I de tidigare predikningarna har jag sagt er det som Sanningen själv frikostigt velat delge mig. Så har jag förklarat för er, hur själen för närvarande skyddas från frestelser och följaktligen från svårigheter. Samma profet talar mer kortfattat i en annan psalm om denna tvåfaldiga befrielse med orden: Av dig blir jag bortryckt från frestelser, med min Gud stormar jag murar (Ps 18:30 Vulg). Med en sådan färdledare kan man vandra här på jorden utan att möta hinder.

I detta avsnitt av psalmen nämns för det första en befrielse som ofta upprepas och för det andra en fullständig och säker befrielse. När det för det tredje tillfogas: Du skall se med egna ögon (Ps 91:8) tror jag att det här ryms ett löfte om stor lycksalighet. Tusen skall falla vid din sida, ja tio tusen vid din högra sida, det skall dock inte nalkas dig. Du skall se med egna ögon. Jag ber dig, Herre, att så skall ske: att de faller, men inte jag; att de bävar av fasa, men inte jag; att de kommer på skam, men inte jag (jfr Jer 17:18).

Mellanrum

På grund av flyttning från ett land till ett annat blir det en veckas paus i predikoserien Qui Habitat. Översättningen är gjord, men det kommer inte att finnas möjlighet att blogga den ... men resten kommer. Ca 2/3 delar återstår ... Blogga gärna förslag till förbättringar av översättningen och påpeka även direkta fel!
Bernhards svenske och självutnämnde sekreterare

Qui Habitat, sjunde predikan över vers 7 (16)

Tusen skall falla vid din sida, ja, tio tusen vid din högra sida, det skall dock inte nalkas dig

Bröder, om ni minns, så gäller det för vår del att skydda oss på båda sidor. Såsom en sköld skall hans sanning omgiva dig, står det i vår psalm (Ps 91:5). Och aposteln talar om rättfärdighetens vapen till anfall och försvar (2 Kor 6:7). Men lyssna även till rättfärdigheten själv, vars föreskrifter kanske har en annan formulering beträffande de båda sidorna. Ty dels finns följande befallning: Ta inte rätten i egna händer, låt Guds vrede ha sin gång (Rom 12:19) och dels följande föreskrift: Ge inte djävulen något tillfälle (Ef 4:27), och även: Stå emot djävulen, och han skall fly för er (Jak 4:7).
Hör ännu en gång, hur du skall skydda dig på båda sidor samtidigt: Bekymra er för det som är gott, inte bara inför Gud utan även inför människorna. Det är Guds vilja (1 Tim 4:3) att ni skall göra det goda, inte bara för att göra om intet den avund som de onda andarna inger er, utan även för att bringa okloka människors okunskap till tystnad (1 Pet 2:15).
Men kommer vi att alltid behöva detta skydd? Kommer vi att alltid vara utsatta för fientliga angrepp från båda håll? Nej, det kommer en dag då motståndarna inte längre angriper oss, och då de inte ens längre finns till. Tusen skall falla vid din sida, ja tio tusen vid din högra sida. Den mänskliga ondskan kommer inte längre att kunna företa sig någonting mot oss, och de tusentals demonerna kommer inte längre att skrämma oss mer än ett myller av maskar eller en myggsvärm. Vi kommer att betrakta dem så som Israels barn gjorde, när de efter att ha gått genom Röda havet såg sig omgivna av döda egyptier och hjulen på deras djupt nedkörda vagnar (2 Mos 14:25). Även vi kommer att i en större trygghet och lycka kunna lovsjunga Herren som lysande av ära störtade häst och man i havet (2 Mos 15:1). Amen.

