Bernhards blogg

Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

23 november 2008

Gudsbetraktelse 3 forts

När mina samvetsförebråelse förvisar mig och driver mig bort, måste jag välförtjänt lida mitt straff för min oförsynthet och förmätenhet. Jag återgår till min klippa som är en tillflykt för igelkottar som är fulla av sina synders taggar. På nytt omfamnar jag och kysser din högra hand som täcker och skyddar mig. Min längtan upptänds ännu mer av det som jag flyktigt förnummit eller sett, och nästan otåligt väntar jag på, att du en dag skall dra bort din skyddande hand och utgjuta din upplysande nåd, så att jag en gång till sist enligt din sannings svar - död för mig själv och levande för dig - börjar se ditt ansikte, när slöjan tas bort (2 Kor 3:18) och jag blir förenad med dig genom att skåda ditt ansikte! O Ansikte, ansikte, vilket saligt ansikte som förtjänar att bli förenat med dig genom att se dig. Det bygger i sitt hjärta ett tält för Jakobs Gud (Ps 132:5, Heb 8:5) och gör allt enligt det föredöme som det fått se på berget (2 Mos 25:40). Här sjunger det i sanning tillbörligt: Mitt hjärta har sagt dig: mitt ansikte har sökt dig; ditt ansikte, Herre, söker jag (Ps 26:8).
Jag sade att jag genom en gåva av din nåd betraktar mitt samvetets alla vinklar och vrår, och jag önskar endast och uteslutande att se dig, för att min jords alla ändar skall se Herrens, deras Guds, frälsning (Jes 52:10), och för att jag skall älska honom när jag har sett honom, ty att älska honom är att leva. Jag säger mig i min längtans vanmakt: “Vem kan älska det som han inte ser? Hur kan det älskas som inte är synligt på något vis (1 Joh 4:20)?”

16 november 2008

Gudsbetraktelse 3

Att betrakta Kristi mänsklighet

Må din röst vittna i djupet av min själ och ande, storma i mig och göra mig omtumlad i hela mitt inre (Ps 29:8). Mina ögon är bländade av skenet från dig sanning som förehåller mig, att ingen människa kan se dig och leva (2 Mos 33:20). Fortfarande är jag alltigenom syndig (Joh 9:34) och har ännu inte lärt mig att dö bort från mig själv för att leva för dig (2 Kor 5:15).
Genom ditt påbud och din gåva står jag emellertid på den kristna trons klippa, en plats som verkligen är dig nära (2 Mos 33:21). Medan jag väntar här av all kraft lider jag tålmodigt. Jag omfamnar och kysser din högra hand som täcker mig och skyddar mig (Vish. 5:17). När jag ibland längtansfullt betraktar, ser jag honom på ryggen som ser mig (2 Mos 33:23). Jag ser ödmjukheten gå förbi i Kristi, din Sons, mänsklighets mysterier. Men när jag i min otålighet försöker att gå fram till honom, ja när jag, likt kvinnan som led av blödningar, är beredd att stjäla till mig bot för min stackars sjuka själ genom att i smyg röra vid fransarna på hans kläder (Matt 9:20), eller när jag likt Tomas, som var full av längtan, inte bara vill se och röra vid hela honom, utan närma mig det heliga såret i hans sida (Joh 20:24), den arkens port som är gjord i hans sida (1 Mos 6:16), och inte bara för att sticka in fingret eller hela handen i det, utan för att gå in i Jesu hjärta, helgonens helige, förbundets ark, den gyllene urnan (Heb 9:4), vår mänsklighets själ som i sig rymmer det gudomliga mannat, då säger man till mig: Rör inte vid mig (Joh 20:17) och jag hör orden ut Uppenbarelseboken: Ut med hundarna (Upp 22:15)!

13 november 2008

Gudsbetraktelse 2

Längtan efter Gud


Herre Gud Sebaot, förnya oss och visa oss ditt ansikte, så att vi blir frälsta (Ps 80:20). Men Herre! Hur brådstörtat, obetänksamt, oordnat, förmätet och främmande för det sanna ordets regel och din vishet är det inte att vilja se Gud, när man har ett orent hjärta! Men du är den högste gode, det högsta goda, hjärtats liv och de inre ögonens ljus. Förbarma dig över mig, Herre, för din godhets skull. Det är mig till rening, förtröstan och rättfärdighet att betrakta din godhet. Herre, min Gud, du säger till min själ på ditt sätt: Jag är din räddning (Ps 35:3). Rabbouni (Joh 20:16), högste mästare, enastående lärare, du är den ende som kan lära mig att se det som jag längtar efter. Säg därför till din blinde tiggare: Vad vill du att jag skall göra för dig (Mark 10:51)?

