Johannes Döparens födelsedag 10

Vad skall vi säga om Johannes ödmjuka och ömsinta kärlek till Herren? Den fick honom att sparka till i sin moders liv (Luk 1:41). Den gjorde honom förskräckt när han skulle döpa Herren (Matt 3:14) och fick honom att förneka att han själv var Messias, vilket man antog (Joh 1:20). Den fick honom även att säga att han var ovärdig att knyta upp remmen på dennes sandaler (Joh 1:27). Den gjorde honom glad likt en brudgums vän som hör brudgummens röst (Joh 3:29). Den fick honom slutligen att förstå att han hade fått nåd utöver nåd (Joh 1:16). Han förkunnade att han utan mått hade blivit given den helige Ande av den fullhet som vi alla har fått del (Joh 1:16).
Min själ, skall du inte underkasta dig Gud? (Ps 62:2 Vulg.). Aldrig kommer jag att bli en lampa som brinner (jfr Joh 5:35). Jag älskar inte Herren, min Gud, av hela mitt hjärta, med hela min själ och med hela min kraft (Luk 10:27). Det är bara kärleken som kan få oss att brinna för frälsningen, den unika kärlek som den helige Ande ingjuter och levandegör och som vi inte får släcka (1 Thess 5:19).
Om du är uppmärksam får du möjlighet att förstå hur Johannes brann och det visar dig hur han lyste. Du skulle för alltid vara ovetande om hans brinnande hänförelse, om han inte hade utstrålat ljus.

Johannes Döparens födelsedag 9

Betrakta nu hur nitisk Johannes är i förhållande till andra människors fel. Förnuftet säger oss att vi skall komma ihåg att börja med oss själva. Rena mig från mina dolda fel, säger psalmisten, och bevara din tjänare från de andras överträdelser (Ps 19:13).
Ni huggormars avföda, vem har ingett er att söka komma undan den tillstundande vredesdomen (Luk 3:7)? Vilken andlig lidelse krävs det inte för att kunna kasta sådana gnistor, eller snarare glödande kol (Ps 120:4)? Han skonar inte ens fariséerna: Säg inte: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham ur dessa stenar (Luk 3:8).
Men detta skulle inte vara annat än tomma ord, om han hade varit rädd för de mäktigas närvaro. Men icke! I full frihet brännmärker han kungen som lever i synd och som är grym och högmodig. Uppfylld av helig vrede och oberörd av smicker eller rädsla för att dö lämnar han därför öknen. I Evangeliet står det att Herodes hade respekt för Johannes. Han följde hans råd och lyssnade gärna till honom (Mark 6:20 Vulg). Men skoningslöst sade han: Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med henne (Matt 14:4). Han fängslades och kastades i fängelse, höll i trohet fast vid sanningen och var lycklig över att dö för den.
Älskade bröder, må även vi vara besjälade av kärlek till det som är rätt och hat mot det som är ont. Må ingen av er känna sig smickrad av laster eller dölja sina synder. Må ingen säga: Skall jag ta hand om min bror ? (1 Mos 4:9). Må ingen likgiltigt gå med på att vår orden förfaller och att lydnaden blir försvagad. Ty att tiga när man kan tillrättavisa är detsamma som att samtycka. Vi vet mycket väl att de som felar förtjänar samma straff som dem som ger sitt bifall (Rom 1:32).

Johannes Döparens födelsedag 8

Vi har många anledningar att glädja oss åt minnet av denna födelse. Johannes var en lampa och judarna ville jubla i dess ljus (Joh 5:35). Men han föredrog att glädja sig i fromhetens värme och som brudgummens vän glädja sig åt hans röst (Joh 3:29).
Vi skall för vår del har vår glädje i både värme och ljus, dels för hans skull och dels för vår egen. Ty om han brann var det för sin egen skull och om han lyste var det för vår. Låt oss vara glada över hans iver och ta honom efter, och även glädja oss över hans ljus, inte för att hålla oss kvar i det, utan för att i hans ljus se ljuset (Ps 36:10) – det sanna ljus, som inte är han själv, utan det som han vittnar om (Joh 1:8).
Herren sade: Johannes kom, och han varken äter eller dricker (Matt 11:18). Dessa ord stimulerar min iver och väcker min ödmjukhet. Bröder, vem av oss som betraktar Johannes botgöring kan – om inte framhäva sin egen - så åtminstone tillmäta den betydelse? Vem kan tillåta sig att under sina ansträngningar klaga: ”Nu får det vara nog. Jag står inte ut med mer”? Vilka mord, helgerån och brott bestraffade inte Johannes genom sitt sätt att leva?
Bröder, låt oss helhjärtat gå in för att göra bot, rannsaka våra samveten och utkräva vedergällning av oss själva för att så undgå den levande Gudens fruktansvärda dom (Heb 10:31). Och må en ödmjuk och uppriktig bikt ersätta det som brister i vår hängivenhet. Gud är trofast (1 Kor 10:13) och om vi bekänner våra synder och visar vårt bedrövelse utan att ursäkta vår svaghet, förlåter han oss våra synder (1 Joh 1:9).

