Om kärleken till Gud - forts

Gud bör älskas för sin egen skull

Gud är värd att älskas av oss, eftersom han offrade sig själv för oss, utan att vi hade förtjänat det (Gal 1:4). Ty skulle han ha kunnat ge oss någonting bättre än sig själv? Om vi därför söker ett skäl till, varför vi skall älska Gud, är följande det bästa: därför att han först har älskat oss (1 Joh 4:9). Han är således värd att bli älskad tillbaka, särskilt om vi betänker, vem han är som har älskat, vilka han har älskat och hur mycket han har älskat dem. Vem är han som har älskat? Är det inte han, om vilken varje ande (1 Joh 4:2) vittnar: Du är ju Herren, och du har inget behov av något som är mitt (Ps 16:2)? Vilken fulländad kärlek hos detta majestät, som inte bevakar sina egna intressen (1 Kor 13:4.5)! Och till vem vänder sig denna rena kärlek? Skriften säger: Vi var Guds fiender och blev försonade med honom (Rom 5:10). Gud älskade således sina fiender utan motprestation. Och hur mycket? Johannes säger: Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son (Joh 3:16). Och Paulus säger: Han skonade inte sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla (Rom 8:32). Och Sonen säger om sig själv: Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner (Joh 15:13). Därför har den rättfärdige förtjänat att bli älskad av de orättfärdiga (Rom 12:6-7) och den Allsmäktige av de svaga. Kanske invänder någon: ”Detta har han gjort för människorna, men inte för änglarna.” Det är sant, eftersom det inte behövdes. Han som undsatte människan i hennes elände, bevarade änglarna från samma elände, och han som älskade människan och gjorde henne sådan, att hon inte förblev vad hon var, gav av samma kärlek åt änglarna att inte bli som människan.

Om kärleken till Gud 1

Du vill alltså att jag skall tala om för dig, varför och hur vi skall älska Gud? Jag svarar: Gud själv är motivet till att älska honom, och denna kärlek är utan mått. Räcker detta svar? Ja, kanske för en vis människa. Men eftersom jag har skyldigheter även mot de okunniga (Rom 1:14), bör jag tillfredsställa även dem. Det bereder mig inga svårigheter att mer utförligt men inte mer djupgående behandla samma ämne för dessa.
Jag skulle således vilja säga att det finns två anledningar till att älska Gud för hans egen skull. För det första är ingenting mera rätt, och för det andra kan ingenting älskas med större vinning. Ty frågan, varför vi skall älska Gud, väcker två frågor, då man kan ifrågasätta huvudskälet till vår kärlek. Älskar vi honom för hans egen skull, eller ligger det i vårt eget intresse att älska honom? Jag besvarar dessa frågor med ett och samma svar, ty jag finner inget bättre motiv än följande: Motivet för att älska Gud är Gud själv.
Låt oss först tala om att älska Gud för hans egen skull.

Om kärleken till Gud - företal

Till monsignor Haimeric,
vördad kardinaldiakon och kansler i den romerska kyrkan,
från Bernhard, abbot av Clairvaux,
med tillönskan om ett liv och en död i Herren.

Hittills har Du alltid bett mig om förböner, men aldrig att besvara frågor. Jag känner mig verkligen inte skickad för varken det ena eller det andra. Mitt stånd påbjuder mig att bedja, även om jag kommer till korta med det i mitt monastiska liv. För övrigt är jag medveten om att jag saknar det nödvändigaste, nämligen färdighet och förmåga.
Men jag konstaterar med glädje, att Du inte ber mig om timliga ting, utan om andliga (1 Kor 9:11), även om Du borde ha vänt Dig till någon, som har mer att ge. I sådana här sammanhang brukar kunniga och okunniga människor avböja under olika förevändningar, men det är inte lätt att avgöra, om detta beror på oförmåga eller måttfullhet, eftersom det inte blir bevisat, om de besitter förmågan att utföra det som de blir ombedda att göra.
Men tag av min fattigdom emot det som jag äger, ty jag vill inte att min tystnad skall få mig att framstå som filosof. Jag skall emellertid inte försöka att besvara alla Dina frågor, utan endast en, dvs. den om kärleken till Gud, och jag svarar med det som han själv inger mig. Av alla Dina frågor är denna den ljuvaste att studera, den som man behandlar med största visshet och den som är mest uppbygglig. Överlåt de andra frågorna till mer kunniga personer.

