Predikningar till kyrkoinvigningsfesten IV:1
Ni är kanske förvånade och undrar över vad som är meningen med denna inledning, ty ni har inför era ögon tydligt och klart den kyrka, vars invigning vi firar årsdagen av. Vem skulle dra sig för att förklara att de väggar är heliga som biskopars helgade händer har välsignat genom så stora mysterier? Sedan dess har de ständigt gett eko åt heliga läsningar och heliga böners mummel. Heliga relikers närvaro har hedrat dem och de heliga andarna (änglarna) har ständigt vakat över dem.
Men du kanske säger: ”Detta är helt klart, men vem kan skryta med att ha sett änglarna hålla vakt?” Även om du måhända inte ser dem, så ser han dem, han som har sänt dem. Vem är han? Han som genom profeten säger: På dina murar, Jerusalem, har jag ställt väktare (Jes 62:6).
Det finns förvisso ett Jerusalem därovan, en fri stad som är vår moder (Gal 4:26). Men jag är inte särskilt benägen att tro att väktare har placerats ut på dess murar, ty i sin lovprisning sjunger profeten: Han ger fred och välgång åt ditt land (Ps 147:14). Men om du inte tycker att detta vittnesbörd räcker, lyssna då till vad den ovan nämnde profeten också säger: De skall aldrig tystna, varken dag eller natt (Jes 62:6). Av detta kan du åtminstone dra slutsatsen att det inte handlar om Jerusalem där ovan, staden om vilken du kan läsa att dess portar skall aldrig stängas om dagen - natt blir det inte där (Upp 21:25). Jerusalem därovan är inte underkastat förändring och behöver inga väktare. Om det behövs väktare är det snarare för våra dagar och nätter. På dina murar har jag ställt väktare.