Bernhards blogg
Om mig
- Namn: Bernhard av Clairvaux
- Plats: Clairvaux, France
Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.
30 november 2005
29 november 2005
Adventspredikningar: Första predikan om adventstidens flerfaldiga innebörd (4)
Våra förfäder Adam och Eva, vårt släktes stamfäder, var olydiga och medbrottslingar. Ty ormen liksom djävulen, som betjänade sig av ormen, rådde dem att stjäla det som tillhörde Guds Son. Fadern som inte blundade för den oförrätt som blivit begången mot Sonen (Ords 12:16) - ty han älskade Sonen (Joh 5:20) - utkrävde genast sin hämnd (5 Mos .32:43) och han slog oss med sin tunga hand (Ps 32:4). Alla har vi syndat i Adam (Rom 3:23, 1 Kor 15:22), och i honom har vi alla blivit fördömda. Vad gör Sonen när han ser att Fadern träder upp till hans försvar och inte förlåter någon av sina skapade varelser? Jo, han säger: "För min skull förlorar Fadern sina skapade varelser. Först traktade ängeln efter min upphöjdhet och fann följeslagare, som satte sin tillit till honom. Men i sin nitälskan bestraffade Fadern honom och hans anhang genom att slå dem med en obotlig sjukdom (2 Mack 9:5) och grym tuktan (Jer 30:14). Människan ville beröva mig den kunskap som tillhör mig, och inte ens med henne hade han förbarmande (5 Mos 7:16, Hes 16:5). Inte ens henne kunde han förlåta. Skulle Gud bara bry sig om de goda (1 Kor 9:9)? Gud har skapat endast två ädla varelser, ängeln och människan, som var utrustade med förnuft och i stånd att uppnå salighet, och för min skull förlorade han många änglar och hela människosläktet. För att de skall veta att också jag älskar Fadern (Joh 14:31) skall han genom mig få tillbaka dem, som han ser ut att för min skull ha förlorat. Om denna storm har kommit för min skull, sade Jona, tag mig och kasta mig i havet (Jona 1:12). Alla avundas mig. Jag kommer och visar mig, så att alla som är avundsamma kan ta efter mig. En sådan tävlingsiver kommer att gagna dem. Jag vet emellertid att de fallna änglarna helt och fullt har hängivit sig åt ondskan och fördärvet (1 Kor 5:8) och att de inte syndade genom okunnighet eller svaghet. Eftersom de inte vill ångra sig är det oundvikligt att de går under. Faderns kärlek och Konungens ära kräver rättvisa (Ps 99:4)."
28 november 2005
Adventspredikningar: Första predikan om adventstidens flerfaldiga innebörd (3)
Mina bröder, jag ber er att sky övermodet; undfly det med fasa, ty övermod är roten till all synd. Det störtade Lucifer ner i det eviga mörkret (Job 3:9). Han som lyste klarare än alla stjärnor, förvandlades först av alla änglar till djävul. Hans avund på människan upptändes genast och han väckte hos henne den ondska som han fött hos sig själv (Job 15:35, Ps 7:15). Han övertalade henne att äta av den förbjudna frukten för att så bli lik Gud och få kunskap om gott och ont (1 Mos .3:5 6). Du stackare, vad bjuder du och vad lovar du i det ögonblick då den Högstes Son (Luk 1:32) har nyckeln till all kunskap, ja själv är nyckeln, Davids nyckel som låser, varefter ingen kan öppna (Apg 3:7)? I honom finns all visdoms och kunskaps skatter (Kol 2:3). Men skulle du kunna stjäla dem för att ge dem åt människan? Ni ser att Lucifer verkligen är, som Herren säger, en lögnare och fader till all lögn (Joh 8:44). Han var en lögnare, när han sade: Jag vill göra mig lik den Högste (Jes 14:14), och en fader till lögnen, när han till människan överförde falskhetens förgiftade frö genom att säga: Ni skall bli såsom Gud (1 Mos 3:5). Även du, människa, springer efter en tjuv, när du ser honom (Ps 59 (49):18). Bröder, lade ni märke till vad som i natt lästes ur profeten Jesajas bok och som syftar på Herrens ord: Dina styresmän är inte trofasta eller enligt en annan läsart: de lyder inte, de är tjuvars stallbröder (Jes 1:23)?