Mellanrum

Nu blir det avbrott för semester ca 10 dagar och sedan fortsätter Bernhard med boken De diligere Deo - på svenska: En bok om kärleken till Gud.

Aelred de Rievaulx: Marie Bebådelse, II:3

"Jungfrun skall bli havande
och föda en son."
Den som tror,
att en jungfru kan bli havande,
kan också tro,
att hon inte kan föda någon annan
än Guds Son.
Därför tillfogar profeten:
"Han skall heta Emmanuel - Gud är med oss."

Ja, sannerligen är Gud med oss!
Hittills var han över oss
och mot oss.
I dag är han med oss i vår mänskliga natur,
med oss i sin nåd,
med oss i vår svaghet,
med oss i sin välvilja,
med oss i vår nöd,
med oss i sin barmhärtighet,
i kärlek och ömhet,
tillgivenhet och medlidande.

O Emmanuel!
Gud är med oss,
ja, han är med oss ...!

Aelred de Rievaulx: Marie Bebådelse, 9:1

Hans namn
jagar demoner på flykt,
kväver laster,
bevarar dygder.
Hans namn
stärker de olyckliga,
upprättar de fallna,
hjälper de förtvivlade.

Hans namn
har bestämts av Fadern,
helgats av den Helige Ande,
givits åt Sonen,
och förebådats av ängeln.

Hans namn
gläder jungfrun,
frälsar världen,
förnyar himlen.

Må hans namn
genom den saliga jungfru Marias förbön
utverka förlåtelse för våra synder,
tillväxt av dygd och nåd,
evig belöning i himlen.

Må han lovprisas
i himlen och på jorden,
som förnyat både himel och jord,
han som lever och råder
i all evighet.

Amen!

Forts

Allt som är gott för oss
har börjat denna dag,
då vi firar Marias födelse,
modern till honom,
som genom sin nåd
tar med oss på den väg,
som leder till en lysande höjd.
Vid början av denna uppstigning
står Jeus själv och jungfru Maria
för att alla skall beskyddas
av honom, som är barmhärtighet
och av henne, som är barmhärtighetens moder,
och ingen skall behöva förtvivla
eller tveka att bege sig ut på denna vandring.
Alla skall hos dem
kunna ha sitt hopp och sin lycka
för att med fast och oförtruten övertygelse vandra uppåt,
ty med ett sådant stöd kan ingen falla.

Låt oss höja blicken
och betrakta Kristus själv
och bedja honom,
att på hans moders förbön,
inge oss att vilja göra denna uppstigning,
bistå oss på vår vandring
och ta emot oss vid vår ankomst,
han som lever och råder
med fadern och den helige Ande
i all evighet.
Amen!

Forts

Från den sköna vila,
som den första människan åtnjöt
i det jordiska paradiset,
har vi kastats ut på ett stort hav
med virvlar av frestelser
och vågor av bedrövelse.

Vi har kastats ut i natten,
i den natt
där skogens vilda djur strövar omkring.

I detta hav finns desssutom
oräkneliga kräldjur
och onda andar,
som alltid traktar efter att förleda oss.

I denna nöd,
omgivna av dessa fasor
behöver vi gå tillbaka dit upp,
varifrån vi har fallit ned.
I denna natt
måste vi stiga upp och lämna havet.
Men vi behöver ett ljus,
som lyser,
så att vi finner trappstegen.

Därför har det denna dag
gått upp en stjärna för oss,
den heliga Maria
- havets stjärna -
stjärnan över denna tidsålders hav.

Höj blicken och betrakta denna stjärna,
som i dag har gått upp över världen,
för att leda oss
och belysa vår väg,
så att vi når dit upp,
där vi möter Maria,
som efter vår omvändelse
visar sig för oss, tar oss under sitt beskydd,
upplyser oss
och ledsagar oss
på den mödosamma vägen.