Qui Habitat, sjunde predikan över vers 7 (15)

Tusen skall falla vid din sida, ja, tio tusen vid din högra sida, det skall dock inte nalkas dig

Du som inte bryr dig om din högra sida, utan anser att endast den vänstra är viktig, akta dig nu, så att du inte får din plats bland getterna på den vänstra sida som du har valt (Matt 25:33). Bröder, det är ett hårt ord (Ps 91:3) som med rätta får er att bäva. Men att vara på sin vakt är inte mindre nödvändigt än att bäva.
Utöver sin ovärderliga godhets alla gåvor till mig led min Herre Jesus för mig, när man stack en lans i hans högra sida (Joh 19:34), ty han ville ge mig att dricka endast från sin högra sida och bereda mig en tillflyktsort vid sin högra sida. Må jag likt duvan få bo i bergsklyftan (Höga V 2:14) i hålet på hans högra sida!
Men lägg märke till att han inte led av detta sår. Han ville inte att det skulle tillfogas honom förrän han hade gått in i dödens sömn. Så ger han dig en varning: Så länge jordelivet varar, skall du vaksamt ge akt på din högra sida. Ty man måste betrakta en själ som död, när den inte känner av de skador som den tillfogas på höger sida.
Man säger med rätta, att människan har sitt hjärta på vänster sida. Hennes begär är vänt och står alltid till jorden Detta var psalmisten inte okunnig om, när han klagande sade: Jag ligger nedtryckt i stoftet, behåll mig vid liv genom ditt ord (Ps 119:25). Men han som manar oss med orden: Låt oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud (Klagov 3:41) vill inte att vi skall ligga på marken, tillintetgjorda av de mänskliga villkorens börda och vårt hjärtas tyngd. Han vill förmå oss att flytta upp vårt hjärta från vänster till höger.
Bröder, soldaterna i världen bär alltid skölden på vänster sida. Låt oss inte efterlikna dem, om vi inte vill bli tagna för människor som kämpar för världen och inte för Kristus. Ingen som kämpar för Gud låter sig upptas av världsliga angelägenheter (2 Tim 2:4), vilket innebär att man inte så mycket täcker den högra sidan utan den vänstra med skölden.

Qui Habitat, sjunde predikan över vers 7 (14)

Tusen skall falla vid din sida, ja, tio tusen vid din högra sida, det skall dock inte nalkas dig