Johannes Döparens födelsedag 7

Ängeln sade att många kommer att glädja sig över hans födelse (Luk 1:14). Det är sant, att många gläder sig och att även hedningar efter vad vi har hört (muslimer) firar en glädjens högtid. De firar det som de inte känner (jfr Joh 4:22), vilket inte borde vara fallet med dem som är kristna.
De kristna gläder sig denna dag över den salige Johannes födelse och må det ha att göra med hans födelse och inte fåfänga. Ty finns det annat än fåfängligheters fåfänglighet under solen? Vad får människan utav all sin möda under solen (Pred 1:2-3)?
Bröder under solen finns allt det som vi människor ser, allt det som det naturliga ljuset låter oss se här nere. Vad är detta, om inte en dimma som syns en kort stund (Jak 4:14)? Vad är detta, om inte hö och en vissnad blomma? Människan är som gräset och all hennes härlighet som blommorna i gräset. Gräset vissnar och blommorna faller av. Men Herrens ord består i evighet, säger Herren (1 Pet 1:24-25). Bröder, efter detta ord måste vi arbeta för att alltid kunna leva och vara lyckliga. Låt oss inte arbeta för den föda som är förgänglig, utan för den föda som består och skänker evigt liv (Joh 6:27). Och vilken föda är det? Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun (Matt 4:4). Bröder, låt oss så i detta ord, låt oss så i anden, ty den som sår i sitt kött skall skörda förgängelse (Gal 6:8).
Låt oss glädja oss i vårt inre och inte under solen och såsom aposteln säger, plågade på grund av ödmjukhet och allvar, men alltid glada (2 Kor 6:10) tack vare inre tröst. Bröder, låt oss glädja oss på den salige Johannes födelsedag och glädja oss över hans födelse.

Johannes Döparens födelsedag 6

Betrakta denna människa som utlovades genom en ängel, avlades genom ett under och helgades i moderlivet. Förundra dig över denna nya människas likaledes nya ivran för botgöring. Aposteln manar till apostolisk fullkomlighet: Har vi mat och kläder skall vi vara nöjda (1 Tim 6:8). Men Johannes gjorde mycket mer än så. Lyssna till vad Herren säger om honom i Evangeliet: Johannes kom, och han varken äter eller dricker (Matt 11:18) och kläder sig inte ens. Gräshoppor är inte mat för annat än djur, liksom kläder av kamelhår inte är för människor. Varför gav du bort din päls, kamel? Det hade varit bättre om du hade gjort dig av med din puckel! Och ni vilda djur och öknens ormar, varför söker ni läckerheter att äta?
Johannes, denne helige man var sänd av Gud (Joh 1:6) eller var snarare en ängel, enligt Faderns ord: Jag sänder min ängel före dig (Matt 11:10). Johannes, störst av alla som blivit födda av kvinna (Matt 11:11) bestraffade, försvagade och tuktade sin oskyldiga kropp.
Ni bara drömmer om att klä er i linne och purpur för att kalasa i fest och glans (Luk 16:19). Är det allt som det blir av denna högtid? Är detta att vörda Döparen? Är detta att glädja sig över hans födelse, vilket blev sagt vid hans födelse (Luk 1:14)?
Vems minne firar ni som ärar honom i lyx? Vems födelsedag firar ni? Firar ni möjligtvis honom som levde i öknen, som var klädd i kamelhår och som var utmärglad av svält? Vad gick ni ut i öknen för att se, Babylons barn? Ett strå som vajar för vinden? Vad? En man i fina kläder (Matt 11:7-8), som lever på läckerheter? Ert firande är ingenting annat än människlig uppskattning, tjusiga kläder och kulinarisk njutning. Vad har detta att göra med Johannes? Nej, så handlade inte Johannes och han ägnade sig aldrig åt sådan njutning.

Johannes Döparens födelsedag 5

Från denna stund lyste han upp det sädesmått som dolde honom, vilket han inte var okunnig om och att han inom kort skulle lysa upp hela världen.
Han var en lampa som brann och lyste (Joh 5:35), sade Jesus. Han sade inte ”som lyste och brann”, ty Johannes brann och det gjorde att han lyste och inte tvärtom, skenet kom från hans glöd. Men det finns människor som inte lyser som en följd av att de brinner, utan som brinner i avsikt att lysa. Elden i deras glöd kommer inte från kärlekens ande, utan från fåfäng vilja.
Vill ni veta hur Johannes brann och sedan lyste? Jag tror att jag i honom kan se en trefaldig glöd och ett trefaldigt sken. För egen del brinner han av en sträng livsföring, för Kristus av en djup och fullständig kärlek och för syndarna av outtröttliga förebråelser, som han i all frihet riktar till dem som kommer till honom. Kort sagt, han lyser genom sitt exempel, sitt pekfinger och sitt ord.
Han framstår som ett exempel att följa. Han visar med tanke på syndernas förlåtelse på ett ljus som är större än han själv, men som ännu är dolt, och till vår bättring lyser han upp vårt mörker, enligt Skriftens ord: Du låter min lampa lysa, Herren, min Gud, gör mitt mörker till ljus (Ps 18:29).

Johannes Döparens födelsedag 4

Det är sagt till särskilt apostlarna och apostoliska män: Ert ljus skall lysa inför människorna (Matt 5:16), det vill säga ni skall vara brinnande, så intensivt brinnande att ni inte behöver frukta vare sig blåst eller vindstötar.
Detta blev sagt till Johannes. Lärjungarna hörde det med sina öron, medan Johannes hörde det i sitt inre likt en ängel. Ingen är så nära Gud som rösten som utgår från Ordet, ty den behöver inte en annans röst för att uttrycka sig. Inspiration och inte predikan undervisade Johannes, ty redan i moderlivet var han uppfylld av Anden (Luk 1:15).
Ja, han var verkligen brinnande och intensivt upptänd. Lågan från himlen hade intagit honom i förväg på ett sådant sätt att han kunde förnimma Kristi ankomst redan innan han var det minsta medveten om sig själv. Den eld som just stigit ned från himlen hade genom Gabriels mun trängt in i jungfruns öra (Luk 1:35) och sedan genom jungfruns mun i örat på modern till det lilla barnet och nått själva barnet (Luk 1:41). Från och med den stunden hade Anden uppfyllt detta utvalda instrument (jfr Apg 9:15) och förberett en lampa för Herren Kristus (Ps 132:17).
Sedan dess var han en brinnande lampa som emellertid förblev dold under sädesmåttet ända tills man placerade den på hållaren, så att den lyste för alla i Herrens hus (Matt 5:15). Under tiden kunde han lysa upp endast det sädesmått där han var instängd och kunde bara brinna för sin moder och för henne uppenbara trons stora hemlighet (1 Tim 3.16) genom att spritta av glädje. Varför händer det mig att min Herres moder kommer till mig, undrade hon (Luk 1:42)?
Heliga kvinna, vem uppenbarade för dig att det var Herrens Moder? Hur kan du känna mig (Joh 1:48)? När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd (Luk 1:44).

