J M:s upptagning till himmelen-söndag i oktaven 10

Det som återstår att nämna är sådant som vi måste ta efter. Det har inte blivit oss givet att före vår födelse många gånger och på många sätt (jfr Heb 1:1) ha blivit utlovade av Gud eller kungjorda från himlen. Det har inte heller blivit oss givet att av ärkeängeln Gabriel ha hedrats med ära och aktning genom en sådan ny hälsning. Marias övriga två förmåner är vi än mindre delaktiga av. De är hennes hemlighet, ty endast om henne har det blivit sagt: Barnet i henne har blivit till genom den Helig ande (Matt 1:20) och endast till henne har det blivit sagt: Barnet skall kallas heligt och Guds Son (Luk 1:35). Det kan hända att andra jungfrur blir förda fram inför konungen (jfr Ps 45:15), men efter Maria. Hon har företrädesrätt. Hon är den enda som blivit havande fri från synd, genomgått ett havandeskap utan besvär och att ha fött utan smärta. Inget av detta begärs av oss, men det finns annat som förväntas av oss. Man skall inte tro att avsaknaden av dessa oerhörda gåvor ursäktar oss, om vi brister i försynt mildhet och saknar hjärtats ödmjukhet, stark tro och andlig medkänsla. En ädelsten i kronan är en blyghetens rodnad som färgar ansiktet eller en lysande stjärna på huvudet (jfr Upp 12:1). Vem kan tänka sig att hon som var full av nåd skulle ha saknat denna nådegåva (Luk 1:28)? Av evangeliet framgår att Maria var mycket anspråkslös. Var hon någonsin pratsam eller förmäten? När hon ville tala med sin Son, stannade hon utanför (jfr Matt 12:46). I sin egenskap av moder tillät hon sig inte att avbryta honom i hans undervisning eller gå in i det rum där han talade.
Om jag minns rätt får vi i evangelierna höra Maria tala endast fyra gånger. Den första gången när hon samtalar med ängeln efter att denne tilltalat henne en gång och sedan ytterligare en gång (jfr Luk 1:34). En andra gång när hon vänder sig till Elisabet och hennes hälsning får Johannes att sparka till av glädje i sin moders liv (jfr Luk 1:44). En tredje gång när hon säger till sin Son som var 12 år att hon och hans fader med stor oro hade letat efter honom (Luk 2:48). Och slutligen en fjärde gång vid bröllopet i Kana när hon vände sig till sin son och tjänarna ( jfr Joh 2:3-5). Vid detta tillfälle visade hon sin naturliga godhet och jungfruliga finkänslighet. Ty hon kände de andras förlägenhet som om den hade varit hennes egen och kunde inte hålla tyst eller dölja att det saknades vin. Hennes Son tillrättavisade henne, men hon hade ett milt och ödmjukt hjärta och utan att misströsta gav hon tjänarna rådet att göra det som Jesus sade.

J M:s upptagning till himmelen-söndag i oktaven 9 forts

Därför var det naturligt att Maria inte kände obehag likt alla havande kvinnor. Hon är den enda som inte känt så, ty hon hade blivit havande utan sinnligt begär. I början av havandeskapet när andra kvinnor inte mår bra tog sig Maria med iver upp till bergsbygden för att hjälpa Elisabet (jfr Luk 1:39). Just innan hon skulle föda begav hon sig även till Betlehem och bar så sin dyrbara skatt som var en lätt börda (jfr Matt 11:30), då hon bar honom som bar henne.
Hennes nedkomst strålade som en stjärna när hon med en helt ny glädje födde en son, den enda kvinnan som inte behövt utstå den allmänna förbannelsen att föda med smärta.
Om vi värderar ting och händelser efter deras sällsynthet kan man inte finna något mer sällsynt än detta, ty något liknande hade aldrig tidigare skett och kommer inte heller att ske. När vi uppmärksamt betraktar detta blir vi utan tvekan inte blott hänförda utan även uppfyllda av vördnad, andakt och tröst.

