Bernhards blogg

Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

29 november 2007

J M:s upptagning till himmelen-söndag i oktaven 3

Är hon inte kvinnan klädd i solen (Upp 12:19? Visst, fortsättningen av denna profetiska syn visar att den handlar om kyrkan i dag, men det finns ingenting som hindrar oss att tillämpa den även på Maria. Ja, hon verkar vara klädd som en annan sol, och likt solen som utan åtskillnad går upp över onda och goda (Matt 5:45). Hon prövar inte våra tidigare förtjänster. Hon är tillgänglig för alla, mild och bemöter allas behov med en gränslös kärlek. Allt som är svagt befinner sig under Maria. Tack vare att hon är ojämförligt upphöjd, står hon mer än något annat skapat över all svaghet och allt fördärv, så att man med rätta kan säga att hon har månen under sina fötter (Upp 12:1). I annat fall vore det inte meningsfullt att säga så, ty vi kan inte betvivla att hon är upphöjd över alla änglakörer, ovan keruber och serafer.

26 november 2007

J M:s upptagning till himmelen-söndag i oktaven 2

Nu framgår det tydligt,
att hon inte är overksam,
denna kvinna,
som var välsignad bland andra kvinnor (Luk 1:28).
Hon har sin uppgift i försoningen,
ty vi behöver någon
som medlar för oss hos Medlaren,
och ingen är mer lämplig än Maria
att åta sig denna uppgift till vår förmån.

Eva som var en omänsklig medlare
som trädde emellan
för att ge ormen tillfälle
att spruta sitt gift in i människan.
Maria var trogen
och lät mannen och kvinnan dricka motgift.
Eva var förförelsens redskap,
Maria förlåtelsens.
Den ena befrämjade olydnaden,
den andra återlösningen.

Hur vågar vår mänskliga svaghet att nalkas Maria?
Hon är varken sträng eller skrämmande
och ger mjölk och linne åt alla.
Gå noga igenom allt,
som evangeliet berättar om henne.
Om du hos henne finner ett enda drag
av förargelse eller hårdhet,
eller minsta tecken på harm,
skall du se upp för henne
och akta dig för att komma henne nära.
Men om allt som sägs om henne
är behag och älskvärdhet,
om allt vittnar om saktmod och barmhärtighet,
tacka då honom
som i sin oändliga välvilja
har gett dig en sådan medlare,
hos vilken du inte finner någonting
som väcker din misstro.

Hon har gjort sig till allt för alla (jfr 1 Kor 9:22)
och i sin överflödande kärlek
har hon gått i borgen för lärda och olärda (Rom 1:14).
För alla öppnar hon sin barmhärtighets djup
för att alla skall få del av hennes fullhet (jfr Joh 1:16):
fången får frihet,
den sjuke hälsa,
den plågade tröst,
syndaren förlåtelse,
den rättfärdige nåd,
ängeln glädje,
Trefaldigheten ära
och Sonen mänskligt kött.
Så skall ingen behöva undvara hennes värme (jfr Ps 19:7).

24 november 2007

Jungfru Marias upptagning till himmelen - söndag i oktaven 1

Ett stort tecken syntes på himlen, en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud (Upp 12:1)

Bröder,
En man och en kvinna
har orsakat stor olycka,
men prisad vare Gud,
genom en man och en kvinna
har allt blivit gottgjort
inte utan ett underbart tillflöde av nåd,

ty överträdelsen kan inte jämföras med nåden (Rom 5:15),
välgärningen överträffar skadan.

I sin upphöjda vishet
krossade inte hantverkaren det
som var brutet (jfr Matt 12:20)
utan återställde allt till dess fulländning
genom att skapa oss en ny Adam,
framgången av den gamle (1 Kor 15:45)
och att omskapa Eva till Maria.

Förvisso skulle det ha varit nog med Kristus,
ty än i dag
kommer allt som vi behöver från honom (2 Kor 3:5),
men det var inte bra för oss

att mannen var ensam (1 Mos 2:18).
Därför var det lämpligt,
att båda könen bidrog till vår upprättelse,
eftersom båda hade bidragit till vårt fördärv.

Som människa är Kristus utan tvivel
den trofaste och allsmäktige förmedlaren

mellan Gud och människor (1 Tim 2:5),
men i honom måste vi även vörda
det gudomliga majestätet.
Hans mänsklighet tycks gå upp i hans gudomlighet,
men hans mänskliga väsen är inte förändrat
och vad det framkallar hos oss
blir gudomliggjort.

