Jungfru Marias födelse - akvedukten 13 forts

Ni som minns Herren, tystna inte och ge er ingen ro (Jes 62:6). De för vilka Herren är närvarande behöver inte manas, ty när profeten säger: Prisa Herren, Jerusalem - Prisa din Gud, Sion (Ps 147:1) är det snarare ett uttryck för entusiasm än uppmaning. Men de som vandrar i tro (2 Kor 5:7) behöver stimuleras till att varken vara tysta eller förtiga honom. Han talar och förkunnar välgång
för sitt folk och sina trogna och för de redbara (Ps 85:9). Mot den trogne är du trofast, du är redlig mot den redlige (Ps 18:26). Det vill säga: han lyssnar till den som lyssnar till honom och talar till den som talar till honom. Däremot är han tyst, om du förtiger honom.
Men vilken tystnad handlar det om? Frånvaro av lovprisning, tystna inte och ge honom ingen ro, förrän han upprättar Jerusalem och hela jorden sjunger dess lov (Jes 62:6-7). Ja, Jerusalem är lovsång, en salig och ljuvlig lovsång (jfr Ps 147:1). Såvida vi inte tror att änglarna, den himmelska staden Jerusalems invånare, finner behag i att lovprisa varandra och så vilseleda varandra i fåfänga.

Jungfru Marias födelse - akvedukten 13

För övrigt, bröder, måste vi bemöda oss om att det Ord, som utgått från Faderns mun och som Jungfrun förmedlat till oss, inte återvänder fruktlöst (jfr Jes 55:11). Låt oss tvärtom, genom samma Jungfru tacka för denna nåd (jfr Joh 1:16).
Låt oss ropa ut hans stora godhet (Ps 145:7) medan vi längtar efter hans närvaro, så att strömmarna av hans nåd återvänder till källan och än rikligare blir utgjutna över oss. Ty om de inte återvänder, torkar de ut. Är vi otrogna i smått, förtjänar vi inte att få det som är stort (jfr Luk 19:17).
Det som vi nu minns är föga i relation till det som vi längtar efter, men mycket med tanke på vad vi förtjänar, ja underlägset vår längtan men överlägset vår förtjänst. Med vishet är Bruden tacksam över det lilla. Hon hade sagt: Säg mig, min käraste, var du vallar din hjord och var du rastar vid middagstid (Höga v 1:7). Hon fick mycket lite med tanke på vad hon hade bett om, ty i stället för bete vid middagen, fick hon endast erfara offer på kvällen (Ps 141:2). Men i stället för att hänge sig åt klagan och sorg som man vanligtvis gör, tackade hon och visade mer andlig hängivenhet än tidigare. Hon visste nämligen att om hon var trogen i åminnelsens skugga, skulle hon utan tvivel få del av närvarons ljus.

Jungfru Marias födelse - akvedukten 12

Lägg märke till hur hon genom nådens fullhet (jfr Luk 1:28) nådde upp till änglarna och gick förbi dem genom att Anden kom över henne (jfr Luk 1:35). I änglarna finns kärlek, renhet och ödmjukhet. Vilken av dessa dygder utstrålade inte Maria? Vi har redan talat om detta efter bästa förmåga.
Låt oss nu övergå till hennes suveränitet. Blev det någonsin sagt till en ängel (jfr Heb 1:5): Den helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds Son (Luk 1:35)? På ett annat ställe kan vi läsa: Sanning spirar ur jorden (Ps 85:12) och inte från en skapad ängel. Det är ju inte änglar som hon har tagit sig an, utan Abrahams släktingar (Heb 2:16).
Det är förvisso en stor ära för en ängel att få tjäna Herren (Heb 1:14), men Maria förtjänade att bli Herrens Moder, vilket är än mer ärorikt. Även jungfruns fruktsamhet innebar en enastående ära: denna gåva gjorde henne överlägsen änglarna, ty hennes namn är för mer än deras (Heb 1:4). Redan full av nåd fann hon genom sin kärleks låga, sin obefläckade jungfrulighet och sin självutgivande ödmjukhet nåden att bli havande utan att känna en man och att föda utan smärta. Men inte nog med det: hennes barn kallas heligt och är Guds Son (Luk 1:35).

Jungfru Marias födelse - akvedukten 11

Han var ogriplig och ouppnåelig,

osynlig och obegriplig.

Nu ville han bli förstådd,

sedd

och tillgänglig för vår tanke.

Du undrar, hur?

Genom att ligga i en krubba (Luk 2:12),

vila i Jungfruns famn,

predika på berget (Matt5:1),

tillbringa natten i bön (Luk 6:12),

Även genom att fastnaglas på korset,

dödsblek inför döden,

fri bland de döda (Ps 88:6 Vulg),

härskare över underjorden.

Eller genom att uppstå på tredje dagen (1 Kor 15:4),

visa apostlarna spikhålen (Joh ”20:20)

som tecken på seger,

och slutligen

genom att inför dem föras upp till himlens höjd (Luk 24:51).

Inger inte dessa händelser

sanna, fromma och heliga tankar?

Oavsett vad jag begrundar,

möter min tanke Gud,

och i allt är han min Gud.

Jag har sagt att det är vist

att meditera över dessa händelser,

och betraktar det som klokt

att förkunna åminnelsen av denna godhet (Ps 145:7)

en godhet som Maria,

den prästerliga staven (4 Mos 17:8),

gav rikligt i mandlar av ett nytt slag,

en godhet som hon fick från himmelens höjd

för att rikligt gjuta den än över oss.

Ja, i himmelens höjd,

ovan änglarna,

ty hon mottog Ordet från faderns hjärta,

enligt Skriftens ord:

Dag förkunnar till dag Ordet (Ps 19:3).

Dagen är Fadern,

Ty dagen som framgår ur dagen

är Guds frälsning (Ps 96:2 Vulg).

Är inte även Jungfrun dag?

Jo, en förunderlig dag,

en strålande dag,

ty hon stiger fram som morgonrodnaden,

skön som månen,

brinnande som solen (Höga v 6:10).

Mellanrum

Uppehållet blev längre än vad som var avsett från början ... men nu kommmer nya texter ...