J M:s upptagning till himmelen-söndag i oktaven 9 forts

Kanske är det därför som hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda (Luk 1:29). Hon hörde att hon prisades välsignad bland kvinnor (obs inte ängelns utan Elisabets ord), medan hon alltid hade längtat efter att bli lovprisad bland jungfrur. Och sedan undrade hon över vad hälsningen betydde, ty den verkade egendomlig. När det lät som som om löftet om en son innebar ett hot mot hennes jungfrulighet kunde hon inte längre hålla inne med vad hon tänkte: Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man?
Därför hade hon rätt att få moderskapets välsignelse utan att därför gå miste om jungfrulighetens. Skönare blev denna jungfrulighet genom fruktsamheten och skönare fruktsamheten genom jungfruligheten. Dessa båda stjärnor lyser genom att belysa varandra. Det är stort att förbli jungfru, men att vara jungfru-moder överstiger allt.

J M:s upptagning till himmelen-söndag i oktaven 9

En annan stjärna lyser i det häpnadsväckande sätt på vilket Maria blev havande. Inte i synd (Ps 51:7) som andra kvinnor, utan i kraft av Anden som kom över henne (Luk 1:35). Endast hon har blivit havande i ren helighet.
Det var som en avgrund av ljus att ge liv åt Gud, Guds Son, som var både sann Gud och sann människa, Gud och människa förenade. Jag vågar inte påstå att inte änglarnas ögon blev förblindades av det starka skenet.
Hennes jungfrulighet och beslut att förbli jungfru belyses av själva nyheten i detta beslut. Ty Maria överträffade i andlig frihet (2 Kor 3:17) det som påbjudes i Mose lag genom löftet att viga sin kropp och själ åt Gud. Att hennes beslut är orubbligt bevisas av hennes bestämda svar till ängeln när denne lovade henne en son: Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man? (Luk 1:34).
Kanske är det därför som hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda (Luk 1:29). Hon hörde att hon prisades välsignad bland kvinnor (obs inte ängelns utan Elisabets ord), medan hon alltid hade längtat efter att bli lovprisad bland jungfrur. Och sedan undrade hon över vad hälsningen betydde, ty den verkade egendomlig. När det verkade som om löftet om en son hotade hennes jungfrulighet kunde hon inte längre hålla inne med vad hon tänkte: Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man?

J M:s upptagning till himmelen-söndag i oktaven 8

Vilken stjärna strålar i Marias födelse? Hon kommer från en kunglig familj, av Abrahams säd (jfr Rom 11:1) och Davids stam. Och om du tycker att detta är för lite, lägg då till att Gud gav henne en alldeles särskilt gynnad helighet när hon föddes, enligt ett mycket gammalt himmelskt löfte till patriarkerna. Underverk hade förebådat och profetiska ord förutspått henne.
Långt tidigare hade hon symboliserats av Arons prästerliga stav (4 Mos 1:8) som utan rötter slog ut i blom, liksom av ullen som genomdränktes av dagg när Gideon hade lagt den på en plats som inte blev våt (Dom 6:36-38). Hesekiel såg henne som helgedomens östra port som aldrig öppnades för någon (Hes 44:1-3) och slutligen den, som Jesaja bättre än de alla de andra profeterna hade utlovat såsom ett skott från Jesse stam (Jes 11:1) vilket i klartext betyder den jungfru som skulle föda (Jes 7:14). Med rätta talar Skriften även om att ett stort tecken syntes på himlen (Upp 12:1), ty sedan länge hade himlen lovat: Herren själv ger er ett tecken, den unga kvinnan skall bli havande (Jes 7:14). Det är ett stort tecken som han har gett, liksom han själv är stor. Vilka ögon blir inte bländade av detta teckens sken?
När ärkeängeln hälsar henne med aktning och vördnad (Luk 1:28), verkar han redan betrakta henne som upphöjd på den kungliga tronen ovan alla himmelens härskaror, och han som tidigare hade blivit tillbedd av människor är inte långt ifrån att tillbedja en kvinna. Därigenom visar han oss Jungfruns ojämförliga förtjänst och enastående nåd.

J M:s upptagning till himmelen-söndag i oktaven 7 forts

Först lyste detta ljus i Marias födelse och sedan i ängelns hälsning (Luk 1:26). Därefter när Anden kom över henne (Luk 1:35) och sedan i det outsägliga sätt på vilket hon blev havande med Guds Son.
På liknande sätt strålar som fyra stjärnor en himmelskt härlighet i Marias jungfruliga fruktsamhet som är något helt nytt, hennes havandeskap utan obehag och hennes smärtfria nedkomst.
Dessutom lyser i Maria på ett enastående sätt hennes blyga mildhet, ödmjuka fromhet, storartade tro och hjärtats martyrskap.
Jag överlåter åt er att i detalj begrunda dessa ädelstenar. Jag nöjer mig med att helt kort nämna dem.