27 november 2005
Adventspredikningar: Första predikan om adventstidens flerfaldiga innebörd (2)
Bröder, betrakta även ni med aposteln, som är fylld av häpnad och förundran (Apg 2:12), storheten hos den som kommer. Ty han är enligt Gabriels ord den Högstes Son (Luk 1:32), och således är han själv den Högste. Vi kan inte tänka oss att Guds Son är degraderad utan att han är lika upphöjd och har samma värdighet som Gud. Finns det någon som är okunnig om, att en furstes söner är furstliga och att en konungs söner är kungliga?
26 november 2005
Adventspredikningar: Första predikan om adventstidens flerfaldiga innebörd (1)
För er bröder liksom för dem som är som barn uppenbarar Gud det som är dolt för de lärda och kloka (Matt 11:25). Vänd era tankar till det som verkligen räddar. Tänk noga igenom innebörden av denna adventstid och försök att förstå:
varifrån han kommer,
vart han går,
varför han kommer,
samt när och hur han kommer.
Mellanrum
Det som sammanhåller predikoserien är Kristusmysteriets trefaldiga innebörd: det som var, det som blir och det som är (protologi, eskatologi och kairologi) - oskiljaktliga beståndsdelar i Bernhards monastiska teologi.
25 november 2005
Fem predikningar till Alla Helgons dag - Första predikan: Över evangelietexten: När Jesus såg folkskarorna … (15)
Fortsättningen passar helt in på martyrerna. Tacka Gud för att det i dag inte pågår några förföljelser, men om sådana hade funnits, skulle det ha varit vår plikt att utstå dem. Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket (Matt 5:10).
24 november 2005
Fem predikningar till Alla Helgons dag - Första predikan: Över evangelietexten: När Jesus såg folkskarorna … (14)
Fortsättningen lyder: Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner (Matt 5:9). De som fullföljer Sonens verk kallas med rätta söner. Det är han som har försonat oss (Rom 5:10) och låter oss leva i frid med Gud (Rom 5:1).Det är han som genom sitt blod försonade allt som är i himlen och på jorden (Kol 1:20). Han är förmedlaren mellan Gud och människor, människan Jesus Kristus (1 Tim 2:5).
Fem predikningar till Alla Helgons dag - Första predikan: Över evangelietexten: När Jesus såg folkskarorna … (13)
Fortsättningen lyder: Saliga de renhjärtade, de skall se Gud (Matt 5:8). Ja, de är verkligt saliga, ty de skall se honom som änglarna åstundar att få se (1 Pet 1:12). Att se honom är det eviga livet (jfr Joh 17:39. Mitt hjärta minns att du har sagt: ”Sök mitt ansikte.” Ja, ditt ansikte, Herre, söker jag (Ps 27:8). Vem har jag i himlen utom dig! När jag har dig, frågar jag inte efter någonting på jorden. Om än min kropp och min själ försmäktar, är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt (Ps 73:25-26). När får jag inför ditt ansikte glädje till fyllest (Ps 16:11)?
Fem predikningar till Alla Helgons dag - Första predikan: Över evangelietexten: När Jesus såg folkskarorna … (12)
Låt oss nu begrunda fortsättningen: Saliga de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet (Matt 5:7). Lägg märke till hur Sakaios med en enda mening omfattar dessa två saligprisningar: Hälften av vad jag äger, Herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat pengar av någon, skall jag betala igen det fyradubbelt (Luk 19:8). Du ser hur han hungrar efter rättfärdighet. För honom räcker det inte att ge tillbaka exakt vad han är skyldig. Han vill ge tillbaka fyradubbelt. Han är även barmhärtig, ty han vill ge hälften av vad han äger till de fattiga.
23 november 2005
Fem predikningar till Alla Helgons dag - Första predikan: Över evangelietexten: När Jesus såg folkskarorna … (11)
Därefter följer omedelbart: Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade (Matt 5:6). Den som är hungrig må bli ännu hungrigare, och den som längtar må längta efter mer, ty man får det som man längtar efter. Men det tas ingen hänsyn till om ens längtan är ofullkomlig eller begränsad. Ty en fullkomlig längtan förutsätter ett fullkomligt ägande, vilket kräver en fullkomlig längtan. Man skall få ett gott, packat, skakat och rågat mått (Luk 6:38).