Johannes Döparens födelsedag 3

Bröder lyssna till vad han säger till oss om Johannes Döparen, vars födelsedag vi firar i dag: Johannes var en lampa som brann och lyste (Joh 5:35). Ett stort vittnesbörd, mina bröder, stort på grund av den som blir omvittnad och än större på grund av den som vittnar.
Han sade: Han var en lampa som brann och lyste. Att endast lysa är fåfängt och att endast brinna är otillräckligt. Men att brinna och lysa är fullkomligt. Lyssna till vad Skriften säger: Den vise är beständig såsom solen, den okloke ombytlig som månen (Syr 27:12 Vulg.). Månen lyser utan att värma. Ibland är det fullmåne, ibland halvmåne och ibland syns den inte alls. Ett lånat ljus som förändras oupphörligt. Det ökar och minskar, försvagas, slocknar och försvinner. Så sker det med dem som har sitt självmedvetande på andras läppar. Ibland är de stora, ibland små, ibland finns de inte alls allteftersom det behagar deras smickrare att kritisera eller att berömma dem.
Däremot är solens sken som elden. Ju varmare den är desto mer lyser den för våra ögon. Den vise har en inre eld som lyser utåt, och om det inte blir honom givet att brinna och lysa samtidigt, föredrar han att brinna för att hans Fader, som ser i det fördolda, skall belöna honom (Matt 6:4).
Ve oss, bröder, om vi bara lyser! Lyser vi blir vi av människor betraktade som stora, men det betyder inte så mycket att dömas av en mänsklig instans. Den som dömer mig är Herren (1 Kor 4:3-4). Han kräver att alla brinner av iver, men begär inte att alla skall lysa. Jag har kommit för att tända en eld på jorden. Om den ändå redan brann (Luk 12:49)! Detta är ett bud som är gemensamt för alla, ett krav som angår alla och det finns ingen ursäkt för den som struntar i detta.

Johannes Döparens födelsedag 2

Gamarna samlas inte där huvudet är (Matt 24:28) utan där kroppen är, även om man inte kan inte skilja huvudet från kroppen. Det är vad han själv säger: Där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem (Matt 18:20).
Men kanske säger någon: ”Var är Kristus nu? Visa oss Kristus, det är nog för oss” (jfr Joh 14:8). Varför riktas alla dessa nyfikna blickar åt alla håll? Är det för att se som ni samlas här? Är det inte för att lyssna? Profeten säger: Herren har öppnat mina öron (Jes 50:5). Ja, det är mitt öra som han öppnat för att jag skall höra det som han säger (Ps 85:9). Men han har inte gett mitt öga ljus så att jag kan se hans ansikte. Han har vänt sitt öra till mig, utan att uppenbara sitt ansikte för mig. Han uppehåller sig bakom mig (Höga v 2:9). Han hör och låter sig höras, men utan att ännu visa sig. Han lyssnar till dem som ber och undervisar dem som lyssnar.
Vill ni ha bevis på att det är Kristus som talar genom mig (2 Kor 13:3)? Han svarar: Jag är den som förkunnar rättfärdighet (Jes 63:1). Varför talar han inte genom en mun som han själv har format? Herre, öppna inte bara öronen, utan även mina läppar (Ps 51:17) Jag tillsluter inte mina läppar; du, Herre, vet det (Ps 40:10). Allt du gör är bra. De döva får du att höra och de stumma att tala (Mark 7:37).

Johannes Döparens födelsedag 1

Lampan som brinner och lyser

Bröder, det är inte mot era sammankomster utan judarnas som profeten riktar sina förebråelser: avskyvärda är era högtidssamlingar (Jes 1:13). Era sammankomster är ingalunda avskyvärda. Tvärtom, de är heliga, fromma, fulla av nåd och värda all välsignelse. När ni kommer samman (jfr 1 Kor 11:20), är det för att lyssna till Gud, lovprisa och tillbedja honom samt be till honom. Era sammankomster är heliga och behagar både Gud och änglarna.
Bröder, var därför respektfulla och fromt uppmärksamma särskilt i kyrkan och Kristi skola, det vill säga kapitelsalen. Mina kära, betrakta inte det som syns och är förgängligt, utan det som är osynlig och evigt (2 Kor 4.18). Döm efter tron och inte efter tingens sken.
Av två skäl inger denna plats fruktan och bävan (1 Mos 28:17), och tro inte att det finns färre änglar här än människor. Himmelens port står utan tvivel öppen på vid gavel och en stege är rest, där änglar går upp och ner (1 Mos 28:12) över Människosonen (Joh 1:51).
Människosonen är en som en väldig kämpe (Ps 19:6 Vulg.). Himlen är hans tron och jorden hans fotapall (Jes 66:1). Han är större än himlarna men förblir ändå hos oss till världens slut (Matt 28:20). Om änglarna går upp och ner över honom beror det på att Huvudet och kroppen (Kol 1:18) är en enda Kristus.

Pingstpredikan III:8 forts

Om jag inte tar fel har vi alla fått den helige Ande till frälsning, men när det gäller hänförelse är det annorlunda. Få har blivit uppfyllda av denna anda och få strävar efter att bli det. Vi nöjer oss med våra snäva gränser utan att bemöda oss om att andas fritt eller att sträva efter denna frihet.
Bröder, låt be om att pingstens dagar blir fullbordade i oss: dagar av förlåtelse, jubel och friår (3 Mos 25:10). Må den helige Ande alltid finna oss tillsammans på samma ställe både fysiskt och när det gäller våra hjärtans enhet med tanke på det löfte om bofasthet (stabilitet) som vi har avlagt (Benedikts regel, 60:9) för att prisa och ära kyrkans brudgum, Jesus Kristus, vår Herre, han som är över allting, Gud, välsignad i evighet (Rom 9:5).