J M upptagning till himmelen -söndag i oktaven 7

En kvinna med en krans av tolv stjärnor på sitt huvud (Upp 12:1). Detta huvud är sannerligen värt att krönas med stjärnor, ty det strålar starkare än de senare och gör dem vackra, snarare än tvärtom. Är det märkligt att stjärnorna kröner henne som är klädd i solen? Hon omges av blommande rosor i vårens tid och liljor där källsprång bryter fram (Syr 50:8) står det skrivet. Hennes huvud vilar på brudgummens vänstra arm, hans högra omfamnar henne (Höga v 2:6). Vem kan uppskatta värdet av dessa smycken? Vem kan räkna de stjärnor som utgör Marias kungliga krona? Det överstiger mänsklig förmåga att förklara betydelsen av denna krona och att redogöra för av vad den består. Men trots våra begränsade möjligheter och utan försöka utröna hemligheterna tycker jag inte att det är opassande att uppfatta de tolv stjärnorna som de nådens tolv privilegier som Maria har fått på ett enastående sätt. Hos Maria kan vi nämligen se hennes himmelska och kroppsliga förmåner liksom hennes hjärtas förmåner. Och om man multiplicerar fyra med tre får man tolv, de stjärnor som ger ett ojämförligt ljus åt vår Drottnings krona.

J M:s upptagning till himmelen-söndag i oktaven 6

En kvinna klädd i solen … Ja, klädd i ljus såsom i en mantel (Ps 104:2). En sinnlig människa förstår kanske inte detta. Betydelse är andlig men uppfattas som dårskap (jfr 1 Kor 2:14). Men så ter det sig inte för aposteln, som sade: Ikläd er Herren Jesus Kristus (Rom 13:14).
Vilken förtrolighet mellan honom och dig, vår Fru! Med vilken närhet och – bättre uttryckt - fullständig förening du blivit belönad! Stor är den nåd som du har funnit hos Gud (Luk 1:30). Han förblir i dig och du i honom (jfr Joh 6:56). Du kläder honom och blir klädd av honom. Du kläder honom med din mänskliga natur och han kläder dig med sin höghets härlighet. Du kläder solen med ett moln och blir själv klädd av solen.
Ty Herren har skapat något nytt på jorden: han har gjort att kvinnan skall värna mannen (jfr Jer 31:22) och om honom är det sagt: Här är han vars namn är Öster (Sak 6:12). Även i himlen har han skapat något nytt, nämligen en kvinna klädd i solen.
Maria har krönt Herren och har i gengäld blivit krönt av honom. Kom ut, Sions döttrar, skåda kung Salomo och kronan hans mor har krönt honom med (Höga v 3:11). Men låt oss återkomma till det en annan gång … Stig nu in och betrakta drottningen som bär den krona med vilken Sonen har krönt henne.