Du vet det, ty det är just vad du ger. När mitt hjärta har lagt bort all strävan efter världslig ära, nöje, njutning och allt som kan eller brukar fresta kroppens begär, ögonens åtrå eller andens högfärd (1 Joh 2:16), vet du att mitt hjärta säger till dig: Mitt ansikte har sökt dig; ditt ansikte, Herre, skall jag söka. Vänd inte ditt ansikte ifrån mig; försmå inte din tjänare i vrede (Ps 27:8-9). Du hjälper mig sedan länge och är min outtröttlige försvarare (Ps 119:114). Jag vet att jag är oförståndig och oduglig. Men det är av kärlek till din kärlek som jag gör detta, vilket du kan se, även om inte jag kan se dig. Liksom du har givit mig en längtan efter dig, är du upphov till det i mig som behagar dig. Snart förlåter du din blinde tjänare som skyndar till dig, och du räcker honom din hand, om han snubblar på något på sin väg.

12 november 2008

Gudsbetraktelse 1

Här börjar skriften "Gudsbetraktelse" författad av Guillaume, abbot i Saint-Thierry

Låt oss gå upp till Herrens berg, till Jakobs Guds tempel. Han skall lära oss sina vägar (Jes 2:3). Förväntningar, avsikt, vilja, tanke, känsla och hela mitt jag (Ps 103:1), kom och låt oss gå upp på berget, till det ställe där Herren ser och låter sig bli sedd (Jfr 1 Mos 22:14). Bekymmer, oro, ängslan, möda och träldomens börda, vänta på mig här tillsammans med åsnan - min kropp, medan jag och gossen - mina förståndsgåvor - skyndar dit upp. När vi har tillbett, skall vi komma tillbaka till er (1 Mos 22:5).
Vi kommer tillbaka, men dessvärre alltför snart. Kärleken till sanningen avlägsnar oss från er (2 Thess 2:10), men för brödernas skull tillåter inte kärlekens sanning att vi överger och försmår er. Men även om vi måste återvända för att ni behöver oss, kan vi inte för er skull er helt avstå från denna ljuva erfarenhet.

10 november 2008

Guillaume de Saint -Thierry

Det går inte att vara mångordig, när det gäller att beskriva Guillaumes av Saint-Thierry yttre liv. Han föddes någon gång mellan 1070 och 1075 i Liège och påbörjade sannolikt sina studier i Laon. Dem gav han emellertid upp och gick in i benediktinernas kloster, Saint-Nicaise, i Reims. I närheten låg ett annat benediktinkloster, Saint-Thierry, där han blev abbot 1119-1120. I sin egenskap av abbot var han föreståndare för munkarna, administrerade och förvaltade hela klostret och alla dess egendomar. Han sägs ha varit klen och sjuklig men fann tid för att skriva. Han genomlevde en mångårig kris som slutligen ledde till att han 1135 lämnade sitt kloster för att inträda i det nygrundade cistersiensklostret Signy, där han levde till sin död den 8 september 1148, bortsett från ett kort besök hos kartusianerna i klostret Mont-Dieu som låg i närheten. 1215 “upphöjdes” hans kvarlevor och placerades under i ett kapell bredvid kyrkan, vilket på den tiden innebar saligförklaring.
1100-talet var i mångt och mycket en ombrytningstid, inte minst för benediktinerna som fick se hur ordens reformator, Bernhard av Clairvaux, fick ett allt större inflytande. Många benediktiner gick över till den nya orden, cistercienserna. Så även Guillaume de Saint-Thierry. Han hade gärna velat leva i Clairvaux, ty han var god vän med och stor beundrare av Bernhard, men denne gav inte sitt samtycke. I sina tidiga skrifter kan man se hur Guillaume de Saint-Thierry försökte att stilistiskt efterlikna sin förebild, vilket inte alltid lyckades. Bernhard var en språkets mästare och var inte så lätt att ta efter.

Mellanrum

Det återstår ännu några predikningar i serien "Predikningar under året" och i avvaktan på att den svenska texten skall bli klar inbjuds Guillaume de Saint-Thierry, samtida med Bernhard, att bidra med sin skrift: De contemplando Deo - Om gudsbetraktelse.