Låt oss,
som har inlett vår omvändelse,
fullfölja den,
allt medan hon är vårt ljus
och ger oss sin undervisning.

Forts

Vi skall lovprisa Maria,
ty Skriften säger:
"Prisa Herren i hans heliga".
Om vår upphöjde mästare
skall lovprisas i helgonen,
genom vilka han utför kraftgärningar och under,
hur mycket större anledning har vi då inte
att lovprisa honom i henne,
genom vilken han själv blivit till.
Hon är undret över alla under!

Om vi skall lovprisa dem,
som lever i kyskhet,
hur mycket mer skall vi då inte
lovprisa henne,
som utan förebild valde kyskheten
och samtidigt blev Guds Moder.

Om vi skall lovprisa dem,
genom vilka Gud uppväcker de döda,
hur mycket mer skall vi då inte
lovprisa henne,
vars helighet har befriat världen
från den eviga döden!

Låt oss därför lovprisa Maria
och med stor glädje fira hennes födelse,
för att hon må föra vår talan
inför Herren, vår Gud.

Men om vi lovprisar henne med ord,
får våra handlingar inte kränka henne.
Lovprisar vi henne,
skall vi göra det i sanning
och utan att hyckla.
Ty den låtsas,
som inte av all kraft försöker
att efterlikna henne,
som han lovprisar,
medan den i sanning lovprisar
Marias ödmjukhet,
som av all kraft
själv eftersträvar ödmjukhet.
Den som i sanning
lovprisar hennes kyskhet,
avskyr och stöter bort
all oren lidelse.
Den som i sanning
lovprisar hennes kärlek,
försöker att älska Gud och sin nästa
med odelat hjärta och all kraft.

Den som värdigt vill lovprisa Maria
och bli henne lik,
skall bemöda sig om tre ting:
goda tankar,
goda ord,
goda handlingar.

Aelred de Rievaulx: Jungfru Marias födelse, XX:2

Vi skall ära Maria,
ty hon är vår Mästares moder.
Ärar vi inte modern,
vanärar vi Sonen.

Skriften säger:
"Du skall visa aktning för din fader och din moder."

Men vad säger vi, mina bröder,
är hon vår moder?
Förvisso, hon är i sanning vår moder!
Det är hon,
som har givit oss dagen. Det är hon som när oss
och låter oss växa.
Genom henne är vi födda,
inte för världen,
men för Gud.

Vi hade alla fallit i fördärvet,
vi levde i mörkret,
ty vi hade förlorat vishetens ljus.
Vi var döda.
Men den heliga jungfrun, Maria,
långt saligare än Eva,
födde oss
genom att ge liv åt Kristus.

I stället för dödens förfall
har vi återfått livet;
i stället för förgänglighet
oförgänglighet;
i stället för mörker
ljus.

Hon är vår moder,
moder till vårt lv,
vår oförgänglighet
och vårt ljus.
Hon är oss mer än vår köttsliga moder,
ty genom henne har vi blivit födda till ett bättre liv.
Från henne kommer vår verkliga födelse,
vår helighet,
vår vishet,
vår rättfärdighet,
vår återlösning.
Därför firar vi med glädje hennes födelse.

Betrakta Maria,
henne kyskhet, kärlek och ödmjukhet.
Så följer du din Moder!

Vi skall ära Maria,
ty det är Herrens bud,
han som har sagt:
"Du skall visa aktning för din fader och din moder."

Mellanrum

Nu följer några korta texter av Aelred de Rievaulx, som föddes i Hexham på gränsen mellan England och Skottland. 1134 inträdde han i klostret Rievaulx och valdes till abbot 1147. Klostret hade då inte mindre än 640 munkar. Bland hans många skrifter kan nämnas Kärlekens spegel som han skrev 1142-1143 på begäran av Bernhard.

Guerric d Igny: Marie födelse, II

Det är som om hon sade:
"Även om jag kände honom kroppsligen,
känner jag honom inte längre så."
Ty hon brinner av en längtan
att forma sin enfödde son
i alla de barn hon tagit till sina.
De har alla blivit födda
genom sanningens ord,
men ändå föder hon dem varje dag
genom brinnande längtan
och kärlekens omsorg,
ända tills de får
den fulländade människans form
och den sons mogna ålder,
som hon en gång födde till världen.