Varför sover vi stackare i stället för att andligen vara vakna, när andlig ondska ansätter oss på så många sätt? Man skäms för att säga det, men smärtan förbjuder oss att tiga. Bröder, hur många människor - även bland dem som bär ordensdräkt och har avlagt klosterlöften - omfattas inte av profetens fruktansvärda dom: Om jag glömmer dig, Jerusalem, så må min högra hand förtvina (Ps 137:5).
De är fullt sysselsatta med att skydda sig på vänster sida, och de är duktiga och kloka, men utifrån denna världen vishet (1 Kor 2:6) som de borde ha avstått i från, ty det är en vishet som kött och blod uppenbarar (Matt 16:17), vilken de enligt aposteln verkade ha vägrat att samtycka till (Gal 1:16). Du kan se hur de begärligt lägger beslag på förefintlig rikedom, gläder sig på ett världsligt sätt över flyktiga vinster, tappar med stor svaghet huvudet för minsta förlust, strider på ett oandligt sätt på dessa områden, rusar obesvärat hit och dit och engagerar sig på ett föga kristet sätt i jordiska angelägenheter (jfr 2 Tim 2:4), så att man till sist tror att detta är deras enda andel och allt de äger.
Om en bonde omsorgsfullt odlar sin fattiga jordlott, beror det kanske på att han inte äger någonting annat eller något värdefullare. Om en tiggare trycker en brödbit mot bröstet, beror det på att hans tiggarpåse är full av kopparmynt som ärgas.
Men du, varför satsar du på yttersta fattigdom och slösar så illa bort ditt arbete på den? Den är för dig en annan, måhända avlägsen ägodel. Nej, du tar fel, ingenting är oss så nära som det som är inom oss (jfr Luk 17:21). Men kanske anför du att denna ägodel i själva verket inte är så avlägsen, utan onödig, så att du tycker att det är nödvändigt att här nere snarare söka det som du behöver. Nej, du lurar dig själv. Det är inte här nere utan där uppe, och bara där ovan, som du finner den. Eller tror du att denna ägodel inte kräver all din möda, eller att den inte motsvarar de ansträngningar man måste göra för att förvärva den? Eller tror du dig vara så viss om den att du inte ens behöver anstränga dig för att behålla den? Även om du tycker att någon av dessa möjligheter verkar förnuftig, skall du veta att du resonerar mycket dåraktigt. Det är särskilt i ett annat ägande som människan skall skörda det som hon har sått (Gal 6:8). Den som sår snålt får en snål skörd och den som sår rikligt får en riklig skörd (2 Kor 9:6), så att det ger trettiofalt, sextiofalt och hundrafalt igen (Mark 4:8).
Men denna skatt har du ännu så länge bara i lerkärl (2 Kor 4:7), om du fortfarande äger den. Jag tror att du redan har förlorat den. Jag tror att den redan har tagits ifrån dig och att främlingar har förtärt din kraft (Hos 7:9), utan att du vet om det. Du är inte i stånd till att fästa ditt hjärta vid din skatt (Jfr Ps 62:11) av det enkla skälet att du inte längre äger den.
Eftersom du så ängsligt bemödar dig om att inte förakta det minsta och att klokt bevara ditt halmstrå, ber jag dig att komma ihåg att även bevaka din lada. Mer än så: utsätt inte din skatt för några risker, när du vältrar dig på din gödselhög.
Det finns kanske tusen som avundas dig dina jordiska ägodelar, men det finns tio tusen som anfaller din skatt, och de senare överträffar de första lika mycket i fråga om list och grymhet som antal. Vänd din tros blick åt det hållet! Kanske har de redan funnit ett sätt att bryta sig in, kanske håller de i lugn och ro på att plundra, kanske är de redan i färd med att fördela bytet (Luk 11:22)? Varför vaktar du så nitiskt din vänstra sida på ett så olyckligt sätt? Beror det på att du tror att dina ägodelar inte är till vänster utan framför dig? Beror det inte med andra ord på att du ständigt fixerar jordiska ting med din blick (jfr Ps 16:8)? Med en sådan uppmärksamhet håller du dig inte till din sida utan till din ögonsten (jfr Ps 17:8).

Qui Habitat, sjunde predikan över vers 7 (13)

Tusen skall falla vid din sida, ja, tio tusen vid din högra sida, det skall dock inte nalkas dig

De tusen som faller på den vänstra sidan bör snarare uppfattas som människor och inte som demoner. De angriper oss p.g.a. kortvariga timliga ting, som de i ondskefull avund vill ha, eller som de i orättmätig lystnad sörjer över att inte ha. Kanske försöker de att beröva oss världsliga rikedomar (1 Joh 3:17), människors ynnest eller kroppsligt liv. Så långt kan den mänskliga förföljelsen gå i sin grymhet. Men mot själen kan de ingenting göra (Luk 12:4).
Det är demonerna som förstår att avundas de eviga gåvor som kommer ovan ifrån. Givetvis inte i en vanföreställning om att man skall ge dem det som de ohjälpligt förlorat, utan med tanke på att hindra en stackars skapad varelse som upprättats ur stoftet (jfr 1 Sam 2:8) att få tillträde till den plats, varifrån de själva som skapats i härlighet oåterkalleligt fallit. Deras envisa ondska upprörs och förtärs av avund vid tanken på att den mänskliga bräckligheten får det som de själva inte förtjänat behålla. Om de kanske lyckas att tillintetgöra en människas jordiska ägodelar eller gläder sig åt en sådan förlust, har de i själva verket ett annat mål för sin anstiftan. Den yttre förlusten skall leda till en inre förlust för denna människa eller någon annan.
Varje gång människor däremot tvingar eller försöker få oss att med avsikt göra något för att skada vår högra sida är detta inte deras yttersta mål. Deras mål är materiellt och består för dem, för oss eller för någon annan av en förlust som de verkar vilja undvika eller av en fördel som de tycks vilja ha. Med mindre att en människa förvandlas till demon och på något sätt vill se en fiende som hon avskyr bestraffas med evig fördömelse.