SLUT

Pingstpredikan III:8

Anden är mångfaldig, inspirerar människor på många sätt och ingen undkommer hans glöd (Ps 19:7). Han bli oss given för att vi behöver honom, så att vi kan göra under, ge frälsning, bistånd, tröst och brinnande iver.
Med tanke på vad som behövs för livet ger han frikostigt alla sina vanliga gåvor till goda och onda (Matt 5:45), värdiga och ovärdiga. Han gör ingen åtskillnad och sätter inga gränser mellan dem. Det är otacksamt att inte här se andens gåvor. Med tanke på underverk låter han den som han vill genom sina händer utföra tecken, under och kraftgärningar. Han förnyar gamla tiders underverk för att vi skall tro på förgångna tiders under genom att se dem som sker i dag. Många får dessa gåvor utan att de är dem till personlig nytta. Därför får vi för det tredje Anden med tanke på vår frälsning, när vi återvänder av hela vårt hjärta till Herren, vår Gud (Jer 24:7). Dessutom hjälper han oss, när han stöder oss i vår svaghet. Han inandas tröst i oss, när han betygar vår ande att vi är Guds barn (Rom 8:16). Han väcker slutligen hänförelse, när han intensivt andas i de fullkomligas hjärtan för att där tända kärlekens mäktiga eld. Vi är inte bara stolta över Guds barns hopp, utan även över våra lidanden, eftersom vi betraktar smädelse som ära, vanära som glädje och förödmjukelse som upphöjelse.

Pingstpredikan III:7

Vad behöver du mer? Att bli stärkt av ursprungets ande, det vill säga Fadern? Inte för att han är större, utan för att han är den ende som inte utgår från någon annan, medan Sonen utgår från honom och den helige Ande från båda. Kärlek ger styrka. Finns det någon annan gåva som är värdig Fadern? Vilken kunde i så fall vara mer faderlig? Aposteln frågar: Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd (Rom 8:35)? Du kan vara säker på att varken död, liv eller resten som aposteln modigt räknar upp i detalj – ingenting kan skilja oss från Guds kärlek som är närvarande i Jesus Kristus.
Bekräftar inte citatet ur psalmen (Ps 51:12-14) detta? Vet du hur du skall hålla din kropp i helgd och ära (1 Thess 4:4) och inte i lidelsefull längtan? I så fall har du tagit emot den helige Ande. Vill du göra för människorna det som du vill att de skall göra för dig (Matt 7:12) och avstår du från att göra mot andra det som du inte vill att de skall göra mot dig? Då har du fått vederhäftighetens ande så att du kan bete dig rätt mot din nästa. En dubbel lag föreskriver oss denna vederhäftighet: den som är oss given av naturen och den som är förmedlad till oss av Skriften. Om du redan med bestämdhet håller fast vid dessa två former av det goda och i allt vad de innebär, har du fått den enda ursprunglighetens ande som Gud bejakar.
Gud, som verkligen är, behagas inte av sådant som ibland är och ibland inte är, liksom evigheten inte har behag till sådant som är övergående. Om du vill att Gud skall ta sin boning i dig, se till att du har den helige Ande i relation till dig själv, vederhäftighetens ande i relation till din nästa och ursprunglighetens ande i relation till Honom som visat sig vara andarnas Mästare och Fader (jfr Heb 12:9).

Pingstpredikan III:6

Fördärvliga och orena tankar leder bort från Gud (Vis 1:3), varför vi måste be om ett rent hjärta (Ps 51:12), vilket sker om vederhäftighetens ande förnyas i vårt inre. Den ande som det här är fråga om kan utan problem förknippas med Sonen, ty det är han som har klätt av oss den gamla människan och klätt oss i den nya (Kol 3:9-10). Det är han som har förnyat oss i ande och förstånd (Ef 4:23) liksom i vårt inre för att vi skall tänka rätt och leva i en förnyad ande (Rom 6:4) och inte efter den gamla bokstaven (Rom 7:6).
Från himlen har han givit oss denna modell för stadga och från himlen har han lämnat den på jorden. I allt vad han företog sig förenade och blandade han vederhäftighet med mildhet, enligt vad han själv hade förutsagt: Herren är pålitlig och god, därför visar han syndarna vägen (Ps 25:8).
När kroppen väl tyglas av sina heliga gärningar och hjärtat renats eller snarare förnyats genom solida tankar, kan du åter glädjas över att ha blivit räddad (Ps 51:14) för att så få vandra i Guds ansiktes ljus och jubla över hans namn hela dagen (Ps 89:16-17).

Pingstpredikan III:5

Jag är lycklig över att ni tillhör denna skola, Andens skola, där ni lär er godhet, ordning och kunskap och att med den helige säga: Jag äger mer vishet än alla mina lärare (Ps 119:99). Varför? För att jag klätt mig i purpur och fint linne och lever i fest och glans (Luk 16:19)? Eller för att jag med mitt förstånd har förstått – eller ansträngt mig för att förstå Platons och Aristoteles spetsfundigheter? Förvisso inte, utan därför att jag har sökt dina lagbud (Ps 119:22).