Vi lovprisar inte bara hans barmhärtighet,
utan även hans domar.
Om Kristus genom sitt lidande lärde sig medlidande (Heb 5:8)
och därigenom blev barmhärtig (Heb 2:18),
har han även domarens makt.

Vår Gud är en förtärande eld (Heb 12:29),
och hur skulle en syndare våga nalkas honom
utan fruktan att förgås inför hans ansikte,
liksom vaxet smälter i eldens närhet (Ps 68:3)?


23 november 2007

Jungfru Marias upptagning till himmelen VI

Maria är full av nåd på tre sätt

Hell dig, Maria, full av nåd (Luk 1:28). Denna fullhet av nåd kunde inte ha bestått av endast jungfrulighet, ty det skulle i så fall ha varit omöjligt för alla att få del av den (Joh 1:16). Saliga är de som inte har fläckat sina kläder (Upp 3:4) och som tillsammans med vår Drottning finner sin härlighet i jungfrulighetens speciella gåva. Men, vår Fru, har du bara denna enda välsignelse att ge bort? Välsigna mig också (1 Mos 27:38). Denna dygd har jag förlorat och kan inte ens eftersträva den längre. Jag ruttnar på min spillning (Joel 1:17) och har blivit ett osjäliskt djur (Ps 73:22). Men finns det ingenting hos dig för mig? Finns det inget ställe där jag kan vara hos dig, ty jag kan inte följa dig vart du än går (Upp 14:4)?
Ängeln söker den unga kvinna som Herren förberett för sin Son (jfr 1 Mos 24:14). Han dricker ur din kruka och blir förnöjd över den kraft med vilken han är besläktad. Men ger du inte även hans djur att dricka? Ängeln dricker på grund av att du aldrig har haft någon man (Luk 1:34) och djuren dricker på grund av att du förhärligar dem genom din ödmjukhet. Det står i Skriften: Herren har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna (Luk 1:48).
Utan ödmjukhet medför jungfrulighet kanske något att vara stolt över. Men inte inför Gud (Rom 4:2). Den allra högste ser alltid till dem som är ödmjuka och de som upphöjer sig ser han på långt håll (Ps 138:6). Åt de ödmjuka ger han sin nåd och han står emot de högmodiga (1 Pet 5:5). Men din kruka blir kanske inte fylld av dessa två mått. Det behövs ett tredje så att inte bara ängeln och djuren får att dricka utan även värden (Joh 2:9). Detta goda vin som vi har sparat tills nu häller ängeln upp i sin egenskap av tjänare och bär fram det till värden. (Joh 2:9). Jag syftar här på Fadern, Trefaldighetens ursprung, som med fog kan kallas värd. Och när ängeln förkunnar för Maria att hon är havande, förklarar han detta tredje mått: Därför skall barnet kallas heligt och Guds Son (Luk 1:35), vilket betyder att denna födsel har du gemensam med endast Gud.

22 november 2007

Jungfru Marias upptagning till himmelen V:13

Vi har talat om att var och en måste vara samstämmig med sig själv. Låt oss nu ta itu med gemenskapen med vår nästa. Även den kan vi förverkliga på två sätt, nämligen genom att ge vår nästa kärlek och genom att ta emot vår nästas kärlek. Men även här finns två hinder, nämligen egensinne och misstänksamhet. Egensinne ger oss inte tillträde till den andra människans hjärta och misstänksamhet hindrar oss från att tro på den andra människans kärlek. Om vi således är självupptagna, älskar vi inte vår nästa, och vi tror inte att vår nästa älskar oss på grund av att vi är misstänksamma. Därmed blir det omöjligt att bli förenad med sin nästa. En dubbel kärlek botar denna dubbla sjukdom, nämligen den kärlek som inte är självisk (1 Kor 13:5) och som tror allt (1 Kor 13:7).
Må den människa som roterar kring sig själv ge den kärlek som inte söker sitt och älska sin nästa. Må den människa som är misstänksam få den kärlek som tror allt och utan att tvivla tro på att de andra älskar henne.