Fem predikningar till Alla Helgons dag - Första predikan: Över evangelietexten: När Jesus såg folkskarorna … (10)
Lyssna till fortsättningen: Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade (Matt 5:4). Med en piska tämjer man en bångstyrig häst. En själ utan saktmod tämjer man med en bedrövad ande och ständiga tårar (Jes 65:14). Tänk därför på änden vid allt du förehar (Syr 7:36). Betrakta alltid med ditt hjärtas ögon dödens fasor, den fruktansvärda domen, fruktan för Gehenna och dess eld. Tänk på din eländiga vandring, tänk tillbaka på de år din själ var bedrövad (Jes 38:15), tänk på faror som hotar människans liv och tänk på din egen bräcklighet. Om du framhärdar i sådana tankar, kan jag försäkra dig, att du inte kommer att känna av en eventuell yttre möda, ty du kommer av hela ditt hjärta att vara upptagen av en inre ängslan. Men Herren lämnar dig inte utan tröst, ty han är barmhärtighetens Fader och all trösts Gud (2 Kor 1:3). Han infriar helt och fullt sanningens löfte: Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade. Detta stämmer för övrigt helt med vad du kan läsa hos Salomo: Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus (Pred 7:3).
22 november 2005
Fem predikningar till Alla Helgons dag - Första predikan: Över evangelietexten: När Jesus såg folkskarorna … (9)
Fortsättningen lyder: Saliga de saktmodiga, de skall besitta jorden (Matt 5:5). Det är mycket bra att det är så! Det är nämligen nödvändigt att fattigdom åtföljs av saktmod, ty den första frestelsen för dem som lämnar allt brukar komma från fysiska obehag och en nedstämdhet som kroppen inte är van vid. Ty vad tjänar fattigdomen till, om den fattige knotar över den, blir förbittrad och otålig på grund av sin livsstil?
21 november 2005
Fem predikningar till Alla Helgons dag - Första predikan: Över evangelietexten: När Jesus såg folkskarorna … (8)
Men lägg märke till att han inte talar om de fattiga i allmänhet, ty många människor är fattiga på grund av nöd och elände och inte på grund av ett fritt val, vilket är lovvärt. Det är min innerliga förhoppning, att det elände som tynger dem anbefaller dem åt Guds barmhärtiga godhet. Jag vet att Herren på detta ställe inte talar om dessa, utan att han vänder sig till dem som kan säga med profeten: Jag skall offra åt dig med villigt hjärta (Ps 54:8).
Fem predikningar till Alla Helgons dag - Första predikan: Över evangelietexten: När Jesus såg folkskarorna … (7)
Fortsättningen av texten lyder: Han öppnade sin mun och började undervisa dem (Matt 5:2). Det var nu som han öppnade sin mun, han som tidigare hade öppnat profeternas. Därför kan man läsa följande ord av en profet i en psalm: Herre, öppna mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov (Ps 51:17). Han som i forna tider många gånger och på många sätt hade talat genom profeterna (Heb 1:1) började nu tala med egen mun. Det lät som om han sade: Jag är den som talar – ja, se här är jag (Jes 52:6). Saliga de som fick lyssna till Visheten medan den levde i kroppen. Saliga de som fick höra Guds Ords ord (Luk 11:28) som utgick från hans mun! Vad de fick höra har bevarats åt oss, så att vi kan höra det, även om det inte kommer direkt från hans mun.
20 november 2005
Fem predikningar till Alla Helgons dag - Första predikan: Över evangelietexten: När Jesus såg folkskarorna … (6)
När Jesus såg folkskarorna, gick han upp på berget (Matt 5:1). Han betraktade dem med medlidsamma ögon, ty de var som vilsegångna får (1 Pet 2:25) utan herde (Matt 9:36). Men varför gick han upp på berget, innan han började undervisa? Var det för honom ett sätt att säga, att de som predikar Guds ord genom sin andes längtan och ett heligt liv skall sträva efter tingen därovan och stiga upp på dygdernas berg (jfr Ps 84:8)?
Till all lycka sägs det i berättelsen ingenting om att folket eller någon i folket kom fram till honom, utan endast lärjungarna. Något liknande kan man läsa, när det gamla förbundet instiftades på berget Sinai. Endast Mose gick upp på berget, medan folket väntade nedanför (2 Mos 19). Detsamma skedde nu. Bergen fick ta emot freden för folket och höjderna rättvisan (Ps 72:3). I mörkret och i det fördolda fick lärjungarna höra det som de senare skulle offentliggöra i ljuset. Man viskade i deras öron vad de senare skulle ropa ut från taken.