Guerric d Igny: Marie upptagning: IV

"Maria har valt den bästa delen".
Dessa ord blev sagda
om Martas syster,
men överförda på Maria, Herrens moder,
får de i dag en rikare och heligare innebörd.
Ty i dag har Maria valt den bästa delen
eller snarare
har den del,
som hon sedan länge valt,
blivit henne given,
för att hon alltid skall vara hos Herren
och glädja sig åt Guds Ord.

Ingenting hindrar oss
att på Herrens moder överföra
det som blev sagt om en annan Maria,
ty båda har inte bara samma namn,
utan även liknande sysslor.
Om den ena hyste Herren under sitt tak,
tog den andra emot honom i sitt livs brudkammare.
"Han som har skapat mig",
säger hon
"har vilat i mitt tält."
Den ena satt vid Herrens fötter
och lyssnade till hans ord;
den andra,
som hade omsorg om hans kroppsliga väl,
tog till sig alla hans ord
och gömde dem i sitt hjärta.

Guerric d Igny: Kyndelsmässodagen, I

Jag lyckönskar och välsignar dig,
du som är full av nåd,
för att ha fött den Barmhärtighet till världen,
som jag har blivit delaktig av
och berett det ljus ,
som jag har fått i mina händer.
Du var vaxet åt den låga,
som steg ner i ditt liv,
när du gav en obefläckad kropp
åt det rena Ordet.

Låt oss gå, mina bröder!
Se, ljuset brinner i Simeons händer.
Kom, tänd era ljus,
de bloss,
som Herren vill se i era händer.
Kom fram och tag emot ljuset,
inte för att bära brinnande facklor i era händer,
utan för att själva bli levande lågor,
som till gagn för er
och era medmänniskor
lyser upp ert inre
och gör er till ljus för världen.

Guerric d'Igny: Julpredikan, V

Ingenting kan med tyngd och auktoritet
så påbjuda tystnades ordning;
ingenting kan så spärra
onda tungor och pratsamma stormar,
som Guds tysta Ord bland människor.

"Jag har inget ord på mina läppar"
tycks syfta på det allsmäktiga Ordet,
så länge det var Maria underdånigt.
Vi säger dåraktigt:
Vi vinner ära genom vår tunga,
talet tillhör oss.

Vem är vår mästare?

Om det vore mig möjligt,
skulle jag ödmjukt vilja förbli stum,
iaktta tystnad
även om uppbyggliga ting,
för att uppmärksamt och lyhört
lyssna till
den gudomliga tystnadens
gåtfulla betoning och hemlighetsfulla vågor
och undervisas i tystnad
i Ordets skola,
lika lång tid,
som det gudomliga Ordet
iakttog tystnad i sin Moders skola.

Mellanrum

I Bernhards efterlämnade predikningar finns mycker mer om jungfru Maria, men det återkommer vi kanske till senare. På tur står nu två gäster varav den förste är Guerric d'Igny. Vi vet att han föddes i Tournai sannolikt mellan 1070 och 1080. Han hade hört talas om Bernhard genom en gemensam vän, Oger - abbot i klostret Mont-Saint-Eloi. Ca 1120 begav han sig till Clairvauax fast besluten att inte bli munk. Men det blev han och efter 15 år skickades han till Igny, där han var abbot nästan 20 år. Han har efterlämnat 54 predikningar.

Mariapredikningar: De aquaeductu, 7

Låt oss av hela vårt hjärta
med all kärleks kraft och strävan
vörda jungfru Maria,
ty han, som har bjudit,
att allt blir oss givet genom Maria,
har velat så
till vår förmån.
I allt som sker
kommer hon oss, eländiga varelser, till hjälp:
hon lugnar vår rädsla,
ger nytt liv åt vår tro,
styrker vårt hopp,
fördriver vår misstro,
inger oss nytt mod.