21 november 2007

Jungfru Marias upptagning till himmelen V:12 forts

Det finns tre hinder för den helgjutenhet som vi har sagt att alla måste uppnå, nämligen övermod, klenmod och lättsinne (nimietas, pussillanimitas, levitas). De övermodiga tror att de klarar sådant som de inte kan och tror sig besitta sådant som de inte har. Petrus är ett exempel som under Herrens lidande förkunnade: Med dig, Herre, är jag beredd att gå både i fängelse och i döden (Luk 22:33). Motsatsen är de som saknar mod. Petrus är ett exempel även på dem, när han säger: Lämna mig, Herre, jag är en syndare (Luk 5:8). De lättsinniga och hållningslösa låter sig drivas omkring av alla lärovindar ((Ef 4:14). Det som nyss behagade dem, tilltalar dem inte längre och det som de väljer vid ett visst tillfälle kommer de inom kort att ogilla.
Men det tjänar ingenting till att räkna upp dessa fel, om vi inte talar om vilka botemedel som vi kan använda mot dem? Låt oss förfölja helgjutenhetens fiender och inte vända innan de blivit förintade (Ps 18:38). Medvetande om vår egen bräcklighet måste vi sätta emot övermod, vilket är det bästa botemedlet mot en överdriven självsäkerhet som är avskyvärd. Mot klenmod måste vi lita på Guds makt. Så kan du med hans hjälp göra det som du inte tror att du förmår av egen kraft och med aposteln bekräfta:
Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft (Fil 4:13). För att slutligen bemöta lättsinne måste du ta råd från någon äldre för att så undvika att låta dig ryckas med av olika och främmande läror (Heb 13:9) och att praktisera den gudomliga lagens bud: Fråga din far, han kan berätta, de gamla, de vet att förklara (5 Mos 32:7).

20 november 2007

Jungfru Marias upptagning till himmelen V:12

De som vinnlägger sig om en sådan identitet kan bevara den på två sätt. För att bli fullkomlig måste man dels själv ha den och dels främja den hos sin nästa. Hos sig själv genom integritet och hos nästan genom samstämmighet (integritas et conformitas). Varje skapad varelse och särskilt den som är utrustad med förstånd skall ta efter sitt ursprung. Vår Gud är en och unik enligt Mose: Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en (5 Mos 6:4). Eftersom han är en, är han alltid densamme, fullkomlig i sig och saknar ingenting. Hans godhet mot oss är en del av honom själv liksom hans välvilliga kärlek till oss. Således skall var och en av oss vara förenade med honom genom dygdens integritet och med vår nästa genom kärlekens band (jfr Kol 3:14). Aposteln Johannes talar om kärleken och manar oss att ta efter med orden: Sådan som Kristus är, sådana är vi i denna världen (1 Joh 4:17).

17 november 2007

Jungfru Marias upptagning till himmelen V:11

Låt oss radikalt utplåna denna helgjutenhet från våra hjärtan och ord och eftersträva den identitet som är god och som utmärker goda människor. Även denna har en dubbel aspekt. En rättfärdigar och en förhärligar.

Det första är en förtjänst, det andra är en belöning. Om det ena står skrivet: Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ (Apg 4:32). Om det andra: Den som förenar sig med Herren blir till en enda ande med honom (1 Kor 6:17). Och eftersom denna helhet är att hoppas på i framtiden – ja, den hör mer till framtid än nutid – låt oss lämna den åt sidan i hopp om att en gång få den av Gud i stället för att nu kommentera den.
Låt oss bereda plats för den första inre helheten som rättfärdiggör och av vilken vi nu har ett stort behov. Psalmisten lovprisar entusiastiskt denna sköna dygd med orden:
Vad det är gott och ljuvligt att bröder är tillsammans! (Ps 133:1). Han nöjer sig inte med att förkunna dess skönhet, utan även dess nytta: Där skänker Herren välsignelse, liv i alla tider (Ps 133:3) – ja, välsignelse här nere och sedan evigt liv i den kommande världen (Mark 10:30). Detta är den helhet som vi med största omsorg skall vinnlägga oss om enligt apostelns undervisning: Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten (Ef 4:3).

16 november 2007

Jungfru Marias upptagning till himmelen V:10

Vi skall komma ihåg att den helhet hos helgonen som vi lovprisar utifrån Skriften är en sak och en annan är ogärningsmännens, som samma Skrift påtalar och klandrar. Om den senare är det skrivet: Jordens kungar reser sig och furstarna gaddar sig samman mot Herren och hans smorde (Ps 2:2). Evangelisten noterar detsamma: Fariséerna gick bort och kom överens om att försöka få fast honom för något han sade (Matt 22:15), samt: Översteprästerna och fariséerna kallade då samman rådet (Joh 11:47). Med vilken avsikt? Johannes preciserar: för att döda honom (Joh 11:53). Herren själv lär att de fördömdas helgjutenhet är envis, när han talar till den salige Job om kroppen och djävulen: Hans rygg bär rader av sköldar, sammanfogade som med sigill. De sluter så tätt intill varandra att ingen luft kommer emellan. Den ena är fästad vid den andra, de sitter ihop och kan inte skiljas åt (Job 41: 6-8).
Sådan är helgjutenheten eller snarare fördärvet hos vissa bröder som lever ljumt och slappt. Om du ber dem om att anstränga sig för att leva hederligt och dygdigt, föredrar de att med all energi bjuda motstånd och att utveckla de mest märkliga hinder i stället för att utan om och men gå in för att leva enligt sunt förnuft. Det är fördärvligt och avskyvärt att vara integrerad på ett sådant sätt!