Lycklig är den som bor i den Helige Andes brudkammare (5 Mos 33:12 Vulg.) och kan förstå den trefaldiga anda om vilka Herrens tjänare, som var klokare än de gamla (Ps 119:100), sjöng: Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och ge mig på nytt ett stadigt sinne. Förkasta mig inte från ditt ansikte, och tag inte din helige Ande ifrån mig. Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande (Ps 51: 12-14).
Orden helig ande betyder den helige Ande. Psalmisten ber om att inte bli förvisad från Guds ansikte såsom någonting orent, ty Anden avskyr sådant som är smutsigt och kan inte bo i en kropp som har sålt sig åt synden (Vish 1:4). Om han jagar bort synden, avskyr han den givetvis också. Renhet kan inte bo tillsammans med orenhet. Om man en gång har fått den helige Ande genom den helgelse utan vilken ingen får se Gud (Heb 12:14), hur kan man då våga träda fram inför Guds ansikte (Ps 42:3) tvättad och ren (jfr Joh 13:10) för att man avstår från allt ont och är behärskad i sina handlingar men inte i sina tankar?

Pingstpredikan III:4

Efter dessa två människotyper kommer vi till de människor som är visare. De intresserar sig inte för tingen och hur de kommit till, utan koncentrerar sitt förstånds skärpa för att utröna vartill de blivit skapade. Det har inte undgått dem att Gud skapat allt för sin egen och de sinas skull, om än på olika sätt. När vi säger att han skapat allt för sin egen skull betonar vi alltings ursprung och när vi säger att han gjort det för vår skull tänker vi mer på resultatet. Han har således gjort allting för sin egen skull, dvs i sin osjälviska godhet och han har gjort allting för sina utvaldas skull med tanke på att det skall tjäna dem. Således är godhet orsaken och nytta avsikten.
Dessa är de andliga människorna som lever i världen som om de inte levde av den (1 Kor 7:31), ty med uppriktigt hjärta söker de Gud (Vish 1:1) och bryr sig inte om hur världen fungerar.
De första är sinnliga, de andra fåfänga och de sistnämnda sannfärdiga.

Pingstpredikan III:3

Vi bör i den storslagna världen uppmärksamma det som är, hur det är och varför det är.
Tingens varande avslöjar en oerhörd makt. De skapade tingen är talrika och stora och skapelsen mångfaldig och hänförande. Det sätt varpå den är gjord återspeglar en sällsynt vishet som enligt en fullkomlig ordning placerat en del på ett högre plan, annat på ett lägre och somt mitt emellan. Om du tänker på varför den kommit till, ser du en nyttig godhet eller en välvillig nytta, som kan dölja de mest otacksamma i de många och stora välgärningarna.
Med stor makt har således allting blivit skapat av ingenting, med stor vishet har allt skapats vackert och med stor godhet har allt skapats för att vara till nytta.
Vi vet emellertid att det redan från början fanns människor - och fortfarande ser vi många av dem – vars sinnen är dränkta i den materiella världens banaliteter. De hänger sig helt och hållet åt skapade ting utan att någonsin fråga sig hur de blivit till och varför. Kan man kalla dem annat än sinnliga?
Sedan finns det enligt min uppfattning ett fåtal människor, om vilka vi läser och som ägnar stor möda och uppmärksamhet åt att utröna hur tingen har kommit till och deras ordning, men som inte bryr sig om att fråga efter vad tingen tjänar till, utan föraktar dem högdraget och nöjer sig med att äta lite och dåligt. De anser sig vara filosofer, men vi tycker att de bara är egendomliga och fåfänga.

Pingstpredikan III:2

Så kunde himlen njuta av ett vin som dittills hade varit okänt på jorden. I sitt djupa elände berömde sig jorden inte ens av Kristi mänsklighet, medan himlen törstade efter hans närvaro. Varför upprättades det inte ett stadigt och lyckligt utbyte mellan himmel och jord, änglar och apostlar? Några skulle ha fått Kristi kroppslighet, andra det himmelska vinet. Anden skulle ha varit på jorden och Kristi mänsklighet i himlen, och allt hade varit gemensamt för alla i evighet.
Jesus säger: Om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er (Joh 16:7), med andra ord: ni får inte det som ni längtar efter med mindre än att ni ger det som ni älskar. Således är det för ert bästa som jag lämnar er: förflytta er från jorden till himlen och överföra er från kropp till ande.
Sonen är ande, Fadern är ande och den helige Ande är ande. Kristus Herren är ande inför vårt ansikte (jfr Klag 4:20). Fadern som är ande söker dem som tillber honom i ande och sanning (Joh 4:23). Anden kallas ande på grund av att han utgår från de båda och utgör Trefaldighetens fasta och oupplösliga band. Vi kallar honom med rätta helig, eftersom han är Faderns och Sonens gåva som helgar allt skapat. Även Fadern är ande och helig och likaså är Sonen ande och helig. Ty av honom och genom honom och till honom är allting (Rom 11:36), enligt apostelns ord.

Pingstpredikan III:1 forts

Ja, de var verkligen berusade av vin, men inte av ett sådant som de icke-troende judarna antog. Jag upprepar att de var berusade, men av det nya vin som gamla vinsäckar inte är värdiga att rymma (Matt 9:17) och inte kan innehålla. Det var det sanna vinet (Joh15:1), ett vin från höjden, som gläder människans hjärta (Ps 104:15) utan att göra förståndet förvirrat, som får flickorna att blomstra upp (Sak 9:17) utan att få kloka män på avvägar (Syr 19:2). Ett nytt vin för dem som bor på jorden. I himlen hade det tidigare funnits rikligt av det, inte i vinsäckar eller lerkrukor, utan i vinhuset (Höga v 2:4), i den andliga vinkällaren. Det flödade på gatorna och torgen (jfr Höga v 3:2), detta vin som gläder hjärtat utan att leda till lastbarhet (jfr Ef 5:18). Men på jorden hade inte människors barn inte ett sådant vin.