19 november 2005
Fem predikningar till Alla Helgons dag - Första predikan: Över evangelietexten: När Jesus såg folkskarorna … (5)
Låt oss inte betrakta det som en betydelselös detalj att han gick upp på ett berg (Matt 5:1).En profet hade långt tidigare förutsagt det, och det är som om han ropade fjärran ifrån: Stig upp på ett högt ber, du som bär ett glädjebudskap till Sion (Jes 40:9). Om ni inte har en bättre tolkning att föreslå, tror jag att denna uppstigning betyder samma sak som Lukas talar om i början av Apostlagärningarna: I min första bok skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde (Apg 1:1). Han gjorde förvisso inte som fariséerna, som band ihop tunga bördor som var omöjliga att bära och lade dem på människornas axlar, utan att själva röra ett finger (Matt 23:4). Är han inte ett gott bröd för själen, ett bröd som kraftfullt stärker människans hjärta (Ps 104:15)? Med förtröstan följer jag dig, Herre, vart du än går (Luk 9:57), och i trygghet går jag på dina buds väg, medveten om att du har gått mig före. Ja, med tillförsikt vill jag löpa dina befallningars väg (Ps 119:32), ty jag vet att du har utgått från himmelens gränser för att löpa denna väg, och att du på den har nått himmelens gränser (Ps 19:7).
17 november 2005
Fem predikningar till Alla Helgons dag - Första predikan: Över evangelietexten: När Jesus såg folkskarorna … (4)
Vi läser i dagens evangelium att, när Jesus såg folkskarorna, gick han upp på berget (Matt 5:1). När Herren predikade följdes han av folk som strömmade till från städer och byar (Matt 9:35), ty han räddade deras själar och botade deras kroppar. De fäste sig vid honom och fann en glädje i att höra och se honom, ty enligt Skriftens ord var hans röst angenäm och hans ansikte vackert (Höga V 2:14): Du är den skönaste bland människor, ljuvlighet är utgjuten över dina läppar (Ps 45:3).
Fem predikningar till Alla Helgons dag - Första predikan: Över evangelietexten: När Jesus såg folkskarorna … (3)
För att förbereda er måltid har mitt hjärta hela natten brunnit i mig såsom en eld (jfr Ps 39:4). Utan tvekan är det samma eld som herren Jesus tände på jorden med en stark önskan att de den skulle brinna (Luk 12:49). Ty för andlig föda och andligt kök krävs andlig eld.
Om hans gärningar läser jag: Min mat är att göra min Faders vilja (Joh 4:34), och om hans ord: Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun (Matt 4:4). Således åligger det oss nu att göra hans gärningar och ord till vår föda. Och sedan får vi genom hans barmhärtighet ta emot Kristi kropps rena sakrament vid det heliga altarbordet.
16 november 2005
Fem predikningar till Alla Helgons dag - Första predikan: Över evangelietexten: När Jesus såg folkskarorna … (2)
Men var finner vi bröd för själen i öknens land, i ödsligheten, där ökendjuren tjuter (5 Mos 32:10)? Varifrån kan vi andlig föda, när det under solen (Pred 1:14) inte finns annat än möda, smärta (Ps 90:10) och själens bedrövelse (Pred 1:17)? Jag vet vem som har sagt: Be, och ni skall få (Joh 16:24) och: Om nu redan ni, som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte Fadern i himlen ge en god ande åt dem som ber honom (Luk 11:13 Vulg)?
De har ett överflöd av lycksalighet och får ett gott mått, skakat och rågat (Luk 6:38). Vi förlitar oss på att det finns någon som ger oss dessa smulor. Ty det gapar en stor klyfta (Jfr Luk 16:26) och det är ett stort avstånd mellan å ena sidan Guds frikostighet och godhet och å andra sidan den giriga och rika människans grymhet. Ja, Gud, vår Fader, barmhärtighetens Fader (2 Kor 1:3), som med nödvändighet även är de fattigas Fader, ger oss brödet från himlen (Joh 6:32) och mat i överflöd (Ps 78:25). Jag har varit kocken och min själ är köket.