14 november 2007

Jungfru Marias upptagning till himmelen V:9

En av systrarna klagar, den andra är tyst. Låt oss lyssna till vad Herren svarar å Marias vägnar: Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket (Luk 10:41). Ja, du bekymrar dig för så mycket – din inre behärskning och andras behov. Du vakar, fastar och går hårt åt din kropp (1 Kor 9:27) för att bli självbehärskad, och du arbetar oupphörligt för att ha något att ge till den som behöver (Ef 4:8). Du oroar dig för mycket, men bara en sak behövs (Luk 10:42). Ty om du inte koncentrerar ditt arbete till en helhet kan du inte behaga Gud som är en (Gal 3:20), vilket han själv vittnar om. Det står i Skriften: Ingen gör det goda, ingen enda (Ps 14:3). Därför botades bara en när vattnet i bassängen kom i rörelse (Joh 5:7). Och av de tio spetälska som blev botade, återvände endast en som med hög röst prisade Gud (Luk 17:15). Herren förebrådde de övriga, men lyfte fram dennes tacksamhet med orden: Blev inte alla tio rena? Var är de nio andra? Är det bara den här främlingen som har vänt tillbaka för att ge Gud ära? (Luk 17:17-18). Paulus sade: Ni vet ju att alla löparna i en tävling springer men att bara en får priset (1 Kor 9:24). Dessa och andra citat ur den heliga Skrift låter oss tydligt förstå att Herren syftar på vår inre helhet och enhet, särskilt när han säger: Bara en sak behövs (Luk 10:42).

11 november 2007

Jungfru Marias upptagning till himmelen V:8 forts

Samma faktorer kan utgöra hinder för den inre blicken, även om de har andra namn. Det som i ett fall kallas mörker, kallas synd i ett annat. Synderna strömmar i minnet såsom i ett dike och där finns den vätska som stelnar. Det som motsvarar dammkorn är i vårt fall omsorg om jordiska göromål. Syndernas mörker, minnet av dessa synder och bekymmer för jordiska bestyr är tre faktorer förmörkar förståndets öga och utgör hinder för att betrakta det sanna ljuset.
Profeten som oroas av det första av dessa besvär och klagar med följande ord: Mina krafter sviker, mina ögons ljus har slocknat (Ps 38:11). Ja, när vi är berövade rättfärdighetens ljus finner vi ingenting annat än våra synders mörker.
Samme profet kände sig tyngd av den andra åkomman, när han sade: Jag har levt i mitt eget elände, medan jag blev genomborrad av törne (Ps 32:4 Vulg.).
Och slutligen beklagar han sig över det tredje obehaget: Jag äter aska som bröd (Ps 102:10) – handlingens aska i stället för kontemplationens bröd.
Den som vill fästa sin andes blick vid gudsbetraktelse måste börja med att rena den från dessa tre hinder, det vill säga bemöda sig om att finna tre botemedel mot dessa tre åkommor. Den fösta botas genom bikt, den andra genom bön och den tredje genom stillhet. Den tredje åkomman, stress på grund av bestyr, kan vara ett hinder för Marias andliga uppmärksamhet. Medan Martha passar upp sitter hon därför lugnt och stilla.

09 november 2007

Jungfru Marias upptagning till himmelen V:8

Låt oss nu betrakta tre hinder för kontemplation. Vårt förstånd är vår själs öga. Liksom vi med vårt kroppsliga öga ser ljus och ting, förnimmer vi Gud, som är oändligt ljus, och allt osynligt med vårt förstånd (intellectus) (Rom 1:20). Men det finns en skillnad mellan det inre och det yttre ögat. Det materiella ljuset når det yttre ögat utifrån för att det skall kunna se, men för att det inre ögat skall kunna se blir det upplyst av Skaparens ljus inifrån.
Tre faktorer hindrar båda ögonen från att se. Vårt förstånd och dess diskursiva tänkande utgår (disserat ratio nostra) från konkreta och synliga ting för att sedan genom tanke övergå från det som är synligt till det som kan förstås. Även om vårt öga är friskt och öppet kan det hända att det inte ser någonting, beroende på att det saknas yttre ljus. Men det kan också vara så att det finns ett yttre ljus, men att ögat är irriterat av en blödning eller någon vätska som torkar och blir hård, stör ögat och gör det omöjligt att se. Men det kan även vara så att det är ljust och att ögat är friskt, men att något dammkorn i ögat irriterar och nedsätter synförmågan. Tre hinder för att vårt öga skall fungera väl: mörker, stelnad vätska och damm.