J M:s upptagning till himmelen-söndag i oktaven 5

Men kanske skall vi snarare se månen som en symbol för kyrkan, ty hon har inget eget ljus, utan får det från honom som säger: Utan mig kan ni ingenting göra (Joh 15:5). Om det stämmer, kan du tydligt se denna förmedlerska, som vi tidigare talade om.
Texten talar om kvinnan klädd i solen med månen under sina fötter (Upp 12:1). Bröder, låt oss följa i Marias fotspår, kasta oss ned vid hennes välsignade fötter och ivrigt bönfalla henne. Låt oss hålla oss fast vid henne och inte släppa henne (Höga v 3:4) förrän hon har välsignat oss (jfr 1 Mos 32:26), ty hon är mäktig.
Maria är placerad mellan Kristus och hans kyrka såsom ullen mellan dagg och logens golv (jfr Dom 6: 36-40) och mellan sol och måne.
Men du tycker kanske att det är mindre förvånande att se daggvåt ull än en kvinna som är klädd i solen? Denna förtrolighet är stor, liksom närheten mellan solen och kvinnan. Men hur kan en så bräcklig varelse bestå i så intensiv hetta? Med rätta är du förvånad, helige Mose, och du skulle vilja se det på nära håll. Men, tag av dig dina skor (2 Mos 3:5) och befria dig från sinnliga tankar, om du vill komma nära. Jag måste gå dit och se denna märkliga syn, säger han. För visso en märklig syn, när en buske som brinner utan att brinna upp (2 Mos 3:2) och ett märkligt tecken, när en kvinna som är klädd i solen förblir oskadad! Nej, det hör inte till naturen att en buske står i lågor utan att bli till aska, liksom en kvinna inte uthärdar att vara iklädd solen. Det överstiger både människors och änglars förmåga. Det krävs en högre makt. Ängeln sade: Helig ande skall komma över dig (Luk 1:35) och det var som om hon svarade: Gud är ande (jfr Joh 4:24) och vår Gud är en förtärande eld (Heb 12:29). Ängeln preciserade: Det är varken min eller din kraft, utan den Högstes kraft skall vila över dig (Luk 1:35). Det är således inte förvånande om en kvinna som står under ett sådant beskydd uthärdar en sådan klädedräkt.

J M:s upptagning till himmelen-söndag i oktaven 4

All galenskap är så fjärran från att vara under Marias fötter att man kan utesluta att hon är en av de galna kvinnorna (jfr Job 2:10) eller okloka jungfrurna (Matt 25:2). Därtill kommer att den galne framför alla andra, upphovsmannen till all galenskap, som är lika föränderlig som månen (Syr 27:12) och som förödde sin vishet genom högmod (Hes 28:17), blev nedtrampad och krossad under Marias fötter och fick utstå eländigt slaveri. Gud lovade en gång att hon med sin fot skulle krossa den gamla ormens huvud (1 Mos 3:15) och att den skulle stinga henne i hälen och förgäves försöka utveckla alla slags ränker.
Hon ensam krossade alla onda irrläror. En hade lärt att Kristus inte hade fått sin kroppslighet från henne. En annan hade med ironi hävdat att hon inte hade fött sitt barn, utan hittat det (non peperisse sed reperisse). En annan hädade genom att påstå att hon åtminstone efter förlossningen hade förenats med sin man. Och ytterligare en annan som inte stod ut med att höra henne kallas Guds Moder kritiserade ogudaktigt den storslagna titeln Theotokos (kyrkomötet i Efesus 431). Men dessa förslagna bedragare och svindlare fick se sig förödmjukade, tillintetgjorda och nedtrampade. Alla släkten prisar henne salig (Luk 1:48).
Draken intrigerade därför utan dröjsmål genom Herodes (jfr Matt 3:2) mot den födande kvinnan. Han försökte gripa och förinta barnet redan från början (Upp 12:4) på grund av fiendskapen mellan sin och kvinnans avkomma.

J M:s upptagning till himmelen-söndag i oktaven 3 forts

Vanligtvis symboliserar månen inte bara fördärvets inneboende förfall, utan även galenskap och ibland även kyrkan i världen. Galenskap på grund av dess olika faser och kyrkan eftersom hon får sitt ljus från någon annanstans. Båda dessa månar är – om jag får uttrycka mig så – under Marias fötter, men på olika sätt.
Den oförståndige är föränderlig som månen, medan den kloke beständig som solen (Syr 27:12 Vulg.). Solen värmer och skiner. Månens sken är däremot föränderligt och osäkert och växlar hela tiden.
Med rätta sägs det därför att Maria är klädd i solen, ty hon har mer än vad vi kan föreställa oss fått insikt i den gudomliga vishetens outgrundliga djup. Hon är innesluten i ett otillgängligt ljus (jfr 1 Tim 6:16) så långt det är möjligt för en skapad varelse - med undantag av de två naturernas förening i en person. Det handlar om den eld som renade profetens läppar och omger seraferna (Jes 6:6). Men för Maria var det annorlunda. Han hade förtjänat att inte bli endast lätt vidrörd av denna eld, utan hon blev från alla håll omgiven av och helt innesluten i den.
Denna kvinnas kläder är lysande vita och mycket varma. Hon är så makalöst upplyst, att man inte kan föreställa sig någonting av mörker, dunkel eller skugga hos henne. Ingenting är ljummet utan allt är helt brinnande.