Pingstpredikan III:1

Samma predikoämne för samma högtid

Den helige Ande vet hur glad jag är över att till er få förmedla det som jag inspirerats till från ovan. Vi firar i dag hans högtid, ja hans största högtidsdag och låt oss göra med största andliga hängivenhet. Mina kära, det är han som har församlat er inte bara i samma stad (Ps 22:3) utan i samma hus (Apg 2:2). Han utgjuter sig över dem som vistas där och vilar över dem som är ödmjuka och som fruktar hans ord (Jes 66:2). Han överskyggade Jungfrun (Luk 1:35) och gav styrka åt apostlarna för att dels mildra verkan av gudomlighetens ankomst i jungfruns kropp och dels rusta apostlarna med kraft från höjden (Luk 24:49), med andra ord: en brinnande kärlek. Apostlagruppen ikläddes en rustning såsom en väldig kämpe (1 Mak 3:3) för att de skall ta hämnd på folken, straffa främmande folkslag, binda deras kungar med kedjor, deras stormän med bojor av järn (Ps 149:7-8). De skickades ut för att fjättra den Starke i hans hus (Matt 12:29) och fördela hans ägodelar (Luk 11:22). Därför behövde de vara starkare än han för att segra över döden så att inte ens dödsrikets portar skulle få makt över dem (Matt 16:18). En sådan uppgift skulle ha varit dem övermäktig, om de inte hade haft en kärlek stark såsom döden och en trängtan obetvinglig såsom dödsriket (Höga v 8:6). De var så hänförda att folk trodde att de var berusade av vin (Apg 2:13).

Pingstpredikan II:8

Adams barn är verkligen hårda, förhärdade och okänsliga som inte låter sig bevekas av en sådan godhet, glöd, intensivt brinnande kärlek, av någon som älskar så häftigt att han använder sina värdefulla skatter för att vinna några värdelösa småsaker! Nej, Jesus återlöste oss inte med förgängliga ting, silver eller guld, utan friköpte oss med sitt dyrbara blod (1 Pet 1:18) som han rikligen utgöt (jfr Tit 3:6), ty blodet rann ymnigt från de fem såren på hans kropp.
Vad mer kunde göras som jag inte redan har gjort (Jes 5:4)? Han upplyste de blinda, återförde dem som gått vilse, försonade överträdarna och gjorde syndarna rättfärdiga (Rom 4:5). Han visade sig på jorden 33 år och levde bland människorna (Bar 3:38), dog för dem, han som kort sagt hade skapat keruber, serafer och alla änglamakter (jfr Ps 33:9).och som kan göra allt när han så vill.
Vad söker han hos dig, han som med stor möda sökt dig? Att du bemödar dig om att hålla dig till din Gud (Mik 6:8). Ingen vinnlägger sig om att få dig att börja, utom den helige Ande, som utforskar vårt hjärtas djup (jfr 1 Kor 2:10) och som dömer uppsåt och tankar (Heb 4:12). Han tillåter inte ett minsta halmstrå i det hjärta som han tillägnat sig som boning, utan bränner det omgående med genomskådande blick. Må denne ande som är mild och ömsint böja vår vilja, eller snarare upprätta och göra den lik sin egen, så att vi i sanning förstår den, älskar den med brinnande kärlek och effektivt handlar efter den.

Pingstpredikan II:7

Det är exakt vad samme Ande säger genom en profet: Så er sådd med tanke på rättfärdighet (vilket leder till frälsningens lön), skörda livets hopp (vilket ger livskraft), tänd kunskapens ljus (vilket är så självklart att det inte behövs någon förklaring) (Hos 10:12, äldre övers). Anden visade sig således över apostlarna i form av eld (Apg 2:3) för att upplysa och göra dem brinnande. Dem som han uppfyller med sin närvaro ger han en brinnande ande (Rom 12:11) och låter dem i sanning få kunskap om att de blivit ledda av endast barmhärtigheten som gått dem före.
Herrens tjänare hade tillägnat sig en rik erfarenhet av denna barmhärtighet, när han utropade: Min Gud kommer mig till mötes med sin barmhärtighet (Ps 59:11), din barmhärtighet är inför mina ögon (Ps 26:3), din barmhärtighet skall följa mig i alla mina livsdagar (Ps 23:6), han kröner mig med nåd och barmhärtighet (Ps 103:4).
Herre Jesus, med ömhet du levde bland människorna (Bar 3:38) och frikostigt gav du oss både mycket och stort! Tappert led du för oss på ett sätt som var lika ovärdigt som fruktansvärt, för att utvinna honung ur sten och olja från hårdaste klippa (5 Mos 32:13), hård inför ord, hårdare inför slag och hård till ytterlighet inför korsets fasa! I allt detta var han lik ett får som är tyst inför den som klipper det och inte öppnar sin mun (Jes 53:7).
Du ser hur sant ordet är: Herren sörjer för mig (Ps 40:18). För att friköpa en slav skonar Fadern inte sin Son (Rom 8:32), som utlämnade sig frivilligt (Ef 5:2). Båda sände den helige Ande (Joh 14:26) och Anden vädjar för oss med outsägliga suckar (Rom 8:26).

Pingstpredikan II:6

”För att min frånvaro inte skall få dig att klaga eller göra dig bedrövad, skall jag sända dig Hjälparen (Joh 15:26) för att han skall ge dig en underpant på frälsning, livskraft och kunskapens ljus.
Ja, han skall ge dig bevis på frälsning. Anden skall betyga din ande att du är Guds barn (Rom 8:16), ty det är han som skall trycka in i ditt hjärta och där uppenbara säkra tecken på din förutbestämmelse. Han skall ingjuta glädje i ditt hjärta och – om inte ständigt så i varje fall ofta - bevattna din ande med dagg från himlen (1 Mos 27:28).
Han skall även ge dig livskraft, så att det som av naturen är omöjligt för dig genom nåden blir inte endast möjligt, utan lätt (Benedikts regel, inledning 41).
Slutligen skall han även ge dig kunskapens ljus så att du betraktar dig som en onyttig tjänare efter att ha utfört det som åligger dig (Luk 17:10). Allt gott som du kan finna inom dig, tillskriver du Honom från vilket allt gott kommer. Ty det som du kan göra och väl genomföra honom förutan är inte bara lite, utan ingenting alls.
Genom dessa tre gåvor lär Anden dig allt (Joh 14:26), allt som rör din frälsning, ty i dem ryms hela den absoluta fullkomligheten.”