06 november 2007

Jungfru Marias upptagning till himmelen V:7

Martha tog emot Herren på två sätt och förberedde två måltider för honom, eftersom hon hade avvisat honom på två sätt. De gärningar som avlägsnar oss från Gud är två: lastbarhet och brott (flagitia et facinora). Det handlar om last när vi syndar mot oss själva och brott när vi syndar mot vår nästa. Två hållningar återför oss till Gud: behärskning och välvilja. Så har varje gift sitt motgift enligt Skriften: Ty liksom ni gjorde era lemmar till slavar åt orenheten och laglösheten och blev laglösa skall ni nu göra dem till slavar åt rättfärdigheten och bli heliga (Rom 6:19).
Martha hade mycket att stå i när hon ägnade sig åt att förbereda denna mat. Och hon ville att Maria, det vill säga tankeförmåga och allt det som utgör det inre livet, skulle samarbeta med henne och hjälpa henne att lyckas. Hon klagade över att hon inte fick hjälp av sin syster. Hon riktade inte förebråelserna direkt mot systern utan till Herren: Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till (Luk 10:40). Det som hon säger rymmer både anklagelse och aktning för Herren. I hans närvaro vågade hon inte vända sig till Maria. Hon framförde sin klagan till honom som hon kallade ”herre”, ty det var han som hade makt att säga till systern vad hon skulle göra.
Låt oss inte bli förundrade om någon som arbetar och gör väl klagar över sin broder, ty vi läser i Evangeliet att Martha uppförde sig så mot Maria. Men motsatsen, att Maria skulle börja klaga över Martha för att få delta i hennes göromål, läser vi ingenstans. Hon skulle i själva verket inte ha kunnat förena de båda uppgifterna, nämligen att ägna sig åt praktiska sysslor och att samtidigt i sitt inre längta efter vishet. Om visheten är det skrivet: Har man litet att sköta, då kan man bli vis
(Syr 38:24). Därför sitter Maria orörlig och vägrar att bryta sitt tysta lugn för att inte gå miste om kontemplationens ljuva smak, särskilt som hon i sitt inre hör Herren säga: Var stilla och se att jag är Gud (Ps 46:11).

03 november 2007

Jungfru Marias upptagning till himmelen V:6

Låt oss återvända till vårt ämne. När Jesus kom in i den befästa byn, tog de två systrarna Martha och Maria emot honom (Luk 10:38), med andra ord handlingsförmåga och tankeförmåga (operatio et intellectus – jfr Paulus syneisis). Tog de emot honom eller tog han emot dem? Oavsett hur det förhöll sig, var det till gagn för dem och inte för honom. När Jesus kom till dem hade han som gåva med sig något som var lämpligt för var och en av dem, nämligen styrka och visdom. Styrka för handling och vishet för insikt. Därför talar aposteln om: Guds kraft och Guds vishet (1 Kor 1:24).
Men vad betyder det att det var Martha som tog emot honom, talade med honom och betjänade honom och att Maria satt vid hans fötter och hänfört lyssnade till hans ord? Betyder det inte att handling kommer först och kontemplation därefter (actio – contemplatio)? Om man vill bli vis måste först öva sig noga genom goda gärningar, enligt Skriftens ord: Håll buden, du som längtar efter vishet, så skall Herren skänka dig den i rikt mått (Syr 1:26). Av dina befallningar får jag förstånd (Ps 119:104). Han har renat deras hjärtan genom tron (Apg 15:9). Med vilken tro? Den tro som handlar genom kärlek (Gal 5:6).
Martha är en handlingsmänniska som gör gott. Maria symboliserar kontemplation, sitter tyst och svarar inte ens när hon blir tillfrågad. Hela hennes uppmärksamhet är inriktad på Guds Ord. Av hela sitt hjärta längtar hon efter nåden att få kunskap om Gud och är ointresserad av allt annat. Yttre ting berör henne inte. Hon är lycklig över att i sitt inre meditera över sin Herres glädjerika mysterier. Tveklöst är det hon som i Höga visan säger: Jag sover, men mitt hjärta är vaket (Höga v 5:2).