Du var rädd att nalkas Fadern.
Hans röst fick dig att gömma dig i lövverket.
Han har givit dig Jesus som medlare.
Vad utverkar inte en sådan Son hos sin Fader?
Han blir bönhörd,
"därför att han böjde sig under Guds vilja",
ty "Fadern älskar Sonen".

Men du skälver inför Sonen?
Han är din broder, av samma kött som du.
Han prövades på alla sätt
och var som vi, men utan synd,
för att så bli barmhärtig.
Det är Maria som har givit dig honom som broder!

Du fruktar kanske hans gudomliga majestät,
eftersom han som människa förblir Gud?
Vill du ha en förespråkare inför honom?
Tag din tillflykt till Maria!
Hon är en ren och obefläckad människa.
Även hon blir bönhörd,
ty hon böjde sig under Guds vilja.
Sonen bönhör sin moder
och Fadern bönhör sin Son.

Det är syndarens stege,
som ger tillförsikt och hopp.
Ty kan Sonen säga nej till sin moder
eller få nej från sin Fader?
Sonen hör bön och blir själv bönhörd!

"Du har funnit nåd hos Gud",
säger ängeln till Maria.
Hon finner alltid nåd
och det är nåd vi behöver.

Denna kloka jungfru
sökte inte vishet likt Salomo,
ej heller rikedom, ära och makt,
utan nåd
och det är genom nåd
som vi har blivit räddade.

Mariapredikningar: Marie Upptagning, oktaven 1-2

En man och en kvinna
har orsakat stor olycka,
men prisad vare Gud,
genom en man och en kvinna har allt blivit gottgjort.
Det skedde inte utan ett underbart tillflöde av nåd,
ty "överträdelsen kan inte jämföras med nåden":
välgärningen överträffar skadan.

I sin upphöjda vishet och mildhet
lämnade inte hantverkaren det som krossats i bitar,
utan återställde allt till dess fulländning
genom att skapa oss en ny Adam,
framgången av den gamle
och att ersätta Eva med Maria.

Förvisso skulle det ha varit nog med Kristus,
ty än i dag "kommer all vår förmåga från honom",
men det var inte bra för oss
"att mannen var ensam".
Därför var det lämpligt,
att båda könen bidrog till vår upprättelse,
eftersom båda hade bidragit till vårt fördärv.

Som människa är Jesus Kristus utan tvivel
den trofaste och allsmäktige medlaren
mellan Gud och människa,
men i honom måste vi också vörda
det gudomliga majestätet.
Hans mänsklighet tycks gå upp i hans gudomlighet,
men hans mänskliga väsen är inte förändrat
och vad det framkallar hos oss
blir gudomliggjort.
Vi lovprisar inte bara hans barmhärtighet,
utan även hans domar.
Om Kristus genom sitt lidande lärde sig medlidande
och därigenom blev barmhärtig,
är han även iklädd domarens makt.
Vår Gud är en "förtärande eld",
och hur skulle en syndare våga nalkas honom
utan fruktan att förgås inför hans ansikte,
liksom vaxet smälter i eldens närhet?

Nu framgår det tydligt,
att hon inte är overksam,
denna kvinna,
välsignad bland andra kvinnor.
Hon har sin uppgift i försoningen,
ty vi behöver någon,
som medlar för oss hos Medlaren,
och ingen är mer lämplig än Maria
att åta sig denna uppgift till vår förmån.

O, Eva, omänskliga medlare,
som trädde emellan för att giva ormen tillfälle
att spruta in sitt gift i människan.
Maria var trogen
och lät mannen och kvinnan dricka motgift.
Eva var förförelsens redskap,
Maria förlåtelsens.
Den ena befrämjade olydnaden,
den andra återlösningen.

Hur vågar den mänskliga svagheten nalkas Maria?
Hon är varken sträng eller skrämmande.
Hon är mild.
Gå noga igenom allt,
som evangeliet säger om henne:
om du hos henne skulle finna ett enda drag
av förargelse eller hårdhet,
eller minsta tecken på harm,
skall du se upp för henne
och akta dig för att komma henne nära.
Men om tvärtom allt, som sägs om henne,
är behag och älskvärdhet,
om allt vittnar om saktmod och barmhärtighet,
tacka då honom,
som i sin oändliga barmhärtighet,
har givit dig en sådan medlare,
hos vilken du inte finner någonting,
som väcker din misstro.