Pingstpredikan II:5

Herre Jesus, vill du inte mig ditt liv som gåva, såsom du har gjort med din tillblivelse? Ty det är för mig inte bara en fråga om oren tillblivelse, utan även om ond död och farofyllt liv. Efter denna död återstår en svårare död, den andra döden (jfr Upp 2:11 f).
Herren svarar: ”Jag skall ge dig inte bara min tillblivelse utan även mitt liv med alla dess faser: spädbarnsåldern, barndomen, tonåren och ungdomen. Och jag tillfogar: min död, uppståndelse, himmelsfärd och jag skall sända dig den helige Ande, för att min tillblivelse skall rena din, mitt liv undervisa ditt, min död utplåna din (2 Tim 1:10), min uppståndelse inleda din, min himmelsfärd förbereda din och slutligen för att Anden skall stödja dig i din svaghet (Rom 8:26). På så vis kommer du tydligt att se den väg du skall gå (Ps 143:8), den vaksamhet med vilken du måste gå och vart du skall gå. Genom mitt liv lär du dig att förstå ditt eget. Jag har hållit mig på fattigdomens och lydnadens, ödmjukhetens och tålamodets, kärlekens och barmhärtighetens stigar och du skall följa i mina spår utan att avvika varken åt höger eller vänster (4 Mos 20:17).
I min död ger jag dig min rättfärdighet. Jag bryter sönder din fångenskaps ok (Lev 26:13) och jagar bort dina fiender som står på eller utmed din väg, så att de framledes inte skall skada dig (Ps 89:23).
När detta har skett vänder jag tillbaka till mitt hus som jag lämnade (jfr Luk 11:24). Fåren som stannat kvar uppe i bergen (Matt 18:12) får på nytt skåda mitt ansikte, dem som jag hade övergivit för dig skull för att inte blott leda dig utan bära dig hem (Luk 15:4 f).”

Pingstpredikan II:4

Kristus började med att sätta in ett botemedel på just den punkt där vi först blev sårade. Han steg ned i en jungfrus liv och blev avlad genom den Helige Ande för att så rena vår avlelse, som den onde anden förvisso inte var upphov till, men hade infekterat. För att han inte skulle leva förgäves i jungfruns kropp, renade han under nio månader detta inflammerade sår och helade oss för evigt.
I denna stund ägde vår frälsning på jorden rum,
det vill säga i jungfru Marias sköte,
som förunderligt träffande kallas jordens medelpunkt.
Ty himlens och helvetets invånare,
de som gått oss före,
vi som lever nu,
de som kommer efter oss,
våra barnbarn och deras efterkommande,
alla riktar sina blickar till henne.
Hon är medelpunkten,
Guds ark,
tingens orsak
och tidsåldrarnas händelse.
De som är i himlen för att bli återställda,
de som är i helvetet för att bli befriade,
de som levt före oss för att befinnas vara trovärdiga profeter (Syr 36:18),
de som kommer efter oss för att bli förhärligade.
Alla släkten prisar dig salig (Luk 1:48),
du som är Guds Moder,
världens härskarinna,
himmelens drottning.
Ja, alla släkten i himlen och på jorden.

Aposteln talar om andarnas Fader (Heb 12:9),
efter vilken allt vad fader heter i himlen och på jorden har sitt namn (Ef 3:15).
Alla släkten skall prisa dig salig,
ty för alla släkten har du fött livet och härligheten.
I dig finner änglarna glädje,
de rättfärdiga nåd,
syndarna förlåtelse.
Med rätta är alla blickar riktade mot dig (jfr 1 Kung 1:20),
ty i dig,
genom dig
och av dig
återskapade den allsmäktiges välsignade hand allt det
som den tidigare hade skapat.

Pingstpredikan II:3

När jag betänker mina vägar, ger mig mitt eget elände liksom Herrens välgärningar anledning att vända mina fötter till dina vittnesbörd (Ps 119:59). Dessa välgärningar är outsägliga, ty – kort sagt – Guds vishet kunde i all sin vishet inte finna någonting bättre för vår återlösning.
Men även olyckor utan tal (Ps 40:13) omger oss. Den rättfärdige säger: Mina synder är fler än havets sandkorn, men du förlåter min stora synd, ditt namn till ära (Resp. 4 sönd. efter pingst). Djävulen sände en ringlande orm för att ingjuta sitt gift genom kvinnans öra ända in i hennes sinne och besmittade så från begynnelsen alla hennes efterkommande (1 Mos 3:1 f). Men Gud å sin sida sände ängeln Gabriel för att uttala Faderns Ord i jungfruns öra, sköte och själ (Luk 1:26 f). Motgiftet tog samma väg som giftet. Vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende Sonen får av sin Fader (Joh 1:14). Allt som Kristus har förmedlat till oss från Faderns hjärta är faderligt, så att en räddhågad mänsklighet inte skall behöva frukta att Gud har något som inte är ömt och faderligt. Från huvud till fot fanns inget helt (Jes 1:6). Vi är avfälliga sedan födseln (Ps 58:4) och är dömda redan innan vi föds, ty av synd och i synd blev vi till i vår moders liv (Ps 51:7).

Pingstpredikan II:2

Bröder, låt oss tänka på vad Trefaldigheten verkar för oss och i oss från begynnelsen till världens slut och låt oss ge akt på hur det gudomliga majestätet som styr och leder världen sörjer för att inte förlora oss för alltid. Med makt har han skapat allt och med vishet styr han allt. Världens skapelsen och dess fortbestånd är tydliga tecken på hans makt och vishet.
Även godheten – en gränslös godhet var hos Gud. Men den var dold i Faderns hjärta för att när tiden var inne strömma över Adams barn. Herren förklarade: Jag har fridens tankar (Jer 29:11) med avsikt att sända oss Honom som är vår fred, som gjort de två lägren till ett (Ef 2:14) – för att så ge oss fred utöver fred: fred för dem som är långt borta och fred för dem som är nära (Ef 2:17).
Guds Ord hade sin boning i höjden men hans godhet fick honom att stiga ned till oss, hans barmhärtighet fick honom att lämna sin hemvist och hans sanning tvingade honom att göra det som han hade lovat.
Ett rent jungfruligt sköte tog emot honom utan att förlora sin renhet. Den gudomliga makten födde honom, hans lydnad ledde honom, hans tålamod gav honom styrka och hans kärlek uppenbarade sig i ord och underverk.

Pingstpredikan II:1

Trefaldighetens verk i oss, Sonens omsorg och den Helige Andes trefaldiga nåd

Kära bröder, i dag har det strömmat vatten från himlen inför Sinais Gud, Israels Gud, ett ymnigt regn över Kristi arvedel (Ps 68:9-10). Den Helige Ande som utgår från Fadern (Joh 15:26) har i sin frikostiga upphöjdhet stigit ned över lärjungarna med sina andliga gåvor. Efter Kristi grandiosa uppståndelse, hans ärorika himmelsfärd och införande i himlen, återstod endast att uppfylla de rättfärdigas sedan länge efterlängtade hopp om glädje (Ords 10:28) och att berika himmelens människor med himmelska gåvor. Är det inte vad Jesaja långt tidigare med precision och väl valda ord hade förutsagt: Den dagen skall det som Herren låter växa vara en prydnad och en heder för dem i Israel som räddats, och landets gröda skall vara deras stolthet och ära (Jes 4:2).
Herrens gren är Jesus Kristus, den ende med fullständigt rent ursprung. Även om han var lik en syndfull människa (Rom 8:3) var han utan synd - en Adams son men utan dennes överträdelse (Rom 5:14). Nej, av födseln var han inte ett vredens barn (Ef 2:3) såsom alla andra människor som blivit födda i skuld (jfr Ps 51:7).
Denna gren visade sig i makt efter sin uppståndelse från de döda. Ja, Herre min Gud, i höghet och härlighet är du klädd och du sveper dig i ljus som i en mantel (Ps 104:1-2).
Vilken himmelsk salighet när du efter din himmelsfärd tillsammans med änglar och helgon fördes till Fadern ända in i himlen med segerpalmen i handen och i din gudomliga identitet inneslöt den mänsklighet som du hade antagit. Kan någon – inte uttrycka - men föreställa sig till vilken storslagen höjd denna jordens frukt nådde, när han tog plats vid Faderns högra sida på den tron där de himmelska varelsernas ögon bländades och änglarna, vars blickar skalv av rädsla i oförmåga att nå upp ända till honom?
Herre Jesus, må man jubla över alla som räddats i Israel och lärjungarna som du utvalde före världens skapelse! Må din gode Ande komma, tvätta bort smuts (Jes 4:4) och ingjuta dygd med sin omdömesgilla och brinnande anda.!

Pingstpredikan I:6

När Anden kommer och tar själen i besittning med påminnelse, undervisning och längtan talar han till oss genom våra tanker för att vi skall höra vad Gud säger till oss. Han upplyser vårt förstånd och upptänder vår vilja. Tycker du inte att olika tungor av eld uppfyller hela huset, när han verkar detta i dig (Apg 2:2)? Jag sade tidigare att dessa tre själsförmögenheter utgör vår själ.
Att tungorna verkar vara olika beror på våra många tankar. Men denna mångfald av sanningens ljus och kärlekens värme är som en och samma eld.
Det är givetvis mot slutet som vårt hus helt kommer att fyllas, när vi får ett gott mått, packat, skakat och rågat i vår mantel (Luk 6:38). När kommer detta att ske? När pingstens dagar gått i fullbordan (Apg 2:1). Ni är emellertid lyckliga som redan gått in i de femtio dagarnas vila och detta jubileumsår (jfr 3 Mos 25:10). Jag talar om våra bröder som av Anden redan inbjudits att vila efter sina mödor (Upp 14:13). Även detta är ett av Andens vek.
Bröder, vi firar två skeden – det ena omfattar 40 dagar och det andra 50 dagar. Det ena före lidandet och det andra efter uppståndelsen. Det ena firar vi med ångerfullt hjärta och tårfylld botgöring, det andra med andlig hängivenhet och högtidlig hallelujasång. Det första representerar jordelivet, det andra helgonens vila efter döden. När dessa 50 dagar fullbordats vid domen och uppståndelsen samt pingstdagarna fullbordats, kommer Anden och uppfyller huset. Ja, hela jorden kommer att vara full av hans härlighet (Jes 6:3) den dag då inte bara själen återuppstår utan även den förhärligade kroppen, om vi enligt apostelns ord sått den under jordelivet (jfr 1 Kor 15:44).

Pingstpredikan I:5 forts

Lägg märke till vad som står omedelbart före: Han skall lära er allt. Jag sade just att han undervisar vårt förstånd. Många får en påminnelse om att göra det goda, men de vet inte hur de skall bära sig åt, om inte Anden bistår dem än en gång med sin nåd och får dem att förverkliga den tanke som blivit dem ingiven, för att Guds nåd inte skall bli förspilld (jfr 1 Kor 15:10).
Varför? Därför att den som vet hur man handlar rätt, men inte gör det, han begår en synd (Jak 4:17). Det räcker inte med att Anden endast påminner och undervisar oss. Han måste även sätta oss i rörelse och få oss att gripas av en stor längtan efter det goda. Anden stöder oss i vår svaghet (Rom 8:26) och genom honom har kärleken ingjutits i våra hjärtan (Rom 5:5), kärleken som inte är någonting annat än den goda viljan.