Hon har gjort sig till allt för alla
och i sin överflödande kärlek
har hon gått i borgen för visa och fåvitska.
För alla öppnar hon sin barmhärtighets djup,
för att alla skall få del av hennes fullhet:
fången får frihet,
den sjuke hälsa,
den plågade tröst,
syndaren förlåtelse,
den rättfärdige nåd,
ängeln glädje,
Trefaldigheten ära
och Sonen mänskligt kött,
för att ingen skall behöva undvara hans värme.

Mariapredikningar: Marie upptagning, I:2

Vår jord har i dag
givit en värdefull gåva åt himlen,
för att i ett vänskapsförbund förena
mänskligt och gudomligt,
jord och himmel,
djupaste ringhet och högsta upphöjdhet.
Jordens ädlaste frukt har stigit dit upp,
varifrån de mest fulländade gåvor kommer ner.
Upptagen i himlen
kommer även jungfru Maria att giva oss dessa gåvor.
Hur skulle hon kunna låta bli,
när varken makt eller vilja saknas henne?
Hon är änglarnas drottning,
hon är barmhärtig,
hon är Moder till den enfödde Sonen.
Ingenting kan bättre uppenbara
hennes makt och ömhet,
om man tror,
att Guds Son ärar sin moder
och ej betvivlar,
att Marias kropp brinner av kärlek:
en kropp,
där den gudomliga kärleken
vilade nio månader.

Mariapredikningar: 2 sönd e Trettondagen, I:2

Låt oss tillsammans med lärjungarna följa Herren,
när han beger sig till bröllopet i Kana,
för att bevittna det tecken han skall göra
för att också vi skall tro på honom.

Vinet tar slut.
Jesu Moder säger till honom:
"De har inget vin."
Han som var så barmhärtig och godhjärtad
hade medlidande med människors förlägenhet.
Vad kan flöda ur denna ömhetens källa,
om inte ömhet?
Jag upprepar,
vad är det som är så förvånande med
att den ömsinta godhetens livmoder ger uttryck för godhet?
Om någon håller en frukt i sin hand
en halv dag,
behåller han inte doften av frukten
resten av dagen?
Vilken godhet fyller inte det inre,
där godheten själv vilat nio månader?
Ty godheten uppfyllde hennes själ
innan den uppfyllde hennes inre
och när den förlöstes
lämnade den inte hennes hjärta.

Hans svar kan verka hårt och strängt,
men han visste vem han talade till.
Maria var inte okunnig om
vem som talade till henne.
För att du skall förstå
hur hon tog emot svaret
och sin Sons välvilja,

sade hon till tjänarna:
"Gör det han säger åt er".

Mariapredikningar: Julafton, III:10

I en första förening finns ett läkemedel,
ett slags balsam
bestående av Gud och människa,
ämnat att bota all sjukdom.
De båda elementen har av den Helige Ande
försiktigt malts och blandats
i Marias sköte, såsom i en mortel.

Eftersom du inte var värdig denna gåva,
blev den given till Maria,
för att du från henne skulle få allt,
som du kan ta emot.
I sin egenskap av moder
har hon för dig fött Gud till världen;
i sin egenskap av jungfru
har hon utifrån sin bestämmelse
vunnit ditt, sitt och hela mänsklighetens mål.
Hade hon varit endast moder
skulle hon ha nöjt sig med
att genom sitt moderskap bli räddad;
hade hon varit endast jungfru,
skulle hon ha varit tillfreds med det,
och hon skulle aldrig ha fött någon,
som betalade priset för världens frälsning.

Om läkemedlet således finns i en första förening,
finns hjälpen i en andra,
ty det är Guds vilja
att vi inte skall ha någonting,
som inte blir oss givet
genom Marias händer.

I en tredje förening finner vi förtjänsten.
Det räcker med att tro
för att redan få trons förtjänst.
Tron helar,
ty den som tror
blir räddad.